morzansochfarzans

Idag har vi tagit hand om de sista utepelargoniorna och gett potatislandet ett täcke av höstlöv och gräsklipp. Jorden får näringstillskott och vila i väntan på nästa vår och sommar.
Egentligen borde vi förstås ha planterat en massa blomsterlökar samtidigt, men tidigare försök har inte gett särskilt bra utdelning. Katalogernas blomsterprakt har så att säga lyst med sin frånvaro. Fastän vi satte massor av olika lökar tittade bara några enstaka tulpaner och pärlhyacinter upp ur jorden våren därpå. Försynt undrande var i hela fridens dar de hade hamnat och var alla kompisar höll till.
Då är det pålitligare med perenner. Dem ser man redan vid planteringsstadiet och kan hjälpa på traven om och när det behövs. Ändå blir det aldrig lika vackert som i trädgårdsreportagen. Men det är väl något man får finna sig i om man inte är född med gröna fingrar och ett stort intresse. Kanske vi skulle testa det allra senaste? Försök i Skottland har visat att stenmjöl i jorden får växterna att bli större, vitaminrikare och ännu mer välsmakande. 
I potatislandet växer det redan så det knakar. Mest ogräs förstås! Men dotterns och mågens egenhändigt odlade mandelpotatis därifrån smakar alldeles utsökt !  Ingenting kan vara så gott som de allra första mandelpotatisarna direkt ur landet. Tänk då om man kunde få jättestora sådana med hjälp av stenmjöl.

Nästa vecka infaller det traditionella höstlovet och alla skolor i vår kommun håller stängt. Efterlängtade dagar där eleverna kan vara ute i naturen och andas frisk luft om de känner för det.  
Alla skolor i Orange County, utanför Los Angeles, hålls stängda idag. En försiktighetsåtgärd eftersom luftkvalitén inte är den bästa just nu. Vinden har avtagit och rök från de många bränderna ligger kvar som ett lock och irriterar luftvägarna, berättar Gennie och Magnus. Det gör att folk håller sig inomhus så mycket som möjligt.
Elden har inte kommit närmare där de bor och arbetar, utan rör sig sakta österut uppför berget. Det gör det svårare att komma åt brandhärdarna, så man använder sig nu av flygplan och helikoptrar i större utsträckning är tidigare. Bara i Irvine har 27,000 acres förstörts, men sammanlagt har ca 493,000 arces brunnit i södra Californien, det ar ca 1972000000 kvadratmeter. Ruskiga siffror! En av de invånare som fått återvända hem liknade trakten där hans hus hade stått  vid en krigsskådeplats i Vietnam.

Att det förekommer mycket dödligt våld i USA är väl känt och Los Angeles är inget undantag. Kanske bidrar rättigheten att bära vapen till detta. Som tur är bor vår son och hans familj i en mycket lugn "förstad" till LA, så vi känner oss inte särskilt rädda när vi är där. Men alla håller ytterdörrarna låsta och är inte lika blåögda som vi svenska besökare kanske är.

Våldet i Sverige har ökat och blivit grövre. Så känns det i alla fall. Nyhetssändningar och tidningar rapporterar varenda dag om överfall, rån och mord. Och det är inte bara ett storstadsfenomen. Även i vår del av detta avlånga land förekommer allt fler och grövre brott. Man behöver bara slå upp lokaltidningen så hittar man ett antal artiklar om misshandel, våldtäkter, knivrån och andra våldsamheter.

När vi växte upp var det synnerligen oetiskt att ge sig på kvinnor och barn. Att slå ner försvarslösa pensionärer, eller vara flera mot en, ansågs otroligt fegt. Inte heller sparkarde man på den som låg utslagen på marken.  Dessa oskrivna lagar fungerar tydligen inte längre! Det kanske börjar bli dags att vi också låser ytterdörren?

Vi vaknar till oväntade nyheter från det stora landet i väster. Inte långt från den plats där vi ska bo har en stor sandstorm ställt till med problem och olyckor på motorvägen!  Undrar om de har plogbilar som klarar sånt? Snöstormar måste ju vara rätt sällsynta i Californien. Säkert lika ovanliga som ett rejält surströmmingskalas! 

Själva har vi idag njutit av den delikata fisken tillsammans med ett fyrtiotal trevliga människor .Vi önskar bara att man kunde ta med några burkar "fermented herring" till sonen och hans familj i LA.  För trots att Gennie är född i USA gillar hon surströmming helt och fullt.
En massa andra svenska maträtter också för den delen. Pitepalt är en stor favorit hos hela familjen. Den lilla dottern smackade och åt med hela ansiktet redan första gången hon fick prova. Ärtsoppa och pannkaka gillar de också. Det lär nog bli en hel del svensk matlagning därborta i hamburgarnas och stekarnas förlovade land.

Frukostbröd, smörgåsrån och Västerbottensost är ett måste i vår packning när vi reser dit. På IKEA  i närheten kan Magnus och Gennie själva köpa köttbullar, knäckebröd, Kalles kaviar, gravlax, svenskt kaffe, chokladkakor och Ballerinakex. Men vi svenska besökare tycker förstås det är spännande att få testa asiatiska, mexikanska och andra exotiska rätter. Sen har de himla god pizza "over there". Alltför god kanske med tanke på figuren!

Bland Magnus och Gennies vänner och bekanta i Los Angeles kallas vi allmänt för morsan och farsan. Lite konstigt känns det förstås när t ex  flickvännen till Gennies bror eller hennes kusiner kallar oss så, men de tror nog att det är någon sorts "hedersnamn". Magnus och Gennie säger ju morsan och farsan med viss respekt i rösten :-) Vi har piffat upp smeknamnen med ett z. Det blir liksom ett Tarzan-stuk på dem på det sättet. Lite tuffare så att säga. Det kan kanske behövas i cowboyarnas hemland.
Post från USA är ofta adresserade till Morsan eller Farsan + vår gatuadress, postnummer och ort! Att breven ändå kommer fram måste bero på smarta lantbrevbärare. Men vi kan tänka oss att de har rätt kul åt det. 

Den här bloggen ska främst handla om våra upplevelser som farmor och farfar i Los Angeles. Vi kommer att vistas hos vår son och hans familj under december, januari och en del av februari. Funderingar på vad som ska packas, diskussioner om resväskor, presenter och kläder har redan börjat.