31 december 2008


30 december


Idag är det den näst sista dagen av året 2008. En dag för tankar om det som varit och funderingar på vad som kommer. Går vi mot ett ljusare tider när det gäller situationen i världen? Löser vi de ekonomiska problemen och klimathotet, kommer världens folk att hålla sams och satsa sina resurser på bättre saker än krig och terror?
Låt oss hoppas det, även om det ser mörkt ut just nu. Jag tror det är väldigt viktigt att vi alla gör vad vi kan och vad vi orkar med. Fall inte i fällan "det lilla jag gör har ingen betydelse". Som bekant kan droppen urholka stenen och många bäckar små kan tillsammans bilda en stor å - och till sist ett mäktigt hav. Så hjälp till att kämpa för att ge alla ett bra liv på den här planeten!

29 december


Mildväder och lagom med snö. Då passar det bra med en utflykt till skogskojan.


Bäcken är öppen fast det är i slutet på december. Är det redan vår månntro? 


Det är gott om spår från älg, räv och hare, men vi ser ingen av dem på riktigt.
De har hört skoterljudet på långt håll och håller sig undan. Den här älgen 
passerade medan "gråbäcksgubben" kokade kaffe i kojan.
  

Norrbottnisk lokaltrafik






Jul hos oss


Julen har varit rätt lugn och avkopplande. Dottern, mågen och hans familj var med oss på julafton. Maten smakade alldeles utmärkt om jag får säga det själv, vilket gjorde att man stoppade i sig alldeles för mycket - som vanligt.
Ingen tomte kom på besök, kanske blev han sur över att vi glömt att sätta ut risgrynsgröt åt honom. Nåja, vi hade ju ändå inga julklappar att dela ut så det kvittade.



              Quickstep runt julölen i stället för dans kring granen? 

De två övriga juldagarna har vi umgåtts till och från med vår förstfödde son och hans familj, och med våra skånska gäster och deras värdpar. Det har blivit mycket ätande och fikande, men även en del annat.
 

Bland annat lyssnade vi på en härligt stämningsfull julkonsert i Kustkyrkan. Det har också funnits tid för promenader i vintersolen. Härligt att veta att det nu ljusnar för varje dag som går. Och roligt att snön räckte till trots att vi ett tag hade varmgrader.

Jul i Australien


Idag fick jag ett mail från min vän Judy i Australien. Kul att höra hur deras julfirande skiljer sig från vårt. De är ju mitt i sommaren på andra sidan jordklotet och oftast väldigt varmt. De har bland annat vattningsförbud i Happy Walley där hon bor.
Judy hade offrat några vita lakan för att göra ett tak över terassen, our outdoor room som hon kallar det,  och på så sätt hade de lyckats hålla temperaturen nere på sköna +29. Visst ser det härligt luftigt ut?


Juldagen är deras stora dag på samma sätt som i USA och Storbritannien. Då kommer släkten på besök och firandet börjar redan på morgonen med julklappsutdelning.
Hos familjen Miller bestod jullunchen av räkor med dipsås, kalkon och biffstek med sallad. Antagligen samma rätter som hos många andra "aussis", och allt stod framme under dagen så folk kunde ta för sig när de kände för det. 

 
Till efterrätt serverades varm plumpudding med konjakssmör, glass och vispad grädde. Bland dryckerna fanns vatten, fruktpunch, rött och vitt vin, samt champagne (fast den får inte kallas så, eftersom fransmännen från distriktet champagne har ensamrätt på det namnet) Sedan fanns det förstås skålar med chips, nötter, godis, kakor och choklad att plocka från, berättade hon. 



Framåt kvällen tog några av dem en promenad längs beachen för att titta på solnedgången. Och som Judy påpekade var det allra viktigaste med dagen att den användes till avkoppling och trevlig samvaro.

Vi önskar eder alla en fröjdefull Jul


Nu gör morzan och farzan ett uppehåll i bloggandet. Men behåll gärna adressen och titta in då och då. Vi kommer igen.

Möte

Dagen för hemresan tog jag en promenad för mig själv. Jag ville njuta av solen, den milda vinden, grönskan och alla blommor en gång till. Efter tre månader hade 16 Comet Trail blivit hemma och det kändes ledsamt och vemodigt att lämna sonen och hans familj.
Ett kvarter bort såg jag en liten hund på trottoaren. Ju närmare jag kom desto mer intresserad blev den. Svansen viftade glatt och öronen stod på helspänn. Jag tyckte mig ana ett leende i hans svarta knappögon när jag böjde mig ner och lät honom nosa på min hand.
- Aha, det var dig han väntade på, sa en äldre man som satt och rökte på trappan.
Ibland kan jag möta en vilt främmande människa och känna en omedelbar samhörighet. Så var det i det här fallet. Vi började prata om lite allt möjligt och jag berättade att vi skulle åka hem dagen därpå.
- Men du kommer tillbaka, konstaterade han. 
Jag förklarade att vi kanske skulle komma till våren eftersom "vi" väntade tvillingar. Då skrattade han lite småfinurligt och undrade om jag upptäckt att det fanns många tvillingpar i Ladera. Helt sant! Jag hade hittills trott att det berodde på att jag fått upp ögonen för det just nu. Men han skrattade och sa att det var ovanligt många och att berodde på den stora kraftledning som går uppe på kullarna. Och vad vet jag, en "powerline" kanske ger den effekten? Vad säger vetenskapen månntro?
Hur som helst blev jag mycket lättare till sinnes efter vårt samtal och stegen kändes spänstigare när jag fortsatte promenaden. Det var som om jag mött en gammal god vän och fått ny energi.

Hä som et jär stöle kåm debaks

Rubriken översatt till svenska: Det som inte är stulet kommer tillbaka. Den försvunna resväskan dök nyss upp med taxi utanför dörren. Vi ska verkligen inte klaga på SAS service. Felet gjordes ju på Chicagos flygplats, eventuellt av Uniteds personal, men stockholmarna skyller inte ifrån sig. Trots pressen de utsattes för av trötta och sura resenärer var de mycket trevliga och tillmötesgående.
En annan sak som var lite förvånande var att vi inte behövde betala övervikt, varken i Sverige eller USA. Vi hade tre tunga bagage, en av väskorna var antecknad för 21 kg, och det var inte den största och tyngsta. Annars har tydligen flygbolagen i USA börjat ta betalt för allt bagage. Kanske gäller det bara inrikesflyg?
Det vi lärde oss av episoden med den försvunna väskan kan ju vara bra för andra att veta. Skulle du råka ut för samma sak kan du faktiskt åka till din slutdestination och göra din anmälan där. I vårt fall skulle vi ha kunnat ta planet upp till Luleå som planerat - även om en av väskorna inte kommit med! Vi som trodde det var lag på att man själv ska ta allt sitt bagage genom tullen.
Det kan finnas en hake i det hela. Vi vet inte om det fungerar på samma sätt om man t ex tar en billigare resa med ett annat bolag mellan Luleå och Stockholm. Alltså om resan inte bokats "hela vägen". Kan vara värt att kolla upp i alla fall. Själva köper vi numera hela resan i ett paket, då är SAS skyldiga att se till att vi får hem vårt bagage och att vi kommer med på nästa plan om vi blir försenade.  


Varför?

Sängen kändes som en ljuvligt moln, man bara flöt iväg in i sömnens rike. Då hade vi fått kämpa de sista timmarna för att inte frestas att ta en middagslur. Men vid 19-tiden gick det inte längre. Risken finns ju att man blir övertrött och inte sover särskilt bra, och vi vill så snabbt som möjligt komma in i rätt dygnsrytm. Av någon anledning är det svårare när vi rest hemåt och ska fixa nio timmar plus.  
Vi hade fått upp värmen i huset och vattnet var igång. Det mesta fungerade. Visserligen stod snöskottartraktorn genomfrusen utanför men den behövdes ju inte akut. Dags att koppla av med andra ord.  
Nu i morse ringde vi till sonen i Ladera för att berätta att vi kommit fram. Han berättade att den lilla dottern har svårt att förstå vart vi tagit vägen.
- Why cant you stay in my house, undrade hon i telefon.
För en treåring finns det många varför och allt är inte så lätt att förklara. Det känns i alla fall bra att vara tillbaka och det vore väl hemskt annars.

Hemma


Äntligen hemma i vår egen lilla trevliga by. Här är är marken vit av snö och den kyliga vinden biter i kinderna. Det är uppskottat och fint på gården, men inne i huset är det bara +10 så det blir till att elda i pannan och dra upp reglagen. Man märker minsann skillnaden mellan att befinna sig i Californien eller i norra Sverige.
Sömnbristen gör sig påmind med jämna mellanrum, det är svårt att tänka riktigt klart. Jag förstår varför man till och med kan använda brist på sömn som tortyrmetod.
Men lite mat i kylskåpet måste vi ha, så det blir en shoppingtur till byns ICA-affär för att bland annat köpa mjölk, fil, mandelpotatis, falukorv och morötter. Lunchen på Arlanda bestod av stekta strömmingsflundror och potatismos. Väldigt svenskt och väldigt gott - men ack så dyrt! Besökare från USA måste tycka våra priser är förskräckliga.
Dottern hämtade oss på flyget, hon gav oss en välkomstblomma, en liten fin hyacintgrupp, morzans älsklingsblomma den här tiden på året. Men vovven trodde visst inte sina sinnen när vi kom hem. Han liksom stelnade till och tvekade i dörren innan han välkomnade oss med översvallande vänlighet. Nu ligger han vid våra fötter, nöjd och belåten med att ha fått sällskap medan matte arbetar och husse befinner sig utomlands.

På Arlanda


Resan mellan John Wayne och Chicago, och därifrån vidare till Arlanda, gick helt enligt schemat. Det var inga som helst problem, vi var till och med framme 07.30 - före tidtabellen. Men nu är klockan snart elva och vi sitter kvar på Arlanda i stället för att vid det här laget koppla av i hemmets lugna vrå.
Väl framme i Stockholm upptäckte vi nämligen att en av våra tre resväskorna saknades! Och det gällde inte bara oss. Vi och ca 20 personer till blev tvugna att köa till "klagomuren" och under tiden avgick vårt bokade plan till Luleå.
Vi fick nya platser senare idag, vår väska lär vara på väg till Köpenhamn och kommer förhoppningsvis att dyka upp i morgon. Det känns bara så "harmelit" att det ska krångla när man nästan nått målet. Fast det är förstås en världslig sak.    

Lång dags färd mot natt


Klockan 05.00 går reveljen i morgon onsdag. Då ska våra tre tunga resväskor baxas in i bilen för färd mot John Wayns flygplats. När vi väl fått checka in dem slipper vi ses dem mer innan vi tidigt på torsdag morgon landar på Arlanda. Att få väskorna från utrikeshallen, genom tullen och fram till inrikeshallens incheckning tar sin tid och det brukar vara stressigt. Av någon underlig anledning kommer nämligen alltid vårt bagage sist av alla. 
Håll gärna tummarna för att allt ska fungera, inga förseningar uppstå och kung Bore  är på gott humör på torsdag förmiddag. 
 


Änglar


De som följde vår blogg från Ladera förra året kanske minns de tre små barnen som dog när deras bil blev påkörd bakifrån av en långtradare? Människorna i bostadområdet band då två rosa och ett blått band runt träden för att visa deltagande och vid de julpyntade husen såg man många änglar.
I år besökte vi samma område. Nu fanns där en minneslund med en bänk. Ett av träden i lunden hade blå lampor och två av dem hade rosa belysning, och i träden hängde många små änglar av olika slag. Utanför ett av husen stod dessa tre figurer. Kanske bor familjen just där.
 
    
På bänkens minnesplatta kunde man läsa att Emma, Kyle and Katie dog den 4 maj 2007.  
Till historien hör att familjen för någon månad sen fick trillingar - en pojke och två flickor!  (Jake, Ellie och Ashley)
Föräldrarna har nu startat en fond där pengarna ska gå till sjukhus i Orange County. De arbetar också aktivt för att minska trafikolyckorna.
Vad säger man? En bitterljuv historia, en sannsaga eller vad? 

The reason for the season


På pynttur






Det behövs ingen text, eller hur?

Rubys


Rubys är väldigt amerikanskt. Läcker inredning med bås i rött och vitt, goda hamburgare och en milkshake som är "världsbäst". Aj, aj, aj. Nu blev det mer om mat i alla fall :-) Men när jag ändå är i farten kan jag ju berätta att en hamburgare med pommes frites inte kostade mer än $ 2.60 eftersom kedjan firar 26 år! 
 

Grangrant


Granar av olika slag finns förstås att beskåda. En stor och pampig sådan hittade vi i köpcentrat i Mission Viejo.
Äldre farbröder med skägg har gott om jobb eftersom varje varuhus och köpcentra med självaktning verkar ha en tomte som kunderna kan fotografera sig tillsammans med.

  
Man kan också köpa granar i färg eller pynta dem i olika teman. Här ser ni två av exempel.

Vinteryra


Snö är jättekul upplevelse för ungar som kanske aldrig har sett vatten i den formen förr. För barnbarnet blev vinterfesten en påminnelse om besöket i Sverige. Då åkte hon också pulka och kastade snöboll.
 - Jag vill bo i farmors och farfars hus, sa den lila gullungen. 
Tänk att hon kan ha sånt minne! Själv minns man ingenting längre - känns det ibland. Är hårddisken för full kanske?  


Arrangörerna påpekade i annonser att det var en gammeldags julmarknad med RIKTIG snö. Den kan ha hämtats uppe i bergen, eller så hade till exempel The Anaheim Ducks donerat isskrap från sin hockeyarena. Snön blev snabbt både slibbig och isig av värmen och alla ivriga små fötter. Men alla hade kul ändå.

Vilka bilar


De här skönheterna stod parkerade utanför golfklubben. Någon som vet vad det är för bilmärken?

Brunch igen

           
Det blir många inslag om mat nu, beroende på födelsedag och avskedsträffar. Och här i USA firas det mesta på restaurang. Idag var vi på champagnebrunch med familjerna Haik och Motus på en golfrestaurang. Ett tyst och avskilt ställe, grönt och vackert med citronträd, välskötta gräsmattor och vattendrag.
 

Måste säga att menyn var toppen. Jag räknar inte upp alla godsaker, du får gå in via länken och kolla själv. Den gula drycken Mimosa är farligt god, den består av hälften apelsinjuice och hälften champagne. Till frukost ;-)


Till Morzans stora överraskning blev det uppvaktning med sång och musik efter maten.
- Happy Birthday mrs Farmor, sjöng den trevlige mannen i en uppjazzad version av födelsedagssången och gav mig en rejäl bamsekram.

Sushi, mmm


Ät så mycket sushi du orkar! Den uppmaningen var lätt att följa. Läckerheter som sushi med lax, red snapper, räkor, krabba, ostron, musslor, bläckfisk, ja allt i fisk och skaldjursväg du kan tänka dig fanns att beställa. Den varma sushin var helt underbar och allt tillagades direkt i det öppna köket. Den typen av mat kommer vi att sakna när vi kommer hem. 

   

Rudolf


Riktigt rolig, eller hur?

Miljöfrågor

Maria hade en del frågor kring miljön i ett inlägg. Jag ska försöka reda ut det så gott det går. Precis som hemma är det säkert olika hur intresserade folk är av miljö- och energifrågor. Det är inget vi direkt diskuterar när vi träffas. Men visst finns det ett miljötänk även i USA, särskilt i Californien tror jag. Man källsorterar, men inte riktigt på det sätt som vi gör i Sverige. Här sorteras glas, hårdplast, aliminiumburkar, kartong, tidningar och sånt i en och samma behållare. Detta sorteras senare på något sätt. Kanske sitter små mexikanare och går igenom sopbilens last sedan den grovsorterats?
Bland sonens bekanta finns en familj som har miljöbil, övriga har andra stora bilar, men inte de värsta bensinslukarna. Här och var ser man också små elbilar kila fram i trafiken. Den tillträdande presidenten vill dessutom satsa ännu mer på alternativ energi.
Man är försiktig med el, släcker alltid när man lämnar ett rum. Vad julpyntningen anbelangar säger elektrikern i familjen att det inte går åt så mycket energi som man kan tro eftersom lamporna är väldigt små. Han jämför sonens dekorationer med vår egen utebelysning och säger att förbrukningen är ungefär lika.

     
Något helt annat, och lite överraskande, är den lilla å eller sumpmark som löper längs med vår promenadslinga. Det växer en massa papyrus där, ibland hör vi grodorna kväka och en massa småfåglar kvittrar i de störrre träden. Sumpmarken passar på något sätt inte riktigt in i den typ av villaområden som finns här. Det finns säkert en tanke bakom. Kanske är grodorna av en speciell art, till exempel Bredkäftade Mudfrogs. De finns avbildade som konstverk i alla fall, likaså finns bilder av hägrar på betongvägen, men vi har aldrig lyckats få syn på någon av dem. 
Gatorna är också medvetet smalare och refugerna fler än vad som är vanligt. Detta för att hålla ner farten och spara miljön.
Ladera Ranch 

Friends


- You are my best friend farmor, sa hon och gav mig en påse full med sina bästa leksaker.

Jordbävning

Vid 20-tiden i kväll inträffade en jordbävning med magnituden 5.1 i Californien. Centrum låg i närheten av den lilla staden Ludlow, ungefär mitt emellan Los Angeles och Las Vegas. Borta i Pomona kände man av skalvet.
- Som att bli yr, berättade sonenes svärmor. Hela omgivningen liksom rörde på sig.
Trots att vi befann oss utomhus ungefär då, eller eventuellt satt i bilen, märkte vi ingenting. Bara så ni vet om det tas upp som nyhet i Sverige.  


Kick-off


I kväll har vi besökt både Nordpolen och tomtefamiljen. En av parkerna i närheten anordnas varje år en kick-off inför julen. Massor av barnfamiljer hade sökt sig dit, några hade pick-nick på gräsmattorna. Arrangemanget betalas av de allmänna avgifter som de boende betalar för trivsel och underhåll.


Belysningen tänds i den stora granen, man bjuder på varm choklad, och tomten och hans fru kommer dit för att låta sig fotograferas tillsammans med mer eller mindre villiga småttingar. Vore inte det en idé för Badhusparken att ta efter? Vi lär ju inte behöva använda bomullssnö!


Pannkaksparty


Brunch på The Pancake House var farmors riktiga birthdayparty, tyckte barnbarnet. Och amerikanska plättar i hawaiistil eller med cocos-smak var hur gott som helst. Särskilt med varm apelsinsås till. 
Det fanns många andra spännande smaker att välja på också, men man orkar inte ens en hel portion av de här godsakerna så de övriga får vi testa en annan gång.    

The Hobbit


Tack för alla trevliga gratulationer på födelsedagen. Jag känner mig verkligen priviligierad med så fina vänner, släkt och familjemedlemmar. Av sonen och hans familj här i CA blev vi bjudna  på en gourmetmiddag på The Hobbit i Orange. (Hobbitarna äri ett småväxt folkslag dom förekommer i J.R.R. Tolkiens värld. De gillar mat och äter gärna middag två gånger per dag när det är möjligt. Stämmer rätt bra in på Morzan också ;-)

       
Vi började med en drink i baren, dit några amerikaner också kom. Det var en mamma med sina tre söner och två svärdöttrar. De anlände i limosine minsann. Jättetrevliga människor. Den äldste hade varit i Stockholm och Göteborg och han tyckte göteborgarna var betydligt lättare att umgås med. Men allra bäst gillade han Copenhagen.
Innan middagen serverades champagne óch småsnittar nere i husets vinkällare.
Sedan var det dags för denna meny i husets "vardagsrum":

Grilled Prawn - White Bean Salad
Balsamic Glaced Stuffed Quail with risotto and Wild Game Jus
Baby Lola Rosa with Gorgonzola Dressing
Duck Prosciutto and Fresh Pear
Black pepper Gastrique
(Paus där vi fick röra på oss medan det dukades av och om)
Christmas Sorbet
Beef Wellington
Grilled Crimson Grouper with champage and Fresh Herb Beurre Blanc
Almond Cake with Doubble Chokolate Mousse


Jag och mellansonen, som just fyllt 35 år, fick dessutom en extra efterrätt, chokladtryffelkulor och gräddglass.


Ooops! Höll på att glömma vinerna. Jag vet att minst fem bloggläsare gärna vill se vad vi drack till maten:

2007 Huber & Bleger
Pinot Blance, France

2002 Luretts "Lala del Drago"
Gutturnio Superiore
Colli Piacentini, Italy

2005 Sarget De Gruaud-Larose
Bordeaux, France

Smith Woodhouse
10 Year Tawny, Port

Säkert var allt noga utvalt av ägarna och personalen. Först vid halv elva på kvällen hade vi ätit färdigt, då kom sonen och hämtade oss, så vi hade också limosineservise på sätt och vis.

Snyggt


Det finns förstås hus som har mer måttfulla juldekorationer. Det här vita huset gillar jag. Väldigt stilrent med blommande julrosor, två kransar och en granrisslinga (visserligen fusk, men åndå). 
Ikväll är vi bjudna på fin middag, inte i Vita Huset, men hos en f d vingårdsägare. Återkommer i morgon med meny och recensioner.  http://www.hobbitrestaurant.com/

Bäst eller värst


Julpyntandet fortsätter och man tävlar om bästa utedekoration. På fullt allvar! Den 2 december avgjordes den individuella tävlingen. Jag såg ingen segerskylt utanför det här grannhuset, så någon annan måste ha varit ännu värre. Ändå är det bara en del av huset och gräsmattan som syns på den här bilden. Plastgrejerna på taket är figurer i form av tre snögubbar, två granar och en pingvin. Under kvällen är de uppblåsta och det spelas glättig julmusik under flera timmar.
Den 5 december avgörs vilket kvarter som är bäst pyntat. Då är det kul att sätta sig i bilen och åka runt i omgivningarna. Det mesta finns att beskåda och ofta bildas det köer till de kvarter som är välkända sedan tidigare.

Tvillingnytt

"Lilly och Sammy" har varit hos doktorn idag. Allt verkade okey och båda växer som de ska, de väger nu drygt 8 hg vardera. Kanske är det som deras treåriga storasyster säger, de ligger därinne i magen och pratar med varandra för deras huvuden ligger tätt ihop.
Vi har fått se ultraljudsbilderna live via den DVD som föräldrarna fick med sig hem. Helt otroligt med dessa små som rör sig och vinkar åt oss.
Nu kommer läkaren att ta ett hormonprov varannan vecka för att kolla så att förlossningen inte är på gång. Provet kan tydligen visa när det är så nära som inom två veckor. Är det inte fantastiskt?
   

Nedräkning

Det har äntligen blivit svalare här i Californien. Dessutom är det mulet och i morse var det riktigt dimmigt. Gissa om det var skönt att promenera i det vädret istället för + 30. Vi är nog programmerade för nordiskt klimat efter så många år nära Polcirkeln.

 
Nedräkningen för hemresan har nu börjat på allvar. Nästa onsdag sitter vi på flyget på väg mot nordost. Då lämnar vi palmer och rosor till förmån för granar och snödrivor.

 
Säkerligen kommer vi att sakna vår värdfamilj otroligt mycket, likaså alla andra snälla och vänliga människor som vi har träffat här, men det ska bli riktigt mysigt att komma hem till Lucia och julfirande med resten av familjen och våra skånska vänner.
En sak har vi lovat varandra. Efter tre månader i Californien måste vi försöka äta mindre och nyttigare. Hur nu det ska gå till? Julmaten kan bli svår att motstå.
 

Upp och ner

Här går bensinpriserna neråt, de ligger idag på $1.94 per gallon. Alltså ca 5 kr per liter. Folk är givetvis helnöjda. För inte så länge sedan kostade den $3.90 per gallon och då klagade man högljutt.
Har bensin och diesel blivit billigare därhemma också? Den politiska viljan att till exempel sänka skatten har ju inte funits tidigare, men världsmarknadspriset måste ju ha påverkat priset även i Sverige?
Den tillträdande presidenten Barack Obama är för alternativa energikällor och vill satsa på det. Men för hans del tror jag att den billigare oljan har en negativ inverkan. Folk har så kort minne. För den instabila ekonomin i stort kan det förstås innebära en viss lättnad.
När det gäller dollarkursen har den för vår del gått åt fel håll. När vi åkte över till USA kostade en dollar mindre än 6 kr, nu får vi betala över 8 kr. Det är klart att det märks. När vi köper något omvandlar vi till svenska kronor genom att nu ta priset x 9 (eftersom det också läggs på en mindre summa i moms i kassan). Ändå har vi varit med om värre. För många år sedan kostade en dollar 11 kr. Då var man verkligen den fattiga kusinen från landet  ;-)

Ovanligt besök


Foto AP
Vid halvtvå-tiden idag fick vi ett något ovanligt besök här i Californien. Sju astronauter som i ett par veckor befunnit sig på rymdstationen ISS landade nämligen i Mojaveöknen istället för i Florida. Dåligt väder med hårda vindar och åska hade tvingat besättningen att välja en annan landningsplats än den planerade. Allt gick bra och nu återstår bara att flytta rymdfärjan Endeavour tillbaka till startplatsen på Kennedy Space Center i Florida. Den kommer att flygas dit ovanpå en 747 jetliner, uppger Los Angeles Times. Ingen lätt sak precis!
Några fakta om Endeavour:  
  • Längd: 37,24 m
  • Vingspann: 23,79 m
  • Höjd: 17,25 m
  • Tomvikt: 68,6 ton
  • Total startvikt: 109 ton
  • Max landningsvikt: 104 ton

  • SWEA

    Swedish Women´s Educational Association bildades i Los Angeles år 1979. Organisationen finns nu i 40 olika länder spridda över hela världen. Deras uppgift är att bevara svensk kultur och svenska traditioner i utlandet. En av medlemmarna i Los Angeles är bondbruden Maude Adams, född i Luleå.  
    Vi besökte Sweas julmarknad i Costa Mesa och blev verkligen positivt överraskade. 

      
    Här handlade det verkligen om svensk tradition och kultur. Det fanns hembakat bröd, glögg och smörgåsbord av tallriksmodell att köpa, ett gulligt svenskt Luciatåg och duktiga folkdansare som den stora publiken verkligen såg ut att uppskatta.




    Många av hantverksförsäljarna pratade svenska och de flesta som besökte marknaden hade nog någon svensk anknytning. Som min bänkgranne, som själv var amerikan, men hade lärt sig svenska av sin fru. Han påpekade hur viktigt det är att barnen lär sig båda språken och log när vårt barnbarn sjöng med i Luciasången på svenska. 

       
    Det fanns rejäla flaskor glögg att köpa för den som är storförbrukare...
     
     
    och träskor i många utföranden för den som inte vill gå i skor med stillettklackar.
    Undrar just om det skulle vara idé att försöka sälja mina böcker här nästa år?

    RSS 2.0