Upphaussat eller blodigt allvar?
Undantagstillstånd ulyst i Kalifornien.
På tisdagskvällen svensk tid kom beskedet att Kalifornens guvernör Arnold Schwarzenegger utlyst undantagstillstånd i staten som gränsar till Mexiko, där influensan tagit 149 människors liv. I Kalifornien har smittan konstaterats hos 13 personer, och man utreder två misstänkta dödsfall.
Schwarzeneggers beslut innebär att staten nu lättare och snabbare kan förse sjukvården och krisberedskapsmyndigheter med större resurser.
Även på nationell nivå förbereder sig USA för en fullskalig pandemi, uppger Janet Napolitano, USA:s minister med ansvar för inrikes säkerhet. (Aftonbladet)
Sonen i Los Angeles berättar att man inte märkt mycket av detta än. Nyheterna har bara nämnt det mer i förbifarten. Inte heller tidningen Los Angeles Times har någon större artikel om svininfluensan idag.
Minnen
Det var jätteroligt att träffa alla människor som kommit till biblioteket. Några var helt okända för mig, men bland annat en gammal skolkamrat, en tidig beundrare och min älskade släkting Anna-Lisa, var där.
Intresset för vad jag och min kollega Gun Lidström hade att berätta verkade äkta och frågorna var många. Minnen från tidigare generationers arbete och liv var påtagligt närvarande. Jag blev väldigt glad över det häfte med nertecknade historier som jag fick. En skrivgrupp i Infjärden hade skrivit ner och sammanställt.
Vovven Kivi har nu åkt hem. Själva gör vi ytterligare ett besök i fjällvärlden. En mängd möten och andra åtaganden har betats av så vi ska kunna stanna några dagar om vädret blir bra. Vi återkommer med bloggandet under helgen gissar jag. Det hänger på om äldste sonen har med sin jobbdator med mobiluppkoppling.
Vårvindar friska...
Vintersemestern är slut för flyttfåglarna. Nu har de har bråttom med bostad, matinskaffning och med att fixa nästa generation. Marken har tinat fram och dikena är fulla av vatten så det finns nog en massa liv i vattenpölar, bland fjolårsgräs, löv och plogfåror. Vi ser hur tranorna långbent spatserar mitt ibland storspovar som söker efter mat med sina långa böjda näbbar. Sädesärlorna trippar omkring och plockar insekter i gräset. Drilla, kvittra och trumpeta hinner de också med, till glädje för oss grannar.
Trädens knoppar sväller alltmer för varje dag som går. Det dröjer inte länge förrän de ljusgröna löven bygger en slöja över björkarnas grenar. De lena videkissarna kan man redan nu plocka in och njuta av. I fjällen är det perfekt före för promenader på isen sedan den nu lyft från land. I Skåne och Bohuslän övergår snart våren till försommar och i Californien har man haft en ordentlig värmebölja med + 40 grader. Jag tror inte jag skulle vilja byta.
Kontakt
Det är helt fantastiskt att få kontakt med familjen på andra sidan pölen och kunna prata med dem och se dem live på datorskärmen. Men det gäller att hitta tider som passar oss båda. I kväll lyckades vi. Här i Sverige är klockan 19.30 men 10.30 i Los Angeles. Familjen junior gör sig klar för att gå till kyrkan, men vi hinner prata en stund.
- I miss You farmor and farfar, säger treåringen. Cant You come to my house? Gullungen våran. Hon får oss att längta tillbaka. Men Sammy och Lilly kommer säkert inte ihåg oss vid det här laget. De ser ut att vara väl omskötta ändå, även utan vår hjälp ;-)
Vårkul
Vårutflykt
Taxen Tore från Sikfors var en av många som njöt av dagens fina vårväder.
Hans husse hade byggt en liten plattform åt honom på sin mc. Där satt
han säkert i en väska under åkturen.
Gosigt
Undrar just om lilla Kivi vill flytta tillbaka till en lägenhet i Luleå? Hon har jagat sädesärlor och försökt fånga fjärilar ute på gräsmattan, busat med hundkompisen och brottats i den snö som finns kvar. Och doften av våt jord, brinnande fjolårsgräs och grillmat måste vara rena himmelriket för hennes känsliga nos. Tyvärr vågar vi inte ha henne lös eftersom vi bor så nära E4, men hon har säkert en semester lika fylld av upplevelser som hennes husse och matte i London.
Hon är charmig den lilla. Vi har haft många mysiga hundar i våra dagar. Alla har varit olika personligheter. Fjällhunden till exempel brukar följa med in i sovrummet och se till att jag kommer mig i säng ordentligt när han ska sova över. Men en vovve som säger go´natt på Kivis vis har jag aldrig varit med om förr. Hon kommer fram till sängen, sätter sig på bakbenen, lägger framtassarna på täcket och kinden mot min arm. Vill tydligen gosa en stund innan hon går till sin egen bädd i vardagsrummet.
Bättre vara två
Kivi sitter med vid frukosten, får en liten ostkant och är jättenöjd. Sen äter hon ett par små bitar hundmat, gjord på bl a kyckling och ishavsfisk, fullt av vitaminer, omega 3 och andra nyttigheter. Resten lämnar hon, tar några bitar som mellanmål och sen kanske hälften av det som är kvar till lunch.
För oss som haft flera vorstehundar är det obegripligt. De vovvarna glufsade omedelbart i sig allt de fick serverat - och lite till. Fjällhunden på bilden (den mörka) kan också vara lite petig i maten ibland, men får han inget annat så går hundmaten med.
Vi gjorde ett litet experiment i dag. Gav dem båda två mat samtidigt. Och då blev det fart. Sneglande på varandra åt de upp allt i ett nafs och sprang sen över för att slicka kompisens tomma tallrik. Efteråt fortsatte de sitt busande med nya krafter. Jättekul hade de, men till sist placerade vi dem i var sitt rum för att alla skulle få vila en stund.
Vårkänslor
Gömma ben
Benet som vovven fick ikväll var tydligen inte tillräckligt frestande. Eller så var hon bara inte sugen just då. Hon bar omkring med det ett tag, lite vilset sådär. Sen tog hon det med in i sin bur och försökte noggrant stoppa det under dynan. Men efter ett tag hämtade hon det och försvann in på kontoret. När vi tittade efter hade hon försökt gömma benet under en kudde i den nya bäddsoffan.
Det var förstås inte tillåtet så skohyllan i hallen blev nästa gömställe, men det var hon inte nöjd med själv. Istället blev det Farzans väska med kläder från stugan som testades. Hon krafsade och bökade och var så upptagen att hon inte märkte att vi stod i dörren och skrattade åt henne.
Energisk
Visst finns det vissa likheter mellan Farzan och vår inneboende vovve? Samma hårfärg och liknande skägg i alla fall, även om Kivis är något yvigare. Snygga är det ju båda två.
Kivi hoppade snällt in i bilen i går kväll och följde med oss hem utan minsta gnäll . Efter en grundlig undersökning av omgivningen var hon tydligen nöjd med vad hon sett och ville leka. Att det till slut blev läggdags tänkte hon inte på.
Ända fram till tretiden på natten buffade hon då och då försiktigt på Farzan för att få igång honom. Till slut gick hon med en suck in i sin bur för att sova ett par timmar. Typiskt ungdomar förstås - pigg och vaken till fram på småtimmarna!
Men i motsats till människobarnen är hon också morgonpigg. Före sex ville hon ut och sen var det full rulle igen. Tack och lov fick vi så småningom hjälp med aktiviteterna av en hundkompis. Storleksmässigt är det en viss skillnad, men energin är densamma och de hade hur kul som helst. Hundarna tröttade ut varandra fullständigt så i natt lär det väl bli bättre med sömnen.
Fullt upp
Sen har jag jagat en dietist hela eftermiddagen. Inte bokstavligt förstås, men jag har försökt hitta någon som har tid att prata en stund på PRO:s hälsodag den 3 juni. Det ser ut att ordna sig. Samma sak med vår nye restaurangägare i byn. Han skulle be hustrun titta på om de kunde erbjuda någon specialitet den dagen.
Ett par av hemsidorna som jag ansvarar för ska uppdateras och utvidgas. Arbetet är påbörjat men det tar sin tid att fixa.
Farzan har kört hem husbilen och börjat vädra ut vinterodören. Dörren till kylskåpet hade fått en del mögel och sånt luktar! De friska vårvindarna ska förhoppningsvis klara av att få en fräschare doft i vår pärla.
En kaffepaus i Lusthuset unnade vi oss förstås när dottern kom på besök. Lusthuset har tinat fram nu eftersom det har gått otroligt snabbt med töandet medan vi varit i fjällen. Ikväll väntar besöket hos deklaranten. Efter det ska vi hämta en liten hundflicka som ska bo hos oss några dagar medan husse och matte förlustar sig i London.
Krångligt
Vi har fått rapporter om att allt går bra med tvillingarna "däröver". De växer och frodas, vilket vi också ser på fotografier, och nu behöver de bara ett enda nattmål. Förhoppningsvis får vi snart se dem live i webbkameran, nu när vi återigen har tillgång till snabbt Internet.
Natur
Änglavingen
Svaipabäcken
Vargklyftan
Extratur
Det vackra vädret och perfekta föret gjorde att vi stannade en dag extra och gjorde en egen utflykt till bland annat Kattuggleselet. Där hittade vi en bild i gästboken som Morzans brors sonson Elias ritat. (Oj, vad det lät ungt)
Lisa på värdshuset på Bäverholmen berättade att det varit otroligt mycket folk i fjällen under påsk, men att det nu hade tunnats av. Fortfarande kom det dock en del folk som skulle ut på fjällturer för fiske och rekreation. Bra för Lisa och Arnold förstås som driver värdshus och stuguthyrning i väglöst land. Men just i år skulle det antagligen ha gått att köra bil efter skoterleden på Laisan, så slät och hårdpackad har den varit sedan i påskas :-)
Kaffe och nygräddade våfflor med hjortronsylt på Värdshuset, toppen som mellanmål.
Värdshushunden kollar besökarna och Farzan tittar genom gästboken.
T o R Jillejaur
Vi gör antagligen den sista långturen för säsongen. Den går över Krappesvaara och ner till Jillejaur. En tur på drygt sex mil. Vädret är typiskt för april. Mest sol, men även lite snöflingor och snålblåst. Väl hemma igen blir det "afterskoter" på terassen, en god pastamiddag och sen bloggande för att låta er ta del av vår dag. Att Batman ville parkerat sin specialskoter hos oss var ju extra kul.
Tuffingar
Storm och snöbyar som SMHI varnat för blev lite blåst och enstaka snöflingor på förmiddagen. Sen var allt som vanligt igen. Solsken och mysväder, fiske och skoterkörning, matlagning och kaffepauser.
Vårtecken
(Springtime in the mountains)
Det skulle bli mulet idag, men solen skiner från en blå himmel med några få molntussar. Äldsta barnbarnet och hennes pojkvän har åkt hem, nu kommer hennes bror och hans flickvän upp i afton. Det är roligt att hinna vara med dem också efter att ha tillbringat mycket tid med de små barnbarnen i USA.
Dottern och mågen åker ner till Arjeplog för att komplettera förråden, deras kompisar kommer på besök i helgen. Sonen och hans kompisar drar iväg på fisketur. Vi veteraner gör en skotertur tillsammans med grannarna upp till Lutor och Farfarstjärn. Leden är helt perfekt, preparerad med pistmaskin så det är ett sant nöje att färdas efter den. Vid gränsen mot Peljekaise nationalpark tar vi kaffepaus och ser strömstaren vippa vid stranden av den porlande bäcken. Våren är verkligen på väg.
Läste i webbtidningen att Laisälven gått upp på sina ställen. De bofasta invånarna har länge kämpat för att få dra leden uppe på kalfjället i stället, men samerna sätter sig emot det. Nu vill stugföreningen gå samman med övriga föreningar här uppe för att bilda en påtrycknings-grupp. Det vore ju förskräckligt om det måste hända en dödsolycka innan man kan komma sams om något så enkelt som en skoterled.
Maggot
Det är svårt att slita sig därifrån, men vid tvåtiden säger hettan i ansiktet till oss att inte vänta för länge. Man vill ju inte gärna se ut som ett grillat russin i ansiktet framöver.
Till sist måste jag få berätta den sanna historien om en bekant som en mycket kall vinterdag hade problem med att få igång sin skoter. Han drog och drog, men den ville inte starta. Svettig och irriterad slängde han hjälmen och tog på sig toppluvan han hade i fickan. Till slut fick han i alla fall fart på fordonet, fick på sig hjälmen igen och stack iväg med sina fiskekompisar ut på fjället. Men han kunde inte förstå varför det kliade så infernaliskt i huvudet.
Inte förrän han kom på att toppluvan legat i den ficka där han förvarade burken med maggot - och att burklocket hade gått upp. (Maggot är små fluglarver som förvaras i sågspån och som används som bete)
Väntan
(work on the web)
Att blogga från fjällen har sina svårigheter. Bortskämd som man är med snabbt bredband är det tålamodsprövande att väääänta och vääääänta på kontakt. Och ladda ner bilder ska vi bara inte tala om.
Vi har pratat om att skaffa mobil uppkoppling till vår bärbara dator, men har tvekat eftersom priset visserligen låter acceptabelt, men bindningstiden oftast är 18 månader. Helt onödigt. För oss skulle det räcka med tre månader, nämligen februari, mars och april.
Under påsken kan vi låna sonens eller mågens uppkopplingar. Vi har till och med ett trådlöst nätverk igång i stugan just nu. Under tiden försöker vi ha tålamod att vänta ut Telia till dess de kan sälja uppkoppling månadsvis.
I Björkfjällets skugga
Klarblå himmel, sol, men kalla vindar. Skoterfärden går över fjällen längs med Ammarnäsleden. Inte långt från Björkfjället och Västerbottensgränsen gör vi en snöbivack och äter lunch i lä för vindarna. En ensam skidåkare med pulka strävar efter spåret. Undrar just var han kommer ifrån och vart han är på väg. Med den fart han håller hinner han aldrig fram till någon stuga eller by före natten. Upplägget verkar något riskabelt. Vad händer om han faller och stukar foten till exempel? Det kan dröja länge innan ett skoterekipage dyker upp.
Annandag påsk
(Lunchtime)
Halvmulet och blåsigt, men varmt. Väderlekstjänsten har lovat kallare väder och det ser vi fram emot hur konstigt det än låter. Men får vi minusgrader under natten håller skoterlederna bättre och vattnet på isarna fryser till.
Förkylning och dåligt i magen har hållit en del av stuginvånarna hemma idag. Att magen krånglar kan ju bero på en hastig frukost, följd av stekt fläsk och pannkaka på fjället, Irish coffe och godis till mellanmål och sen köttsoppa till middag, följt av persikor och grädde till efterrätt. Det blev nog tufft för vermästarn. Men den drabbade har tagit det lugnt idag och är nu mycket bättre.
En annan del av sällskapet har "Valle" som dagens utflyktsmål. Tyvärr hann de bara till Bäverholmen innan en av skotrarna la av. Den fick bärgas hem av Farzan och Björn, medan ägarna fick åka pulka resten av vägen. Någon större fiskelycka hade de tydligen inte heller.
Samma sak gäller Morzan som tappert kämpade ute på Mittisjön för att kunna fixa röding till middag. Icke sa Nicke, de ville inte hamna på bordet. Det får bli Nils-Emils gryta på lamm istället.
Påskdagen
Påsklördag
Farzan sköter marktjänsten, dvs sätter på maggot, krokar av fisken, sererar kaffe och fotograferar. Resultatet blir en hedrande tredjeplats med två små rödingar.
Att det fanns stora fiskar var det ingen tvekan om, man såg dem cirkla runt nere i djupet. Men de var väl alltför kloka och erfarna för att låta sig luras av lite fluglarver på en krok.
Långfredagsmys
Mys på Mavas.
Skoterleden upp till kalfjället var livligt trafikerad idag. Mest av motoriserade fordon förstås, men faktiskt även av ett par skidåkare. De kan väl närmast liknas vid en veteranbil mitt i rusningstrafiken på Drottninggatan.
Vad vi förstår är det mer folk i fjällen än vanligt. På vår lilla parkering står bilarna i tredubbla rader och även om vidderna är stora ser man folk lite överallt, mest på sjöarna förstås. Isfiske är väldigt populärt. Samtalsämnet är ofta hur och var man har fått de stora firrarna. Men man behöver inte vara fisketokig för att uppskatta dagarna ute på fjället.För den som är född under första delen av 1900-talet har långfredagen en speciell betydelse. Det var ju den dag som Kristus dog på korset och då skulle man ha det i åtanke. Då skulle man vara tyst, helst nästan "osynlig". Man skulle helst sitta stilla på en stol, inga vilda lekar eller högljudda skratt fick förekomma.
När vi var i tonåren började vissa biografer visa filmen Barabbas, det enda i nöjesväg som var tillåtet. Idag finns väl inga sådana restriktioner och det är väl få ungdomar som ens vet varför de har ledigt på långfredag.Ha en riktigt bra påsk
Avkoppling
Om vår blogg inte uppdateras varje dag kan du alltid kolla vad som händer i Carolas värld när hon nu är ute med husbilen för första gången den här säsongen.
http://husbilsresa.blogg.se/
.
Pengarna styr
Annika Östberg är född 1954 och uppvuxen i Stockholm. På sextiotalet flyttade hon till Kalifornien med sin mor Maj-Britt. Under skoltiden hade hon problem och rymde till San Francisco där hon fastnade i heroinmissbruk.
1981 Sedan höll hon ihop med knarklangaren Bob Cox. I april 1981 bråkade paret med en krogägare som Cox sköt till döds. Dagen efter fick paret punktering på sin bil. Cox fick panik när en polis stannade. Han sköt ihjäl polismannen, Richard Helbush, och Annika Östberg hjälpte till att ladda vapen under eldstriden. Paret fortsatte flykten i polisbilen. När de stoppades utbröt häftig skottlossning innan de greps.
1983 Bob Cox hängde sig i fängelset före rättegången och ställdes aldrig inför rätta. Men Annika Östberg dömdes för medhjälp till mord på restaurangägaren Joe Torre och polismannen Richard Helbush. Straffet: 25 år till livstid i fängelse.
1997 Annika Östberg fick sin första nådeansökan behandlad av kriminalvårdsmyndigheterna. Hon ville avtjäna resten av sitt straff i Sverige, men fick avslag.
2002 Andra nådeansökan avslogs.
2005 Tredje nådeansökan avslogs.
2008 Fjärde nådeansökan avslogs.Enligt vissa tidningsuppgifter har förflyttningen till Sverige med den ekonomiska krisen att göra. Det stora antalet fångar i de kaliforniska fängelserna måste minskas med 40 %, även om guvenören Arnold Schwartzenegger varit ytterst tveksam till denna åtgärd.
Slutsats: Det mesta här i världen styrs av pengar.
Äntligen
Enligt obekräftade uppgifter har livstidsfången Annica Östberg nu släppts ur fängelset i Kalifornien. Hon har suttit där sedan 1981 då hon dömdes för medhjälp till två mord. Ändå befann hon sig i en bil utanför när hennes dåvarande pojkvän sköt en restaurangägare. Senare sköt pojkvännen också en polis som deltog i jakten på dem.
Hela fyra gånger har Annica fått avslag när hon begärt att få sitt straff tidsbestämt. Polisens döttrar sitter med i den grupp som avgör om hon ska få det och de har också envetet vägrat att medverka till att Annica skulle få avtjäna sitt straff i Sverige. Beror deras hårda attityd på att pojkvännen lyckades ta sitt liv före rättegången? Någon ska sona pappans död anser man kanske.
Medan vi var i Kalifornien släpptes en annan kvinnlig fånge som avtjänat flera år i fängelse för medhjälp till mord. Nyhetetsinslag på TV visade när hon kom hem till sina nu vuxna barn och flera barnbarn som hon inte tidigare sett. Märkligt nog klingar hennes efternamn också svenskt, hon heter Sara Jane Olsson.
Bok- och filmtips
En film som jag verkligen kan rekommendera är Marley and Me. (Om livet med och kärleken till världens värsta hund) Jag hade läst boken så jag visste vad som väntade, men jag valde ändå att se den på flyget. Det blev många igenkännande leenden, skratt och en massa, massa tårar. Minnen av egna hundar blev med ens så levande. Som tur var sov min medpassagerare under de sorgligaste slutscenerna ;-)
En bok och en film som jag inte skulle ha läst/sett i första taget är Twilight. Vampyrer har liksom aldrig varit något som jag har prioriterat. Men när sonhustrun ordnade filmvisning såg jag den ändå. Och filmen var faktiskt riktigt fascinerande. Så annorlunda och så vackert filmad. Dessutom med en kärlekshistoria som fängslar romantiska tjejer.
Påskdags
Efter tolv timmar i den egna sängen vaknar vi till -15, gnistrande vit snö och en strålande sol på väg upp över horisonten. Det känns rätt bra med en tidig söndagsfrukost, där knäckebröd, limpa och herrgårdsost är viktiga beståndsdelar. Farzan ger sig ut för att röja lite snö och under dagen ska väskorna packas upp. Shorts och linnen får läggas undan till vidare och istället ska vi plocka fram långkalsonger och ylletröjor för påskfirande i fjällen.
Resan
Planet från Los Angeles till Chicago var överfullt, man tvingades efterlysa två frivilliga som kunde tänka sig ta en senare flight. Tyvärr är det svårt när man har anslutningsflyg som väntar. Annars brukar det ge bra utdelning i form av pengar eller en ny resa. För vår del var det ändå positivt, vi "uppgraderades" till Economi Plus där det är mer utrymme för benen. Verkligen jätteskönt.
I Chicago hade vi gott om tid att förflytta oss mellan terminalerna och bagaget behövde vi inte bekymra oss om. Väskorna och sittplatser för hela resan bokades redan hos United i Los Angeles.
Planet från Chicago till Stockholm var bara halvfullt. Därför passade folk på att använda rader av tomma stolar till sängplatser under natten. Vi var inte företagsamma nog att sno åt oss en sån rad, men vi kunde i alla fall sitta i dubbla stolar och få bekvämare sittställningar. Det gjorde att den åtta timmar långa resan blev mycket lättsammare.
En annan positiv sak väntade oss i Stockholm. Eftersom vi reste med SAS hela vägen behövde vi inte hämta ut bagaget på Arlanda! Hör och häpna. Väntan på väskor, transport genom tullen och den långa, långa vägen från från utrikes- till inrikesterminalen var bortrationaliserad. På försök under två månader, men vi hoppas verkligen att det permanentas.
Sista flygresan upp till Luleå gick också bra, men tröttheten kom smygande efter ett och ett halvt dygns vaka. Vi såg ut som zombies och det kändes som om hjärnan bara bestod av bomullstussar.
På Kallax väntade dottern på oss som tur var och hon skjutsade oss hem. Home sweet home.
Höjdare
Dagen före hemresan fick vi skjuts till ett hotell nära flygplatsen. Det sparade tid inför incheckningen morgonen därpå. Det skulle ha blivit väldigt stressigt på fredagen annars och nu kunde vi följas åt en bit på vägen. Men avsked är tyvärr lika jobbiga var de än sker.
Ett rum på elfte våningen på hotell Sheraton blev vår nattkvarter. Här hade vi kunnat sova på tvärsan i sängen som du ser. Eftersom vi bodde alldeles vid flygplatsen hörde vi plan som startade och landade hela natten. Klockan halv fem på morgonen tog vi transportbussen dit, då var det redan alldeles fullt av resenärer och köer överallt.
Hawaii
Innan sonen och hans familj åkte hem igen åt vi middag på en äkta hawaiiansk restaurang med tillhörande bageri. Supergod mat och mycket trevlig personal som såg ut att ha kommit direkt från öarna. Det var också där som konceptet restaurang/bageri startade.
Bara det att juicen var färskpressad, inte koncentrerad blandsaft, gjorde mycket för intrycket.
Snygg damrumsskylt, eller hur? Stanna upp
Tänk vad livet blir intressant och spännande om man tar till vara de små tingen. Att upptäcka en liten snigel på stigen och hjälpa den flytta över till gräset är en stor sak när man är liten. Vi vuxna behöver också stanna upp ibland och se vad som finns omkring oss. Vi behöver inte heller ett helt "Disneyland" för att må bra och känna oss behövda.
Det här blir det sista inlägget för ett tag. I morgon äter vi frukost med familjerna Motus och Haik. Efter det flyttar vi gamlingar över till ett hotell nära flygplatsen. Vårt plan går redan 06.00 på fredagmorgon och man måste ha checkat in minst en timme innan. Här är säkerhetskontrollerna minituösa och vår rutt gör att vi måste få hjälp med biljetterna.
Om vi skulle ha åkt från Ladera på resdagens morgon tar det ytterligare 1 - 1 1/2 timme eftersom vi reser från Los Angeles Internationella Airport den här gången. Sonen skulle då vara borta från familjen under tre - fyra timmar, beroende på morgontrafiken, och hans hjälp behövs hemma under morgonen.
Håll nu tummarna för att allt ska gå bra. Vi återkommer troligen med en kort rapport under lördagskvällen.
Inget aprilskämt
Men historien slutar inte där. Enligt nyhetsprogrammen i USA köpte bankkassörskan sedan själv mynten för det värde kunden fått. Fortfarande är kunden okänd, men kassörskan har fått sparken.
Även om den nyheten kablades ut över världen den 1 april är det inget aprilskämt. Pantbankerna här har fullt upp. Till och med i tjusiga Beverly Hills i Hollywood pantsätts dyrbara smycken, klockor och andra värdeföremål. I ett nyhetsinslag visades armband för en miljon, eleganta Rolexur, halsband och annat som människor pantsatt för att få pengar till viktigare saker.
Snyggt skrot
Ingen lyxbil som Barbies, men rätt läcker ändå med sin låga profil och suflett. En Camaro -95 som tillhör sonhustrun och som sonen kallar "skrothögen".
