Minns du
Alla har en historia att berätta. Och då menar jag inte av typen roliga historier. Utan det liv man själv har levat, sin egen uppväxt och andra släktingars eller vänners olika upplevelser under år som gått. Ja, egentligen är det ju så att även gårdagens händelser ju redan nu är historia. Förändringarna tycks också gå allt snabbare, dagens ungdomar tror ju att TV-spel, MP3 och rymdfarkoster alltid har funnits.
Under eftermiddan har vi suttit ett gäng något äldre personer för att berätta och komma igång med att anteckna det vi minns från förr. Det dröjde inte länge förrän alla pratade på, inspirerade av varandra och skrattande åt samma saker. Det känns hur kul som helst att vi ska sätta sånt på pränt.
Det behöver inte bli en bok utan mer en dokumentation i den form som deltagarna själva väljer. De har fått med sig en lista med punkter som kan vara bra att ugå ifrån - som stöd för att starta. Sedan är det meningen att vi ska träffas då och då, kanske delge varandra från våra anteckningar och hämta ny inspiration. Jag ser redan fram mot nästa gång.
Jag har doppat stålpenna i bläckhorn på välskrivningen i klass 2... och vi hade pulpeter med fällbart lock och sist. Vi hade hemsömmerska som kom och sydde två omgångar kläder till familjen varje år. Och en burk inlagda persikor efter söndagsmiddagen var stor fest...
Ja, ja, man är inte längre helt ung.
Men jag vet inte hur gengas luktar, och har inte levt under ransoneringstid och motbok...
Jag är nog inte helt gammal heller!
