Sista slaget



I den idylliska byn Ratan var det det vita huset på bilden längs upp, och det här rödmålade lilla torpet, som stod kvar efter slaget mot ryssarna år 1809. Man kan fortfarande se kulhålen i väggarna fast det är 200 år sedan.
Senare i höst kommer ett stort följe med kungaparet och kronprinsessan Viktoria att besöka Ratan, som ett led i det så kallade Märkesåret. De ska bl a äta lunch på värdshuset, berättade ortsborna.

Lite fakta: Det sista krig som utkämpades i Sverige, kriget mot Ryssland 1808-1809, innebar svåra prövningar för byn Ratan och dess invånare. Den 20 augusti 1809 drabbade svenskar och ryssar samman i ett stort slag med Ratan som slagfält och de bybor som kom tillbaka fann sina gårdar sönderskjutna, sina tillhörigheter skingrade och sina förråd plundrade.

Vill du veta ännu mer?
Slaget vid Ratan var det sista som Sverige deltog i som krigförande land. Efter att Gustaf Wachtmeister dagen före hade förlorat slaget vid Sävar retirerade förbandet till Ratan, där svenska skärgårdsflottan låg förtöjd med 120 fartyg och 10 000 man. Ryssarna följde efter och gick omedelbart till anfall. Det svenska fältartilleriet lyckades stoppa det ryska anfallet. Striden utkämpades på stranden, vilket gjorde att även fartygens kanoner kunde användas. Efter sex timmars strid var ryssarna slagna och tvingades återvända mot Sävar. Svenskarna förlorade totalt 1 000 man och ryssarna 1 500.
Före slaget vid Ratan hade den ryske överbefälhavaren planer på att snabbt slå till mot den andra svenska styrkan som befann sig söder om Sävar, men hans trupper var efter Ratan alltför utarmade. Den 23 augusti retirerade ryssarna norrut mot Skellefteå och kom senare att plundra Piteå, förföljda av de förenade två svenska förbanden.
Finska krigets avslutande vapenstillestånd ingicks i Frostkåge gästgivaregård norr om Skellefteå den 2 september 1809. Enligt avtalet skulle ryssarna vara förlagda i Piteå och svenskarna i Umeå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0