morzansochfarzans

Du som eventuellt är intresserad av att läsa mer om filmarbetet kring "Jag saknar dig" kan klicka här:
http://www.pitea.se/sv/Turism-och-Noje/Jag-saknar-dig/Blogga-med-filmteamet/
Där beskriver Maria i ord och bild inspelningen av rock-konserten med Ailu (Ludvig Nilsson).

 
Av ren slump råkade jag hamna på TV3 och Oprah Winfrey Show, ett populärt och prisbelönat program som sänds i hela 112 länder. Idag handlade det om Skype, ett gratis dataprogram du själv kan ladda ner och använda för att hålla kontakt med vänner och bekanta. 
Vi kopplar då och då upp oss med sonen i USA och kan både se och prata med honom och hans familj på Skype. På julaftonen är förbindelsen till exempel öppen mest hela tiden. Min syster Birgitta har kontakt med sin son i San Fransisco, min bror Börje med svågern i Brasilien osv. Hur långa samtal som helst och helt gratis!
Nu "skypade" Oprah med folk i ett flygplan ovanför Californien, med en ubåtskapten i djupet utanför Hawaii, med en forskare i Alaska och med kunder på Harrods i London m fl.
Tänk vilken reklam för Skype! Men hur sjutton tjänar företaget pengar på ett gratisprogram?

    
Under flera år har jag tränat yoga och mått utomordentligt bra av det. Men nu i höst ska jag testa senior-qigong istället. Delvis är det en prisfråga: ett terminskort på Iyengar Yogaskolan i Piteå kostar numera 1350 kr, för en termin qigong betalar jag bara 150 kr.
Nu har vi haft två lektioner och det känns som om det är något som passar mig. Jag kan ju alltid varva med några yogaövningar hemma om jag känner för det.
Här i Sverige har qigong de senaste åren blivit allt mer omskrivet, vanligt och uppskattat. Över hela landet startas kurser för intresserade i alla åldrar - framför allt för äldre som på ett enkelt och skonsamt sätt kan träna koncentration, smidighet och balans.

Det har varit intressant och lärorikt att jobba som statist ett tag. Men nu väntar nya möjligheter till kunskaper. Vi har startat upp två datakurser idag, och där är det inte bara eleverna som lär sig kan jag försäkra. Alltid dyker det upp någon fråga eller ett problem som man får försöka hitta lösningen på.
Vi håller till på Framnäs folkhögskola och har där tillgång till åtta alldeles nya datorer. Motivationen är på topp och vi har väldigt trevligt. För vi lär oss ju så länge vi lever.  

Film-tvillingarna Cilla och Tina och deras film-mamma. Visst syns det att flickorna är tvillingar på riktigt?


Pappan i filmen (Thomas Hansson) har hittat en polare. En "hemvändare" påstod han.
Någon av er som vet vem denne hemvändare är, alltså mannen till höger? Han har tydligen varit inblandad när filmen om Arn spelades in, enligt vad vi kan se på märket på jackan.

Sällan har väl Piteå stads kyrka varit så fullsatt. Massor av statister, flera skådespelare och en stor stab av filmarbetare ockuperade kyrkorummet fram till 18.30. Scenerna togs om och om igen för att bli så bra som möjligt och man måste beundra det tålamod fimteamet visade. Vissa statister hade en benägenhet att tröttna rätt snabbt.


Statisterna var i blandade åldrar, men största delen var ungdomar. Helt naturligt eftersom det var en ung flickas begravning och hennes kompisar och klasskamrater var där. Hörde att klasserna fick en viss ersättning, plus att eleverna som deltog var lediga från skolarbete under hela dagen.


Vissa statister skulle gott och väl kunnat vara filmstjärnor själva, tyckte vi. Om ni ser en viss likhet mellan tjejen till vänster, och de två mer mogna statisterna på bilden ovanför, har ni alldeles rätt.  

En viktig roll idag hade tvillingarnas kompis, spelad av rockmusikern Ludvig Nilsson från Uppsala. Alla dagens tagningar gällde hans utbrott i kyrkan. Meningen var att han skulle spela en låt men inte klara av det. Han började trevande, men sedan brast allt och han skrek ut sin saknad och förbannande Gud. Det slutade med att han slog gitarren mot dopfunten och lämnade kyrkan.
Hur killen orkade med alla omtagningar och kunde spela sin roll med samma inlevelse gång på gång var verkligen imponerande. Men så fick han också spontana applåder från oss alla i publiken.


En av de fem gitarrer som gick åt under inspelningen. Tre av dem var "riktiga" och Ludde använde dem för att spela på. De övriga två var av enklare slg och användes mest för att markera och sedan slå i bitar mot dopfunten. Flisorna flög så de närmaste bänkraderna var utrymda just då.   

Dags för en ny insats som filmstatist. Den här gågen ska vi vara med vid en begravning, enligt det brev vi fick. Låter som det kan bli en intressant och spännande dag.

Scenen vi ska göra på måndag är Cillas begravning som innehåller ett väldigt smärtsamt och oväntat framträdande. Hela skolan, samt alla nära och kära, har samlats och hela Piteå stadskyrka har fyllts. En vän till Cilla är en välkänd artist i staden. Han står ensam framme vid kistan med en gitarr för att framföra en sång som han skrivit till henne. Men framträdandet blir allt annat än traditionellt.

*
Klä er för begravning, d.v.s. lite finare kläder, mörka färger, helst svart.

Vi kommer försöka ha kaffe på plats men eftersom det kommer bli många människor får ni gärna ta med er en termos. Vi kommer att bjuda er på lunch kring 15.00.

Det kunde väl knappast ha varit lämpligare väder just idag? Det är nämligen Kanelbullens dag och då passar det väl alldeles utmärkt med blåst, regn och kyla. Man kan tända ljus, mysa i soffan med bullar och ett glas iskall mjölk, lyssna på musik, läsa en bok eller titta på en film, och bara att strunta i busvädret.
Vi såg film först, hyrd på biblioteket för 20 kr /vecka. Filmen hette Varg och har Peter Stormare i en av huvudrollerna. Kerstin Ekman har skrivit manuset. Riktigt bra och tänkvärd historia med duktiga skådespelare över lag. 


Efteråt väntade nybakade kanelbullar hemma hos dottern och hennes man. Så himla gott, och så trevligt få uppleva deras resa till Provence i bilder samtidigt. Och även om vädret var grått brydde vi oss inte om det. Det hör till hösten och snart är ändå vintern här. Älste sonen, som varit uppe i fjällstugan över helgen, berättade att ett par mil inöver landet ligger redan snön.

    
Just nu uppmärksammas bröstcancer med en stor kampanj, man säljer det rosa bandet och samlar pengar till forskningen. Den märktes inte minst i den nya Gallerian i stan där man rustade för full i går.
I somras gick Gert Fylking och Robert Aschberg från Ystad till Haparanda för att uppmärksamma prostatacancer.
De två cancerformer drabbar oerhört många varje år. Att det överhuvudtaget ska behövas insamlade medel för att forskarna ska kunna jobba hårt med cancergåtan är förstås inte bra. Men till dess de kan få tillräckligt med statliga medel måste vi alla hjälpas åt ideellt med pengar, både för vår egen och våra medmänniskors skull.
Eva är en av de kvinnor som kämpat, och kämpar, mot bröstcancer. Du hittar hennes egen berättelse i dagens Norrbottenskuriren, där det även finns ett filmat inslag, och du kan läsa ännu mer i hennes egn blogg . Skänk gärna en slant till hennes insamling för bröstcancer.

Vad är det som pågår här egentligen? Nässköljning, tvångsmatning, läppförstoring, eltortyr eller vad? Nej, inget sånt. Det är Camilla som tränar på att klippa, föna vågor och putsa skägg inför sitt gesällprov i slutet av månaden. Tack vare henne får maken frisyren och skäggväxten fixad lite då och då. Hon är jätteduktig så han blir hur fin och proper som helst. Själv blev jag som vanligt snyggt klippt av min "hovfrisör" Therese.
Efteråt tog vi en varm macka på Nodo som tydligen är stans inneställe. Det var i stort sett fullsatt av yngre välklädda människor i karriären. Självklart kände vi oss hemma med dem eftersom vi skulle på ett "affärsmöte" på Framnäs efteråt. Vi skulle kika på den datasal vi ska använda för våra kurser, fixa nycklar och lösenord mm. 

Även om det är kallt under nätterna har inte sjöarna frusit till än. Vi tog tillfället i akt och åkte upp till Degersjön med kaffetermos och fika. Ett perfekt ställe för både oss och vovven en dag som den här. 

  

Marken är vit av frost, himlen är klarblå och det är alldeles vindstilla. Färgglada löv dalar sakta genom luften och lägger sig som ett mjukt täcke på marken. Naturen förbereder sig för en lång vintervila.  Och vi får se upp med frosthalkan om vi ska ut på vägarna!

Jag hade parkerat bilen vid ICA inne i stan medan jag var på Qi Gong-träning. När jag backade ut från min ruta kom en bil svängande in på parkeringen. Det blev en lätt sammanstötning och små (men säkert dyra) märken på båda fordonen. Den andre föraren påstod att han hade hunnit stanna och att jag backade på honom.
- Man får inte backa ut i farleden utan att se sig för, menade han.
Jag tyckte att jag sett efter och att han körde på mig medan jag höll på att ta mig från platsen. Funderade en kort stund på att ta dit polisen, men tänkte jag att de givetvis struntar i en sån bagatell.
Det slutade med att vi gav varandra namn och telefonnummer och att han skulle kontakta sitt försäkringsbolag. Var det fel? Hur skulle du ha gjort?

Vi har verkligen fått lära oss att filmarbete betyder TÅLAMOD. Men vi var elva statister, varav åtta var från andra håll än Piteå, och vi hade trevligt tillsammans. De övriga var närapå proffs, någon hade spelat Lena Endres mamma, andra hade varit med i Lasermannen, Ping Pong Kingen, Beck, polisserien Höök mm. De hade en hel del att berätta för oss nybörjare.
Sen blev det förstås heta diskussioner om fenomenet Anna Anka. Och pappan till en av killarna hade blivit knivmördad och han sa att alla visste vem som gärningsmannen var, men det fanns inte tillräckligt bevis för att få honom dömd. Ny diskussion om polisen. En annan statist från Boden påstod sig vara bäste kompis med Brolle Jr och hade festat med honom och Marcus Fagervall, en medelålders dam från Rutvik hade filmat med en charmig Mikael Persbrant osv osv.
 

Scriptan och Jerry, som är statistansvarig, konfererar om var vi ska befinna oss i nästa scen. Jag tror inte att vi skulle föreställa anhöriga utan bara vanliga besökare på sjukhuset. Vi fick följa med en sjuksköterska förbi receptionen, och i en annan scen komma gående i korridoren när pappan i filmen möter sin chockade dotter.


Monica G hade en liten talroll som sjuksköterska och sminkas inför sin insats. Vi andra fick klara oss med vår naturliga "look".


Det är intressant att se vilken utrustning som behövs, det bärs, testas och ändras ljus hela tiden. Bland annat byttes alla lysrör ut i hela korridoren för att det skulle bli rätt färgåtergivning. Sen filmas scenerna om och om igen.


Tjejen som spelar huvudpersonen Tina är oerhört duktig. Här koncentrerar hon sig inför en svår tagning.


När det var lunchdags blev det trångt kring grytorna. Det smakade bra med lax, potatismos och grönsaker från Tommys catering.
Efter en hel dags hårt arbete brände vi sedan hela gaget, och mer därtill, på en brakmiddag på Restaurang Bryggargatan.

Vi har upptäckt en del nya platser den gångna helgen. Förutom alla kulturella inslag har vi också åkt runt och kollat på fritidshus som är till salu. Skyltar från fastighetsförmedlare gav oss alibi att ta oss till stugområden där vi aldrig varit förut.  
De flesta objekt hade fina lägen vid havet - men väldigt höga priser tyckte vi. Men det höll inte vår skånska släkting med om, hon tyckte allt under en miljon var jättebilligt. Antagligen är hon bara en lottovinst från att bli stugägare vid Bottenviken.   

Vernissage i Acusticum
 
Mingel med kända och okända människor, iskall cider, chips och godis.
Piteåtjejen Sarah Widerfjells tavlor fångar intresset. Vackra och tänkvärda
tryck som väcker många funderingar. Verkligen ingen hötorgskonst.

Inte undra på att många turister stannar till här! Vackrare kan det knappast bli. Men målade jag tavlor med detta motiv är det nog risk att de skulle klassas som hötorgskonst, eller vad tror du?
(Kända exempel på hötorgskonst är tavlor med motiv som zigenerskor, gråtande barn, fiskargubbar samt den så kallade "Älg i solnedgång")

Tack vare en långväga släktings besök kom vi oss äntligen till Tora Ceder idag. Av någon anledning har det aldrig blivit av tidigare. Vi har bara passerat förbi, alltid på väg någon annanstans. Men nu gjorde vi slag i saken och det visade sig vara en fullträff. I ateljén i Arnemark fanns en stor bredd av skulpturer av olika slag. Hon är otroligt duktig med lera den tjejen!
- Vilka fina saker, tyckte också vår konstintresserade skånska gäst, och det var nog bara begränsningen på flyget som hindrade henne från att handla stort.
Själv kunde jag inte låta bli att köpa en liten gråsparv. Den blir perfekt i min vinterinstallation på bron.