Prioriterat

Min läkare håller med angående medias påverkan när det gäller vår rädsla för svininfluensan. Han menade att faran är betydligt överdriven och att den kommande massvaccineringen kommer att ta stora resurser i anspråk. Den kommer att medföra att andra och allvarligare sjukdomar får stå tillbaka. Det handlar om prioritering - och vem bestämmer den? Är det vi själva som låter skrämma oss alltför lätt? 
(Besökte läkarstationen för att kolla att det inte var en blodpropp som plågade mig i natt. Jag hade så förbaskat ont i benet, men som tur var trodde läkarna att det istället kunde vara en ofarlig cysta som ibland uppstår pga förslitning)


Hotfullt

Är du rädd för svininfluensan? Eller är det samma sak som med fågelinfluensan om du minns hur uppförstorat det var? I media utmålas även den här nya flunsan som en stor katastrof som hotar världen. "I höst kommer våra gator att vara tömda på folk" osv.
Visst har folk blivit väldigt sjuka i svininfluensa, och några har inte överlevt, men de är ett fåtal om jag förstått rätt. Hur många som dör av helt vanlig influensa pratar man inte om.
Andra artiklar förklarar att svininfluensan kan vara av lindrigt slag. Ändå förbereds mass-vaccinering  av Sveriges befolkning. Ett vaccin som inte har prövats på människor, vilket gör att man inte känner till biverkningar osv. På TV varnar man för att alltför många har fått influensamedicin utskriven, vilket kan göra att influensan kan bli recistent. Vad ska man tro, hur ska man agera? Är det kanske skriverierna som utgör det största hotet?
Hur kommer du själv att göra om du blir erbjuden vaccin?

Kontaktproblem


Tio mil inåt landet, vid The Åby River Hills, gick det inte alls att få internetkontakt. Snopet, tyckte B&B som hoppats kunna använda Comviq surf i stugan. Men å andra sidan fanns det annat kul att göra denna strålande vackra sommardag. Som ett gott fika och en stilla båttur på Åbyälven.

Testar

Sitter nu på Fiskecampen i Jävrebodarna och bloggar med hjälp av Comviq-anslutningen. Det går klockrent och snabbt. Jag kommer att testa fler ställen framöver för att veta var den fungerar. Fördelarna med Comviq är ju som bekant att den är billigare och att man kan köpa tid för en dag, en vecka eller en månad och slipper binda sig för arton månader eller längre. Nackdelen är att de inte har samma täckning som Telia.

Bärtider

   
Nu är det dags att börja förse sig från naturens skafferi. Det gäller inte minst alla våra bär. Hjortron, åkerbär, lingon och blåbär är inte bara goda, de är väldigt nyttiga också. Men det gäller att hitta dem förstås.
I Ångermanland mötte vi flera grupper av utländska plockare, troligen vietnameser eller thailändare. De såg både frusna och vilsna ut. Hur lätt kan det vara att veta var bären finns i en så främmande miljö? Dessutom måste de hitta stora mängder. Enbart resan till Sverige lär gå på 16000 kr.
Men de letar nog knappast efter åkerbär, i mitt tycke de mest delikata bäret. I min ungdom fanns det gott om dem i de diken som avgränsade åkrarna. Under "slåttanna" (slåttern) kunde man närapå äta sig mätt på dem. Nu har jag bara sett åkerbär vid vägkanterna. Sånt törs man förstås inte plocka, de är säkert fulla av bly och andra gifter.
Men blåbär från storskogen ska förhoppningsvis finnas i frysen så småningom. Tänk bara på blåbär i youghurt, blåbärs- kaka, -paj och -gröt. Det är mums, mums det.
Lingonsylt till palten är förstås ett måste. Det känns genant att köpa lingonsylt på burk när lingon inte är alltför svåra att hitta och plocka här uppe i Norrland. Det enda vi grå nomader skulle kunna skylla på är tidsbrist  i så fall ;-)

USA-bilder via webbkameran


Sammy har mycket att jollra med sin pappa om. Han är lite
förkyld just nu och ska helst inte vara alltför nära sin syster
Lily som behandlas med cellgift efter hjärntumören.
  

Lily är nöjd och belåten, lite mer tystlåten än sin bror, men hon
"pratar" också en hel del. Håret har börjat växa igen där det
rakades bort inför de två operationerna..

Tufft

Lily måste nu ta fyra olika mediciner och man förstår att det känns jobbigt för föräldrarna som ska stoppa i henne alltihop. Men de har varit på en första läkarkontroll och alla blodvärden var bra. Den lilla tjejen har till och med gått upp lite i vikt. Enligt Gennies blogg får hon medvetet mer att äta för att klara cellgiftsbehandlingen på bästa sätt.
Om det ser fortsatt bra ut sätts en sjudagars behandling in igen nästa vecka, efter sju dagars uppehåll. Tufft, men tyvärr absolut nödvändigt.
Sonhustrun måste börja jobba igen i september. Hennes mamma ska pensionera sig och ta hand om barnen, eventuellt med hjälp av någon mer och att både sonen och sonhustrun ska försöka jobba hemifrån någon dag var per vecka.

Bekvämt

Nu är vi hemma igen och det känns skönt. Mest av allt uppskattar vi den egna sängen och de större ytorna. Nu ska husbilen packas ur och städas, tvättmaskin och torktumlare jobba för högtryck, gräsmattan ska klippas och kylskåpet fyllas upp. Vardagen tar vid.
Vi har haft elva dagar fyllda av upplevelser, vackra vyer och intressanta möten. Som den unge killen från Belgien som i tre månader ensam cyklat runt i Finland och Sverige. Han var då på väg mot Stekenjokk. Under vintrarna läste han svenska och norska och kunde göra sig hjälpligt förstådd på en blandning av de två språken. Vi kände oss priviligierade och tänkte på honom när det strax efteråt kom ett rejält åskväder med hagelskurar. Vi hade det ju varmt och torrt i husbilen, men var hittade han lä?
Fördelen med husbil och husvagn är förstås att man stanna när man vill, och nästan var som helst, för vila och mat. En bekvämlighet som vi 65-plussare uppskattar till fullo. Lite lagom primitivitet kan man fixa ändå om man vill, diska i en balja utomhus, tvätta sig i sjön eller pinka "bakom knuten" kan väl räknas dit. 

  

Surt


Förra natten sov vi över på en liten camping och gästhamn som drivs av Gumbodas båtklubb. Där finns både dusch, toalett och pentry till gästernas förfogande. Dessutom levereras morgontidningen till klubbstugan. Det är lugnt och tyst och en gemytlig stämning mellan ortsbor och besökare. Men det kan hända oväntade saker ändå.
Vid kajen låg en segelbåt från Stockholm. När de skulle iväg på morgonen fick man inte upp ankaret. En mardröm för båtägare har vi förstått. Efter mycket slit fick de till slut upp eländet, ankaret hade fastnat i en stor sur timmerstock. Men med hjälp av ett par campinggäster kunde de till slut få loss stocken och lossa ankar.

 
Andra gäster i Gumboda hamn den natten var flera familjer av släktet gås. Kanske den vitkindade sorten. På morgonen kallade de vuxna ihop sina ungar och gav sig iväg ut på sjön i små grupper. Surt, sa räven som missade en mör gässling till frukost.

Olympier


Det är inte bara Mora-Nisse och andra stålmän inom skidsporten som avbildats som statyer. Utanför Sidensjö står legenden Märta Norberg för evigt på sina skidor. Hon vann sitt första SM-guld 1939, då hon var 16 år gammal. - Det var ingen som frågade efter min ålder, sa hon efteråt. Hon var som bäst på 50-talet och var bara tre sekunder från att ta brons på 10 km vid olympiaden i Oslo 1952.
Märta lever fortfarande och dementerar uppgifter om att hon åkte skidor till en av tävlingarna i trakten. - Busstiderna passade inte så bra, så jag tog skidorna på cykeln. Den gången behövde jag ingen uppvärmning, har hon berättat.
Vi träffade också helt oväntat en annan skidolympier. På kul besökte vi en antikaffär i jämtländska Hammerdal. I kassan satt en äldre man som herrarna i sällskapet tyckte sig känna igen. Det visade sig vara Janne Halvarsson som tog olympiskt silver i stafetten vid OS i Grenoble 1968.
 
Märta Norberg   Jan Halvarsson

Älgbuffé


På väg mot Bjurholm passerade vi de rustika byggnaderna och staketen som låg en aning anonymt i regndiset. Men när vi vände, för att se varför det stod en massa bilar parkerade, upptäckte vi skylten!  Vem som knyckt älgens "ansikte" låter vi vara osagt, men det är inte vi!


- Det vore väl kul få klia Hälge bakom öronen och stryka den mjuka mulen, tänkte morzan och stolpade in i receptionen.
Men nöjet skulle kosta 120 kr! Varken morzan eller någon annan i gänget var redo att punga ut med de pengarna, även om det också ingick ett bildspel och en guidad tur i museet.
 
  
Som norrbottningar har vi många andra tillfällen att se det vackra djuret. Så vi valde att enbart äta middag i husets restaurang. Buffén bestod av älggryta!  

Thailand i Ragunda



  

 


Ett av resmålen för i år var den thailändska paviljongen i Ragunda kommun. Och den var verkligen värd alla mil. Den låg som en exotiskt juvel mitt i en svensk björkhage. Ändå blev vi smått besvikna. Vi hade väntat oss någon form av tempel med altare, rökelse och buddhafigurer, men det visade sig "bara" vara en minnesplats över en thailänds kungs besök för hundra år sedan, och med en staty av honom i naturlig storlek iklädd västerländska kläder. Men okey, det var en vacker minnesplats. 
King Chulalongkorn Memorial Building är det officiella namnet. på paviljongen som har ritats i Thailand, byggts i Sverige med undantag för alla dekorationer i bladguld, som färdigställts i Thailand och monterats upp av thailändare. Byggkostnaden uppgick till ca 12 miljoner svenska kronor. Men så glittrar och glimmar det också överallt och detaljerna är utsökta.


Döda Fallet


Idag gjorde vi ett besök vid Döda Fallet, en imponerande torrlagt älvfåra. Berättelsen om hur den kom till låter som en myt, men lär ska vara alldeles sann.

Handelsmannen Magnus Huss anställdes 1793 av det sk Storforsbolaget i Jämtland som ville skapa en flottningsled för timmer förbi Storforsen. Syftet var ett kunna frakta ner jämtländskt timmer oskadat till kusten vilket skulle ge bönderna i trakten möjlighet att omsätta sina skogstillgångar i pengar. Huss tanke var att låta vattnet från en bäck erodera fram en kanal genom en ås vid namn Remmen.
Den stora vårfloden 1796 gjorde denna erodering mycket kraftigare än vad som var meningen. På kvällen den 6:e juni 1796 bröt vattnet igenom Remmen. På 4 timmar tömdes den 2,5 mil långa Ragundasjön med ett innehåll på 300 miljoner kubikmeter vatten. En 15 meter hög flodvåg rusade längs med Indalsälven mot havet.

Skadorna blev omfattande, främst på fiskestugor och fiskeredskap. Sågverk, kvarnar och väldiga massor bördig jord sveptes med av flodvågen. Det enda sågverk som klarade sig utefter älvdalen var Indals såg. Men ngen människa skadades.
Magnus Huss fick smeknamnet Vildhussen, och året efter katastrofen omkom han 42 år gammal genom drunkning vid en båtfärd i Indalsälven. Enligt ryktet hade förbittrade ortsbor gömt hans åror och skjutit ut båten i älven. Magnus Huss ligger begravd på Lidens kyrkogård och på minnesstenen som restes 1951 av Släktföreningen Huss, står att läsa:
 

Magnus Huss 1755 - 1797
Sekelgamla hugskott bragte han till verkställighet.
Han tystade fallet.
Lade älven till ro.
Framsynt djärvhet blev till båtnad för fiske, skogsvård, industri.


Ytor


Visst blr det skillnad på att fixa mat i köket på en husbil eller att laga till den i ett servicehus! Man kan tillreda helt andra rätter. Här fixar syrran pannkaka och vi kokar palt och steker fläsk på campingen i Strömsund.

Riktiga fulingar


Bergatrollet från Stekenjokk. Ska få skrämma slag på fiskmåsarna vid dammen hemmavid.


Jätten Jorm från Beppes film Dunderklumpen. (Den i bakgrunden alltså)

Beppe Wolgers


Minns du Beppe Wolgers? Han var en ledande kulturpersonlighet under 60-70 talen. Låtskrivare, konstnär och underhållare bland annat. Bilden är från ett av hans mest omtyckta barnprogram i TV.
I Strömsund har hans familj inrättat ett intressant museum där man kan få en inblick i hans mångskiftande verksamhet. Väl värt ett besök. För oss blev det många aha och javisst ja. Monica Zetterlund hörs sjunga hans sånger och en enkel bio visar filmen Dunderklumpen som bygger på hans saga. Tidningsurklipp, brev och gamla foton finns det gott om. Ja, till och med hans skolbetyg som verkligen inte var särskilt lysande.   

Strömsund i Jämtland



Efter allt vildmarksliv beslöt vi att ta in på en camping i Strömsund medan ett större regnvädret drog över. Även grå nomader kan ju behöva lite bekvämlighet ibland.
Där fick vi också celebert främmande. Renault Försäkringar arrangerar en tävling där en av våra bekanta vunnit en av etapperna. Hon är utrustad med en ny Renault, bärbar dator, GPS, telefon och tält. och ska bila mellan Luleå och Östersund och blogga två gånger per dag från intressanta platser, möten etc.
Hon startade med Western Farm i Boden och har sedan besökt Storforsen, Piteå Havsbad, Lycksele och passerade Strömsund vid lunchtid idag.
Gå gärna in och rösta på hennes inlägg. Hon har då 25% chans att vinna en Frankrikeresa.
De tre andra etappvinnarna kör andra sträckor de följande veckorna.

De som lyckas ta bild av bilen under resan har möjlighet att vinna en ny Renault för en vecka !!! Givetvis fotade vi snabbt ekipaget och bjöd sedan resenärerna på en kopp kaffe.
Läs vidare på : http://www.renaultforsakring.se/

Fjällvandring


Vi stannade tre dagar uppe på kalfjället vid Stekenjock och gjorde dagsturer ut på fjället. Vädret var helt perfekt eftersom solen sken och en måttlig vind drev bort de flygfän som annars har en tendens att försöka komma åt vårt blod.




 

Stekenjokkgruvan


År 1988 avslutades gruvepoken här uppe. Under de tolv år som gruvan var i drift fick man ut 90 000 ton koppar, 140 000 kg silver och 980 kg guld. Det måste ha varit kärvt att arbeta här där snön under vintrarna kan bli upp till sju meter djup.
Det är också anledningen till att man numera bara kan köra den här vägen under de månader det är barmark.

 
En betongkausun vid vägen innehåller nödhjälpsutrustning, bl a i form av bårar, förbandsmaterial och snöskyffel. Högsta punkten efter vägen mäter 876 meter över havet.

Camping i Fatmomakke


Från kykstaden kunde vi se vår naturcamping för 50 kr/dygn, men med betaltoalett och dusch.
 



Fatmomakke kyrka

 
Annorlunda dopfunt                                       Kyrkdörrar
Fatmomakkes kyrka används fortfarande, samma sak är det med kyrkogården.


Fatmomakke kyrkstad

Kyrkplats för samerna sedan 1700-talets slut, senare även för nybyggare i området. Kyrkstadsbebyggelse med kåtor, bodar och timmerstugor i naturlig fjällskogsterräng på sluttning ner mot Kultsjön. (Läs mer här)


Kyrkstaden hålls efter, även om kyrkhelgerna inte längre har samma betydelse som förr.


De samer som byggde den här tvåvåningskyrkstugan var tydligen kortare än Farzan.


Här hade myndighetspersoner som länsman och prosten en egen stuga. Frälsningsarmén har en egen bönekåta som Lapp-Lisa bekostat. Hon var född i Mark, en liten by i församlingen, och var på sin tid en mycket känd sångerska med bla Barnatro och Hälsa dem därhemma på sin repertoar.


Flora och fauna


Björnlokan är vanlig i fjällen.

Det är också Nordisk stormhatt, en giftig växt. Det latinska namnet betyder varggift.


Men kan någon säga vilka som har parkerat i den här tistelblomman?


Nytt från LA

Lily har inte reagerat alltför negativt på sin cellgiftsbehandling. Tvärtom, hon har god aptit och har faktiskt ökat lite i vikt. Något som är ovanligt enligt vad sköterskorna hade berättat för föräldrarna. Nu är det förstås viktigt att hon inte får någon infektion. Hon blir ju extra känslig för det genom behandlingen.
I början på augusti ska Sammy få göra sin magnetröntgen för att kolla att allt är normalt. Låt oss hålla tummarna för att den positiva utvecklingen håller i sig.

Marsliden



I sin ungdom arbetade Farzan som elektriker i Kultsjöluspen under drygt ett halvår. Då fick han känna på den bistra vinter som råder däruppe och maten bestod då för det mesta av renkött i olka former, tillagat av Kultsjöhannas dotter. Nu under sommaren ser det mesta ut som en idyll med små stugor här och var och maten är antagligen betydligt mer varierad.
 
 
Bernard Nordh har skrivit boken "I Marsfjällets skugga" där en av personerna är Kultsjöhanna. Stugan på bilden visar hur folket bodde när berättelsen utspelar sig. Den ligger på den plats där den förste nybyggaren Lars Pålsson slog sig ner år 1856.
 

Medan vi var där fick vi ett tydligt bevis på hur bekväma vi moderna människor blivit. De tre fritidsfiskare som sitter i helikoptern har betalat sjutusen kronor för att bli transporterade till och från en mindre sjö lite högre upp.

Trappstegsforsen



Vid Trappstegsforsen i Kultsjöån stannar de flesta turister till för att fotografera och njuta av den pampiga utsikten. Här stannade vi över en natt tillsammans med några andra turister, bland annat ett belgiskt par som bodde i den gula bilen.

Vid Malgomajs strand


Högt bland Lapplands snö och fjäll, vid en vindomsusad sjö,
vill jag leva, älska, gråta, och på gamla dagar dö.
Här en stilla sommarkväll. blänker sol och dansar mygg
över mörkan skog, som klättrar över bergens rygg.

Malgomaj, Malgomaj sjunger vinden, sjunger strand.
Du är sagans och älvans och Stalogubbens land.
Över myrens mörka mull glimma hjortronen som gull
ja, den Salen har av skönhet hela famnen full.

(Malgomajsången fanns på plastpåsen från Varuhuset Tallen i Vilhelmina)

Toppenställe


Vem behöver ett tjusigt service-hus när man har hela sjön att tvätta sig i.


Vid den stora och vackra sjön Malgomaj hittade vi ett fint ställe att övernatta på.
 

Där blev det till och med färsk abborre till frukost.

Näcken


Det är inte varje dag man har möjlighet att möta Näcken. Men efter Vildmarksvägen, vid Sagostigen, fanns både han och andra mytomspunna väsen. Det var nästan magiskt att se fiolspelaren i naturlig storlek sitta där vid forsen i skymningen.

Vilhelmina

Vi har nu återkommit till "civilisationen" efter några härliga dagar i fjällvärlden. Här i Strömsund fungerar vår Comviq så nu kan vi fortsätta blogga om vår resa.


Dorotea, Vilhelmina och Fredrika heter tre samhällen i Västerbotten. De har faktiskt uppkallats efter en svensk drottning som var gift med Gustav IV Adolf. Efter Enebacken i Lycksele åkte vi just till Vilhelmina, ett trevligt samhälle med bla en fin gammal kyrkstad och gullig personal på Turistinformationen.
Det finns mer kul fakta om Vilhelmina: Har du hört uttrycket: "Urban, Vilhelmina och Blenda, skola sommaren lända"? Ett gammalt ordspråk, kanske ur Bondepraktikan, som menade att under dessa tre namnsdagar skulle man få veta hur sommaren skulle bli. Jag har försökt komma ihåg hur vädret var de där majdagarna i år, men inte finns det kvar i minnet inte. 
Men vi har hur som helst haft en otrolig tur med semestervädret än så länge, så Vilhelminadagen var säkert varm och solig.

Skönt besked

Till att börja med kan vi ge besked om att Lily har påbörjat sin cellgiftsbehandling och att det ser ut att gå bra. Hon har redan fått åka hem. Jätteskönt. Vi skickar en massa bamsekramar över Atlanten och den amerikanska kontinenten.

Enebacken

Sitter nu i husbilen på Enebackens rastplats utanför Lycksele och bloggar. Det går otroligt nog lika snabbt som hemma.  Men här finns flera husvagnsekipage och en fullstor buss från Tjeckien så det blir ett kort inlägg, mest för att kolla att allt fungerar. Det portabla elverket väsnas tyvärr för mycket.

Post

 
Kanske blir det roligare att hämta sina räkningar om postlådan hänger på en gammal mangel, eller om den ser ut som Börjes, kul och annorlunda.
Själva ska vi nu under en kortare period hämta vår post via Inernet. Vi drar iväg mot västerbottensfjällen och har fixat en mobil anslutning till datorn (Comviq Surf) Förhoppningsvis kan vi fortsätta hålla kontakt med omvärlden med hjälp av den. Mycket hänger förstås på hur bra täckning det finns på de olika platser vi kommer att passera.
Fördelarna med Comviq är både att det är relativt billigt och framför allt att man inte behöver binda upp sig med ett abbonemang. Det fungerar ungefär som ett kontantkort till mobiltelefonen. Man betalar en viss summa och surfar så länge det räcker. ( En enda dag, en vecka eller en månad) Sedan köper man mer tid om man behöver osv.

Sommarnatt


Lycka


Livet är inte alltid enkelt. Det är så mångfacetterat i både sorg och glädje. Det märktes inte minst i de tal och historier vi fick lyssna till under Åsas och Antes bröllopsfest i lördags. Men nu lyser lyckan om ungdomarna, ett mycket vackert par, inte bara på utsidan. Vi önskar dem ett fortsatt bra liv och ett lyckligt äktenskap.

Extra kontroll

Lilys tvillingbror Sammy har varit på en ordinarie fyramånaderskontroll och det är nu klart att han ska få genomgå en MRI (magnetröntgen) och en ordentlig undersökning. Det känns bra att läkarna tar föräldrarnas oro på allvar och kontrollerar att allt är okey. Något datum är inte bestämt ännu, men den ska göras så snart som möjligt.


Cellgift

Nästa vecka läggs Lilly in på sjukhus för att få cellgiftsbehandling. Det känns förstås oroligt för oss alla, men vi hoppas på en fortsatt positiv utveckling. Att hon klarade de två operationerna visar ju att hon är en liten kämpe.  
Lily blir kvar i 4-5 dagar på sjukhuset, men om allt fungerar som det ska får de sedan fortsätta medicineringen hemma. 
Som tur är bor Gennies familj i närheten och kan hjälpa och stötta dem, både praktiskt och när det gäller att hålla modet uppe. Men fortsätt gärna ni också att be, hålla tummarna och/eller skicka positiva tankar till den unga familjen som har det väldigt kämpigt just nu.


När vinden viskar...



På söndagen uppträdde Pontare och Tops of the Pop för ca 1500 personer. Vem Roger Pontare är behöver antagligen inte förklaras, men vilka är Tops of the Pop? Ja, de består av två fantastiska solister, körsångare och niomannabandet Hasse Hjorteks Underhållnings-orkester. Det svängde rejält och publiken levde med trots det kyliga vädret. När Roger Pontare öste på med När vinden viskar mitt namn fick man "ståpäls" som Gunde Svahn en gång uttryckte det. Att höra och se detta live-uppträdande var otroligt mycket bättre än att lyssna på den mest perfekta skiva.

Mingel med Pontare


I samband med Fallens Dag ordnades diverse festligheter. Bland annat hade man pubkväll på fredagen. Där underhöll ett gäng musiker som kallade sig Izterbandet (rockar fett). Bland gästerna fanns vi - men också Roger Pontare med fru. Så nu har vi minsann minglat med Pontare :-)


Spontant ställde Roger Pontare upp som trummis i Izterbandet ett tag, och det gjorde han bra. Hans kapellmästare rev också av en rocklåt och de fick verkligen publiken med sig. Det märktes att de hade kul och sånt smittar av sig.

Fallens Dag

Ett skäl för att åka till Porjus var Fallens Dag. Då öppnas dammluckorna i en kvart och släpper fram 400 kubikmeter vatten per sekund. För oss debutanter var det var pampigt att se de brusande vattenmassorna fylla älvfåran. Jag tror att porjusborna själva också tyckte det var intressant. Det samlades mycket folk vid avspärrningarna och alla var nog inte turister.






Porjus kraftverk


Under uppbyggnaden byggdes ett första provisoriskt kraftverk för att få el till pumpar och sånt. Det är klätt med barkved och anses ha högt kulturhistoriskt värde.


Detta pampiga kraftverk invigdes den 8 februari 1915 genom att kung Gustav V satt på Stockholms slott och tryckte på en knapp som utlöste en sirén i Porjus. Numera är byggnaden ett intressant museum och utbildningscenter.


1971-75 byggdes den nya kraftstationen. Tekniken gör att ställverk och transformatorer numera kan ligga helt under jord. Porjus kraftverk är ett av de största i Sverige. Ca 800 kubikmeter vatten passerar genom turbinerna vid maximalvattenföring och det produceras 1233 GWh under ett normalt år.

Mer historia


Huset har tidigare varit Vattenfalls manskapsbarack, senare sjukstuga och hem för bostadslösa. Men den 21 oktober 1928 var det upprustat och invigdes som kyrka i Porjus församling. 
 

Stenarna på den gamla kyrkogården har mycket att berätta.





Tor Nordstrand var mycket aktiv i Arkivkommittén, antagligen också en av grundarna.
Vid älvfåran nedanför kraftverket har kommittén rest en minnessten över vattenrallarna. 


Gamla Porjus


Det här huset är bland de få som finns kvar från nybyggartiden. Det är från år 1910 och Jocke, som bor där, har fortfarande varken el eller vatten.


Trappan leder upp till övre Lillselet där två av huvudpersonerna i min bok Skärvor bodde.


Porjus samhälle firar 100 år i år. Det var ett hårt liv som väntade de arbetare som flyttade dit när kraftverket skulle byggas. Tidigare hade en enda nybyggare och hans familj bott på platsen och det fanns varken väg eller järnväg dit. Det blev lite "Klondyke" över det hela när vattenrallarna kom, åtminstone till att börja med.

Omtanke


(Lily is back home)
En bild från sjukhuset, strax innan Lily fick åka hem. Det är inte mycket som visar vad hon gått igenom. Ett "snyggt" ärr över huvudet bara. Allt fungerar efter omständigheterna bra, och läkarna har sagt hon ska skötas som vilken baby som helst. Hon är inte skörare än andra, påpekade de. Nu har hela familjen firat nationaldagen tillsammans med släkt och vänner. En stor dag i USA. Och säkert en extra viktig dag för dem just nu.
Medmänniskornas omtanke har tagit sig många uttryck. Grannarnas barn satte t ex upp ett stånd där de sålde saft och vänskapsarmband till förmån för Lily och där de uppmanade folk att be för Lilys tillfrisknande. Är det inte underbart? (Och typiskt amerikanskt)

Ligga


Ett dygn låg vi vid dammen i Ligga. Alldeles vid vattnet och med turister från när och fjärran som grannar, Allra närmast parkerade en dam från Tyskland som reste ensam i en äldre folkvagnsbuss. (Ej med på bild)
Hon hade varit ute i över en månad och var på väg till Norge och Ishavet. Hon hade läst svenska och norska och ville gärna öva sig i att prata. C + S bjöd både henne och oss på halstrad gädda. Trots att damen sagt att hon ALDRIG skulle äta fisk när hon blev vuxen, åt hon gäddan med mycket god aptit. 


Men vi fixade också en läcker buffé på samlade resurser, här samsas Jansson med grillad fläskfile, äppelchutney och blandad sallad.

Turistiskt

     Klicka på miniatyrbilderna om du vill se dem i större storlek. 
 
  
Storforsens kapell            Forsen imponerar           Aina och Fredriks stuga
   
Många kör husbilar                    Polcirkelturist            Välskyltat

Vi stannade till vid Storforsen för att kolla in "Glädjens kapell" som guiden uttryckte det. Där vigs och döps nämligen människor, men inga begravningar hålls. Bron över Varjisån och upp till forsen testade vi förstås, likaså den nyinrättade naturskogen Fredriksberg, där donatorerna har fått den fina raststugan uppkallad efter sig. En promenad i den vackra skogen är verkligen något att rekommendera. Naturligtvis gjorde vi ocksåett litet stopp vid Polcirkeln. Det gör väl alla turister ;-)        

Vaknatt

På väg upp till Porjus övernattade vi i Tårrajaur. Strax efter midnatt fick vi ett mycket glädjande SMS. Det var dottern som berättade att Lily fått åka hem från sjukhuset. Efter två stora operationer har hon piggnat till så bra att de ansåg hon kunde skrivas ut. Nu väntar förstås en tuff tid med ev. strålning och cellgiftsbehandling. Trots det hade vi svårt att somna efter beskedet att hon var hemma. Vi var så lättade och glada. Vem hade väl kunnat tro det när det för en vecka sedan bedömdes att hon nog inte skulle överleva. 
Ikväll blir det ett glas champagne tillsammans med C och S. Vi ska ligga i Ligga (hi hi) tillsammans med dem innan vi i morgon kör den sista biten upp till Porjus.  
(Ett stort tack till C för att jag fått låna hennes dator och mobila bredband för uppdateringen)


En vecka

Idag är det precis en vecka sedan Lily opererades akut för en tumör i huvudet. Hon mår nu efter omständigheterna bra, man har kunnat dra ner på det mesta av medicineringen och hon har inte längre lika många slangar och sånt, rapporterar hennes pappa från sjukhuset. (Hon har lite medicin för att förhindra krampanfall och lite Tylenol som smärtstillande vid behov) Den lilla verkar också mer alert och ammade flera gånger igår.
Det låter helt otroligt, tumören upptog ju 2/3 av höger hjärnhalva! Nu ska föräldrarna begära en remiss för att få hennes tvillingbror röntgad för säkerhets skull. Risken finns annars att man hela tiden söker efter tecken på att något är fel. Och skulle det finnas en tumör kan man ta bort den med en gång. Men en sån här gång är det kanske en fördel att de inte är enäggstvillingar.

RSS 2.0