Hemma
Gissa om det var skönt att krypa ner i sängen redan vid 18.00 på söndagkvällen. Vi sov nog innan huvudet ens hamnat på kudden.
Lördagmorgon klockan 04.45 gick reveljen i Ladera. Rädslan för att vi skulle försova oss hade då hållit oss alla i orolig slummer timmarna innan. Men allt gick bra och köerna till incheckning och säkerhetskontrollerna var nästan obefintliga. Två timmars lugn väntan på John Waynes flygplats följdes av 3.5 h i luften, sen var vi Chicago, en av de största flygplatserna i världen.
Där hade vi ett par timmar på oss att via tåg förflytta oss till utrikesterminalen och sen gå genom nya säkerhetsspärrar. Än en gång av med skor, bälte och jacka, upp med datorn och sen röntgen av allt handbagage. Det känns verkligen att man tar säkerhetsfrågorna på största allvar i USA.
Resan från Chicago till Stockholm tar 7.5 h och man passerar flera tidszoner. Sammanlagt "vann" vi nio timmar och kom till Stockholm vid sjutiden på söndagmorgonen. Det är inte allra enklast att hålla reda på tiden kan vi meddela.
På Arlanda hade vi fyra timmar på oss. Skönt eftersom bagaget ska hämtas ut, även om det är inbokat till Luleå. Allt ska tas genom tullen och vidare från Sky City till hemterminalen. Lite spännande var det att se om personalen skulle reagera på våra fyra tunga väskor. Helt klart överskred vi gränsen för vad inrikesflyget tillåter. Men ingen höjde ens på ögonbrynen. Antagligen var det taggarna från LA som räddade oss.
Sista biten upp till Luleå var det svårt att hålla ögonen öppna, men en otroligt pratsam och trevlig flygvärdinna hjälpte oss med det. Hon berättade bland annat att flygpersonalens största problem är sömnsvårigheter. Att pendla mellan New York, Bankok och Sverige gör det svårt för kroppen att veta om det är dag eller natt. När vi gick av planet på Kallax önskade hon oss god sömn.
Lördagmorgon klockan 04.45 gick reveljen i Ladera. Rädslan för att vi skulle försova oss hade då hållit oss alla i orolig slummer timmarna innan. Men allt gick bra och köerna till incheckning och säkerhetskontrollerna var nästan obefintliga. Två timmars lugn väntan på John Waynes flygplats följdes av 3.5 h i luften, sen var vi Chicago, en av de största flygplatserna i världen.
Där hade vi ett par timmar på oss att via tåg förflytta oss till utrikesterminalen och sen gå genom nya säkerhetsspärrar. Än en gång av med skor, bälte och jacka, upp med datorn och sen röntgen av allt handbagage. Det känns verkligen att man tar säkerhetsfrågorna på största allvar i USA.
Resan från Chicago till Stockholm tar 7.5 h och man passerar flera tidszoner. Sammanlagt "vann" vi nio timmar och kom till Stockholm vid sjutiden på söndagmorgonen. Det är inte allra enklast att hålla reda på tiden kan vi meddela.
På Arlanda hade vi fyra timmar på oss. Skönt eftersom bagaget ska hämtas ut, även om det är inbokat till Luleå. Allt ska tas genom tullen och vidare från Sky City till hemterminalen. Lite spännande var det att se om personalen skulle reagera på våra fyra tunga väskor. Helt klart överskred vi gränsen för vad inrikesflyget tillåter. Men ingen höjde ens på ögonbrynen. Antagligen var det taggarna från LA som räddade oss.
Sista biten upp till Luleå var det svårt att hålla ögonen öppna, men en otroligt pratsam och trevlig flygvärdinna hjälpte oss med det. Hon berättade bland annat att flygpersonalens största problem är sömnsvårigheter. Att pendla mellan New York, Bankok och Sverige gör det svårt för kroppen att veta om det är dag eller natt. När vi gick av planet på Kallax önskade hon oss god sömn.
Kommentarer
Trackback
