Vaknatt

På väg upp till Porjus övernattade vi i Tårrajaur. Strax efter midnatt fick vi ett mycket glädjande SMS. Det var dottern som berättade att Lily fått åka hem från sjukhuset. Efter två stora operationer har hon piggnat till så bra att de ansåg hon kunde skrivas ut. Nu väntar förstås en tuff tid med ev. strålning och cellgiftsbehandling. Trots det hade vi svårt att somna efter beskedet att hon var hemma. Vi var så lättade och glada. Vem hade väl kunnat tro det när det för en vecka sedan bedömdes att hon nog inte skulle överleva. 
Ikväll blir det ett glas champagne tillsammans med C och S. Vi ska ligga i Ligga (hi hi) tillsammans med dem innan vi i morgon kör den sista biten upp till Porjus.  
(Ett stort tack till C för att jag fått låna hennes dator och mobila bredband för uppdateringen)


Kommentarer
Postat av: Inger & Rune

Vilket jättebra besked ni fick, förstår att det kunde bli en natt att minnas. Låt inte myggen äta upp er. Trelig resa önskas från Inger & Rune

2009-07-03 @ 18:41:30
Postat av: Börje i SofieRo

Ja du undrens tid är inte förbi tydligen!Hälsa så mycket till dom på andra sidan pölen!

Njut av beskedet och koppla av, ev syns vi på söndag!

2009-07-03 @ 19:38:25
Postat av: Gunilla

Så härligt att det har gått så snabbt med tillfrisknandet! Klarade hon detta så klarar hon resten också, det är jag övertygad om. Ha det härligt på er resa!

2009-07-03 @ 23:40:59
URL: http://husbyggarens.webbsida.com
Postat av: Maria o Greger

Men så härligt och tänk vilken tur att vi lever i denna tid när sådana här saker kan åtgärdas, bara för 30 år sen var det inte möjligt med sån fin kirurgi som finns i dag, så hade det hänt nåt av vår generations barn så skulle det barnet mest troligt ha varit dödsdömt. Hälsa så gott och skicka våra kramar till dom

2009-07-04 @ 09:09:34
Postat av: Eva Norberg

Jag har varit bortrest och har inte tittat in i din blogg på ett tag. Läser nu med sorg över det som har inträffat ett av era barnbarn. Jag känner med er och er familj och kan förstå detta med ovissheten som är bland det värsta... Men jag säger som Gunilla, har hon klarat av dessa operationer så har hon en rejäl livslust och har inte tänkt ge upp i första taget.

Kramar till er!

2009-07-04 @ 19:18:53

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0