Barbie 50 år


Om Barbie var en människa av kött och blod, skulle hon då se ut så här? Den populära Barbiedockan fyllde faktiskt 50 år i mars. Det firades på olika sätt. Bland annat inreddes ett hus helt i barbiestil i det kändistäta Malibu. Garderoberna fylldes med kläder och 50 par skor och inredningen gick helt i rosa.

 The Pink Bedroom
I New York visade femtio designers upp en collektion barbiekläder i vuxenupplaga och i Italien byggdes en Fiat Barbie utrustad med kristall-klädda navkapslar, fönsterkarmar och antenn. Invändigt är det silver alcantara i klädseln och i handskfacket finns det läppglans i gnistrande färger. Barbie är inte enbart en amerikansk dröm!


Själv har jag en Marilyn Monroe Barbie därhemma som sonen köpt åt mig. Ett samlingsojekt har jag förstått. Gissar att de allra flesta, åtminstone de som är yngre än 60,  har haft en Barbiedocka. Har du eller har dina barn haft någon?
Vill du veta mer fakta hittar du det här: Barbiedockan Det finns också en mängd hemsidor om denna kultfigur. Sök på Google får du se!

Naturkatastrofer

En jordbävning med magnituden 4.3 skakade norra Californien vid 11-tiden idag. Centrum låg sydost om San Jose. Vi märkte inget av den här nere i Ladera och några skador har inte heller rapporterats.
Häromdagen pratade vi väder med sonens svärföräldrar. De undrade om vi inte hade besvär av till exempel tromber och orkaner i Sverige. Det kändes fjuttigt att berätta om stormen Gudrun med tanke på de katastrofer som så ofta drabbar USA. Inte heller de knappt mätbara jordbävningarna var mycket att komma med. Översvämningarna under vårfloden är småpotatis om man jämför med det som hände i New Orleans 2005 då hela staden dränktes.  
- Men visst är det kallt och mörkt hos er? undrade de.
Det höll vi med om förstås, men försökte förklara att det inte är kolsvart dygnet runt även om vi inte ser solen.  Det är tydligen inte så lätt att förstå. Att solen lyser dygnet runt under sommaren låter också underligt tycker man. 
Här blir det kolsvart när solen går ner och ljust med en gång när den går upp. Allt går så mycket snabbare än vad vi är vana med.


Någon

I ett tidigare inlägg berättade vi om de sex veckors mammaledigt som man har rätt till här i USA. Som tur är får våra tvillingar ha sin mamma hemma längre än så. Policyn i företaget ger modern rätt att ta ut hela sex månaders ledighet. Dock utan lön.
När vi åkt tillbaka till Sverige stannar barnens pappa hemma i två veckor. Efter det är det meningen att mormor ska hjälpa till ett tag. Sen är det sommar och semester.
De två småttingarna kommer förstås inte att behöva mat var tredje timme och dygnet-runt service under så många månader till. De borde bli lättare att ta hand om dem ensam under dagarna så småningom.
Vad som sen händer, när mamman ska börja jobba igen efter de sex månaderna, är inte riktigt klart än. Den privatskola som storasyster går i kan kanske ta emot dem, eller så försöker man hitta en "nanny" eller au pair. 
En nära släkting i Sverge föreslog vi skulle bilda ett "stafettlag" och jobba som nanny och alltiallo en månad var. Kanske det finns ännu fler som vill tillbringa några veckor i varma och soliga Californien?  
 
  
Här slår nu rosorna ut för fullt. De finns i många färger och utseenden, men jag vågar inte riktigt smyga mig in på folks tomter och fotografera. Här är man mer misstänksam mot sådant än vad vi kanske är hemma i byn.
Jag har också undrat ibland vad som skulle hända om treåringen satte sig på tvären när vi är ute ensamma med henne. Hur skulle folk reagera om vi bar iväg en vilt skrikande unge till bilen? Jag tror nog att någon skulle ringa och att sherifferna snabbt skulle vara på plats med tjutande däck och dragna pistoler!  

Avskedslunch


(Lunch at a Japanese restaurant)
Allt på O´Namis restaurang i Lake Forrest var supergott och det fanns massor av spännande rätter att välja på, bland annat sushi. Det ovanligaste var en glass framställd av grönt te. Ja, just det, du läser alldeles rätt, glassen var tillverkad av te! Det låter väl inte så där frestande, men den gröna glassen var faktiskt riktigt god.
Som du antagligen insett tycker jag att det är intressant med mat. Gärna nya rätter och spännande ingredienser. Därför kommer presenten vi fick idag att komma till stor nytta. Flera tjocka matmagasin med mina "TV-idoler" inom matlagningskonsten. En massa recept mm. Bra-ha-sak på vägen hem då jag inte klarar av att sova i en flygplansfåtölj.

Spöket i garderoben



  

(Why is kids afraid of gosts?)
Hur kommer det sig att alla (?) barn är rädda för spöken och monster i garderoben? Är det en nedärvd fasa för det okända? En nedärvd skyddsmekanism för att göra oss beredda på att den sabeltandade tigern eller grottbjörnen ligger på lur?
Hur som helst har nu treåringen fått för sig att hon har ett monster i sin garderob. Det är mest med skräckblandad förtjusning hon försöker övertyga farmor om den saken. Mycket av hennes berättelser handlar just nu om monster. Jag tycker det låter väldigt bekant. För många år sedan var det hennes far och farbror som fantiserade, några år senare var det hennes faster.
Det är också kul att höra hur hon hittar på alldeles egna sånger och berättelser, precis som vår dotter gjorde för över tjugo år sedan. Jag minns fortfarande med ett leende hur hon sjöng egna visor i bilen. Ibland hela vägen upp till fjällstugan, en tur på tre-fyra timmar. Nu är det sondottern som sjunger och berättar för oss, ibland i bilen men oftast när det är läggdags.

Sex veckor


(Just six week maternety leave in USA)
Hur känns det att lämna sin sex veckor gamla baby till en spädbarnsavdelning på en förskola och sen åka till jobbet? Att under hela arbetsveckan hämta barnet framemot kvällen, antagligen själv vara trött och slut och sen orka ta hand om sin baby och allt praktiskt därhemma. 
I USA kan det vara en bister verklighet. Här har mamman enbart sex veckors lagstadgad barnledighet, åtta veckor om man fött med kejsarsnitt. Om arbetsgivaren går med på det kan pappan få två veckor ledigt, mamman ytterligare tre månader eller längre, dock helt utan ersättning.
Vi har väldigt svårt att tänka oss att våra "gryn" skulle finnas på ett dagis om mindre än två veckor. Även om man har fördelen av att personalen är välutbildad och skolan kontrollerad av statliga myndigheter. Sånt som vi tar för givet i Sverige. Här är det dessutom dyrt, barnomsorg kostar multum för de amerikanska familjerna.
Hur gamla ska förresten barnen vara för att få börja på Dagis i Sverige? Minst ett år gissar vi. Har vi fel?

Nyttigt


Här finns ett otroligt utbud av frukt och grönt. Det är lite omständigt att jämföra priser eftersom både viktenheter och valuta ska omvandlas. Många frukter kostar nog ungefär som i Sverige, grönsaker är något billigare. Men framför allt är det nyskördat.
Jordgubbarna som vi hade till våfflorna till exempel kom från ett samhälle inte alls långt från Ladera. Dem var det extrapris på, de kostade två dollar (ca 17 kr) för två liter. Ett enda bär behövde kastas och eftersom det är vinter här hade de inte vuxit så snabbt så smaken var otroligt söt och god.


Jordbävningsvarning

Nyheterna på TV i morse var lite omskande. En reporter som befann sig i San Bernadino frågade folk på gatan om de hade sitt "earthquake-kit" redo. De flesta svarade nej på det. Ett sådant ska tydligen innhålla vatten, mat och kläder, förutom medicin och sjukvårdsutrustning.
Varför gjorde man just nu ett reportage om det? Och varför just i San Bernadino? Det visade sig att ett hundratal mindre jordbävningar inträffat i ett glesbefolkat område i den sydliga änden av San Andreas-förkastningen. Det senaste uppmätte 4.6 och inträffade i samma område i morse.
San Bernadino county har 1.7 miljoner invånare och ligger öster om Los Angeles, alldeles nära förkastningen som faktiskt går genom hela Kalifornien. En större jordbävning i det området skulle alltså orsaka enorma skador.
Nu undrar vetenskapsmännen om dessa relativt små skalv kan utlösa The Big One, den stora jordbävning alla vet ska komma - även om man inte kunnat förutsäga när.
Vi är också medvetna om att risken finns, men det är inget vi går och tänker på. När vi hade hand om tvillingarna idag kunde jag ändå inte låta bli att fundera hur vi skulle bete oss om allt omkring oss plötsligt började skaka våldsamt. Ta var sin baby och försöka ta oss ut ur huset - om det är möjligt. Vi har ju ingen som helst egen erfarenhet av vad en jordbävning innebär.

Vårfrudagen

  
Har du värmt upp våffejärnet och förberett smeten? Det är ju Marie Bebådelsedag, ibland kallad Vårfrudagen. Med ett mycket slarvigt uttal kan det låta som våffeldagen. Och då måste man förstås äta våfflor, eller hur?
Våfflor är ingen nymodig mattradition, utan är känd i Sverige sedan 1500-talet. Här i USA räknas våfflor och plättar mer som frukostmat. Men det återstår att se om vi har ork att stiga upp i förväg för att fixa det. Tror nog våfflorna blir kvällsgodis med äkta vispgrädde, färska hallon och jordgubbar till.
Recepten på våfflor är många och skiftande. Men de godaste våfflorna jag har ätit är nog de som tillagats över öppen eld en skön vårdag ute i snön. Så givetvis ska vi äta våfflor också under påsken! 

Fler barn

Nu har vi fått ännu ett "bonusbarnbarn" här i Ladera. Karens och Noels lille Elonso kom till världen tidigt i morse. Allt hade tydligen gått bra. Pojkens storasyster Kaylee är en charmig tvååring som alltid kommer rusande och ropar - farmor, farfar :-) 


Våra egna tvillingar blir en månad nu på torsdag. Tänk vad tiden går!  Det är roligt att se hur barnen förändras, nästan från dag till dag. Deras minspel blir allt mer varierat och de är oftare vakna nu.
Vi farföräldrar går nu ofta i skift när det gäller promenader, dvs en av oss går ut en runda medan den andre stannar kvar hemma, sen byter vi. Ibland går en av oss till sängs lite tidigare medan den andre hjälper till med sista matningen vid elva-tolv. Det fungerar bra och ger föräldrarna lite egen tid och möjlighet att ägna sig åt storasyster. Vi vet att det kan bli lite svårare sedan vi har åkt. Tur att storasyster är så bra med sina småsyskon och de är så lättskötta. Huvvaligen om det varit två kolikbarn de hade fått!

Ersättning

                             
Numera finns snabblösligt pulver som mjölkersättning för spädbarn. Men hur gjorde man förr om den nyblina mamman inte hade tillräckligt med mjölk? Jag vet att vanlig opastöriserad komjölk är för kraftig. Sonhustruns mamma berättade att man på Fillippinerna gav risavkok till barnet. Hur gjorde våra förfäder i Skandinavien där det knappast fanns ris?  Eller när det som under kriget var en dyrbar lyxvara? Någon som vet?

Drömma kan man ju


Kan man i Sverige vinna 10 444 470 kr på Lotto fredagen den 13:e borde det gå att vinna ännu större här i USA. Under promenaden idag roade vi oss med att kolla vad vi skulle köpa om vi vann en massa pengar på Superlotto. Det här huset hade tydligen banken tagit tillbaka och skulle sälja. Men man ser inte många hus i det här området som hyrs ut eller säljs. Och just det här skulle nog vara i största laget för oss. Här syns det också att vissa sorters träd tappar löven under "vintern".


Den här Forden skulle det nog bli i alla fall. Farzan gillar den. Plats för fem personer minst plus ett rejält lastutrymme. Kostnad ungefär 120 000 kr.


Morzan skulle nog föredra den här Mercedesen, en SL 55 AMG. Tjusig värre!


Campingbil för två. Ett mellanting mellan husbil och vanlig bil. Värt att prova kanske? Vad säger du Bosse?

Italienskt


För många år sedan åt vi på en italiensk restaurang, Lornas, i San Diego. Pastarätterna var så goda att vi aldrig förr eller senare upplevt dess make. Häromkvällen fick vi hämtmat därifrån tack vare sonens svåger som varit på jobbresa till SD. Sju olika rätter med bl a köttfärssås, räkor, fisk, musslor och kyckling. Supergott och så rikligt att resterna räckte till en middag i dag också. Yummi, yummi.


Lika?

 
Visst syns det att Sammy har likadan haka som sin farmor? Men han är den ende. Varken hans mamma, pappa eller två systrar har just den formen. Visst är det kul att se hur gener kan föras vidare och farmor är väldigt stolt.
Nu är det är snart dags att packa och dra hemåt. Det känns rätt kluvet. I ena stunden skulle vi mycket väl kunna flytta till Californien för gott. En annan gång längtar vi otroligt efter den del av familjen som finns i Sverige, det egna hemmet och vårvintern. Men vi får nog finna oss i att var vi än befinner oss kommer vi att längta efter den andra tillvaron.  

Fattigt

Ser att Jessica Ritzén har en blogg på Aftonbladet som heter Fattigbloggen. Hon ska leva en månad på socialbidrag och berätta hur det går.
Lustigt nog går det just nu ett TV-program på FX Networks som handlar om ett par här i USA som ska klara sig helt själva  i en månad. De placeras i en liten stad någonstans i Ohio, utan kreditkort eller pengar. De får hyra en omöblerad etta och börjar söka jobb. Han är dokumentärfilmare och hon vegetarisk kock, men hon får jobb som diskare på en liten sylta och han blir grovarbetare i byggbranschen. Där vet han inte från en dag till den andra om och var han kan få ett påhugg. De har det verkligen tufft. När de behöver sjukvård har de ingen försäkring, får köa på en sjukhus som tar emot gratispatienter, men kommer inte fram till en doktor under hela dagen. Efter en tid upptäcker de att kyrkan har en del matvaror, begagnade kläder och möbler som de kan få gratis för att förbättra sin situation.
Ett mycket belysande program som det ska bli intressant att följa. Samma sak med Jessicas blogg.   


Missförstånd


Treåringen är hård i magen men vill inte gå på toaletten. Hon vandrar omkring och gruvar sig eftersom det tar ont (eller så tror hon det ska göra ont). Som den kloka gumma jag är försöker jag berätta för min amerikanska sonhustru om min mammas och svärmors huskurer i sådana fall. Att en liten bit tvål instoppad i baken löser upp och hjälper till att få iväg eländet. (fungerar väl som en typ av stolpiller)  
Sonhustrun ser ytterst förvånad ut och frågar ett par gånger om jag verkligen menar där bak.
- Javisst, det hjälpte mina barn.  
Varför tycker hon det verkar så underligt? Jag vet ju att amerikanare kan vara märkvärdigt pryda ibland, men vadå? 
Inte förrän sonen griper in klarar vi ut missförståndet. Sonhustrun trodde jag menade soppa, typ ärtsoppa!  Ridå. (Soup = soppa. Soap = tvål)

Första gången



  


Tvillingarna fick följa med oss på promenaden runt parken idag. Det var faktiskt första gången de var ute, om man inte räknar att bäras mellan huset och bilen. Eftersom solen är stark här i Californien fick de tyvärr inte se mycket av omgivningarna. Det verkade trivas ändå och sov gott när vi kom hem igen.
Ikväll är värdfolket på hockey för första gången sen de blev trebarnsföräldrar. Båda är riktiga fantaster och anhängare av Anaheim Ducks. Vi ska se matchen på TV och kika om vi kan se dem i folkvimlet. Tyvärr glömde vi ta med oss en svensk flagga till USA. Annars skulle vi ha satt "vilt flaggande" som villkor för skötningen :-)

Barnstjärnor


Barn i Los Angeles tjänar tusentals dollar varje dag. Det kan du också göra!
Så inleds den här hemsidan där folk har möjlighet att anmäla sig till olika auditions (där man kan visa upp vem man är och vad man kan). Det finns länkar för barn, tonåringar och vuxna, tips på skådespelarkurser mm. Man uppmanar dem också att skaffa en välkänd agent eftersom produktionsbolagen oftast anlitar sådana.
Viss märks närheten till Hollywood. Nya ansikten behövs hela tiden för reklam, film och teater. En treåring i sonens bekantskapskrets har varit på auditions för reklamfotografering (H&M), en nioårig flicka har sökt till en kommande Disneyproduktion och som jag tidigare berättat har vi en liten tjej i kvarteret som deltar i skönhetstävlingar för barn. 
Nu söker också Oprah Winfrey  smarta kids eller barn med andra talanger. Detta hittade jag på en av hennes hemsidor.
Hey LA parents!!  The Oprah Show's coming to Los Angeles in search of The World's Smartest and Most Talented Kids.
Med det enorma utbud av TV-program förstår man att det finns ett behov. Ändå kan man undra om det är så bra med denna "jakt" på utseende och talang i alltför tidig ålder. Barnstjärnor har ofta fått problem som vuxna. Michael Jackson är bara ett av exemplen.

St Patricks Day



17 mars firas minnet av Irlands skyddshelgon S:t Patrick. Bland annat I USA, Storbritannien och Irland är det då tradition att ha gröna kläder på sig. Därför är vi alla iförda något grönt idag, en skjorta, t-shirt eller byxor. Har man inte det kan man få ett tjuvnyp där ute i samhället, sägs det. Och i kväll blir det grön middag och en Guiness, kanske också en Irish cooffe som desert.
Här får du lite annorlunda fakta om detta helgon:
Patrick föddes på 300 eller 400-talet, någonstans på den brittiska västkusten. Hans far skall, enligt hans egna uppgifter, ha varit en romanobrittisk präst och diakon som hette Calpornius. Hans mor ska enligt traditionen ha tillhört en keltisk överklassfamilj. Vid sexton års ålder skall han och två systrar ha blivit kidnappadade av irländska pirater och sålda som slavar till en irländsk hövding. Under fångenskapen, som varade tills han var tjugotvå år, blev han starkt religiös. S:t Patrick är annars mest känd som den person som tog kristendomen till Irland.

Mer kalas


Efter kalaset på restaurangen var vi bjudna hem till svärdotterns föräldrar. Där hade sönerna fixat en specialglasstårta till "födelsedagsbarnen". Supersmaskig, gjord av Gelato (Italiensk glass). Så småningom blev det filippinsk middag, alltid lika god och vällagad. Eftersom namnen på rätterna är svåra att komma ihåg blir beskrivningen kort och gott: Fyra rätter plus asiatisk fruktsallad.
 
              
Det blev en lång och intressant dag tillsammans med vår värdfamilj och en del av deras stora släkt. En ingift sådan är Tim, tidigare militär i Irak, numera polis. Som sådan bär han alltid sitt vapen - även när han inte är i tjänst. Han förklarade att han alltid är skyldig att ingripa om det behövs. Han tog upp dödskjutningen i en amerikansk kyrka för ett tag sedan som exempel. Dessutom jobbar han just ni i ett fängelse och möter ibland före detta fångar ute i samhället. Han jobbar ibland långa skift och har fixat pepparspray till sin fru och lärt henne använda den.
Man undrar ju. Kommer vi i Sverige att få samma utveckling? En poliskår som aldrig är riktigt ledig? Enskilda polismän som vet att deras familjer kan vara extra utsatta? Eller var Tims försiktighetsåtgärd bara en helt vanlig rutin för många amerikaner? Fast vad jag vet har värdfamiljen varken pepparspray eller vapen, men nog är de försiktigare än vad vi själva är.

Kalas

      
Restaurangen låg uppe på en höjd med utsikt över Pomona. Ingången var inbäddad i grönska, en bro ledde över ett par dammar med vattenfall och guldfiskar och med stora papegojor i träden. Det kändes som om man gick genom en regnskog.

  
Inne i restaurangen väntade en jättegod buffé med mat av olika slag. Men vi tycker nog att krabba, musslor och och ostron är något överreklamerade. Tacka vet vi grillad kyckling, revbenssjäll, biffstek, skinka och sånt. Lägg till sallader, omeletter, ris, Tamales, frukt, grönsaker, efterrätter, ja det mesta i matväg fanns där att plocka från. Vad vi såg var det väl bara palten som saknades. 
 
Till maten serverades obegränsad mängd Mimosa, dvs en blandning av champagne och apelsinjuice, jubilarerna fick en speciell uppvaktning och levande musik höjde stämningen ytterligare. Det var verkligen ett mycket trevligt födelsedagskalas.
 

.

Det ska vi fira

                                         
Sonen och hans svärmor  har båda fyllt år och i morgon firar vi dem med en cubansk champagnebrunch på Coco Palm. Vi är arton personer och fem barn som ska äta både länge och väl av alla läckerheter. Efteråt åker vi hem till sonens svärföräldrar i Pomona och äter middag där. Phu!
Som ni förstår blir det nog inget inlägg i morgon  Det får bli dubbelt upp på måndag istället.  

Vårpromenad


(Spring morning in Ladera Ranch)
Det är soligt och ca +20 i solen, vinden är ljummen och småfåglarna kvittrar. På promenadslingan möter jag motionärer av olika typer, många joggande småbarnsmammor med speciella trehjuliga barnvagnar, promenerande äldre människor, cyklister och hundrastare, men också en och annan vältränad "elitsportare". Alla hälsar de vänligt - även de som har mobilen i högsta hugg eller sladdar i öronen ;-)
Vid ett av husen hälsar en äldre man morgonen med Thai Shi eller Qi Gong, svårt att efter några enstaka rörelser se skillnaden. En och annan bil brummar förbi, men annars är det är rätt lugnt och stilla på gatan. Jag väntar att få höra grodorna kväka nere i vassen, men de har tydligen inte vaknat än. Däremot ser och hör jag en sandpiper (skärsnäppa) som verkar söka efter en partner. Våren är ju här!
En promenad som den här väcker verkligen alla sinnen och ger energi för dagen. Om tre veckor är det vår svenska vårvinter som ska inspirera och få oss att må bra. Inte helt fel det heller :-)

Kollade


( visit at the doctors )
Småttingarna har varit på läkarbesök och fått Med beröm godkänt. Både längd och vikt ökar som de ska och barnen ligger bra till i alla kurvor. Inte lika högt som fullgångna barn förstås, men bra för att ha kommit till världen lite för tidigt. Till och med delfinen(?) på väggen kollar nyfiket och nöjt på de två  bäbisarna.

Besök

         
( If president Barack Obama and his wife are coming to LA )

Nästa vecka kommer president Barack Obama på besök till södra Kalifornien. Skulle han ha vägarna förbi oss bjuder vi gärna på kaffe och hembakta kanelbullar. Det skulle säkert vara exotiskt för en man med afrikansk pappa och uppväxt på Hawaii.
Följetongen om "åttlingsmamman" fortsätter. Hon har nu köpt ett hus med tre sovrum och stor bakgård åt sig och sina fjorton barn. Det sägs att hon nu ska få ta hem ett av sina åtta nyfödda. Men innan dess ha de sociala myndigheterna bestämt att de först ska inspektera hemmet. Något annat kan man tydligen inte göra. Mamman har inte begått något lagbrott och av de sex äldre barnen har visserlige tre handikapp, men de är inte misskötta. På TV visar man tre allvarliga damer på väg in till familjen medan nyfikna och medierepresentanter nyfiket väntar utanför.

Coolt

  
( Nice presents )
Visst har du också en kylväska därhemma? En sån som är bra att ha med till stranden eller på andra utflykter? Men eftersom allt är stort i Amerika så är förstås kylväskorna det också. Den här kylboxen fick sonen som födelsedagspresent av en kompis. En "bra-ha-sak" för kommande turer med familjen.
Dockan fick treåringen som present från familjen McCabe, en "nyfunnen" släkting i Wisconsin, som skickade presenter till alla barnen i familjen häromdagen. Cool tvillingmamma, eller hur?

I sin linda


Redan på sjukhuset lindades de små barnen ordentligt och det fortsätter man med. Antar att det ska likna förhållandet i livmodern, men speciellt Lilly börjar allmer härma utbrytarkungen Houdini när hon är vaken.

Nöjda


Sammy och Lilly är nu två veckor, de sover och äter bra och verkas trivas med tillvaron. Gråter gör de bara om de är riktigt hungriga eller behöver byta blöja. För det mesta är de fortfarande lindade och har mössa på sig, men för fotografens skull  görs ett undantag. 
Idag har karantänen avblåsts och vi har alla kunnat umgås till storasysters stora glädje. Att det dessutom var Daddys födelsedag så hon fick öppna presenter, blåsa ut ljus och äta cupcakes av glass gjorde saken ännu bättre.   


Happy Birthday


Den 11 mars för 5 år sedan fick sonens i USA sitt livs överraskning. Han bodde i Ladera Ranch, fyllde jämna år och hade kört gocart med kompisarna under dagen. När de kom hem skickades han iväg för att köpa pizza. Då han kom tillbaka stod alla där och sjöng "Happy Birthday".
Det konstiga var att han också kunde urskilja ord på svenska. Sonen trodde inte sina ögon. I soffan satt hans far, syster och svåger! Hans fru hade hämtat dem på flygplatsen under tiden. Överraskningen var total. Det kan bli svårt att överträffa idag. Vi hade tänkt smussla med oss vacumpackad surströmming, men fegade ur i sista stund.
Danika är nu mycket bättre, hon går i skolan under dagarna, tvillingarna äter och sover och växer som de ska. Det är vad vi tror i alla fall. På fredag får vi veta om det stämmer. 
Vi har hittills klarat oss från förkylningar och annat elände. Peppar, peppar... 


Då ska vi dansa


Vi tittar på USA:s nya säsong av Let´s Dance på TV. En massa kändisar, bland annat sångare, sportkillar, skådespelare, en av Hugh Hefners playboybrudar, en rodeocowboy och en av grundarna till datajätten Apple, ska tillsammans med proffsdansare tävla mot varandra varje måndag under våren.  
Plötsligt säger treåringen att hon också ska vara med - när hon blir lite större. Och hon ska dansa med farfar ;-) Det är klart, hon är ju fortfarande farfars gullunge.

Entusiasm

I morgon börjar Danika skolan igen. Hon ska ha med sig pitepalt till lunch och det ska bli intressant att se vad fröknarna kallar den. Alla barn har lunchlådor och personalen antecknar vad de innehåller och hur mycket barnet äter av det.
Det är förresten ett väldigt antecknande. Om barnen går på toaletten eller gör på sig, om de sover under vilopausen och hur länge, vad man har jobbat med under dagen, vilka sånger de lärt sig osv. Planeringen är tryckt i förväg, men resten fylls i under dagen. Phu, vilket jobb med cirka 20 ungar att hålla reda på.
Tillbaka till palten. Danika är nog den största entusiasten här. Hon var först till bordet och ropade - Matdags matdags, för att få alla att komma snabbt. Sedan satte hon i sig nästan en hel palt i ett nafs. Inte undra på att hon höll på att somna i soffan. Fast det drabbade förstås flera familjemedlemmar. Inte ens hockeymatchen mellan Anaheim Ducks och Minnesota kunde hålla alla vakna. 
Månntro tvillingarna får ta del av denna nationalrätt via modersmjölken? Deras gener bör ju vara förprogrammerade för att älska palt.


Baseball




Vi försöker ta en promenad varje dag om treåringen tar en tupplur. Runt den stora parken och skolan går man på tjugo minuter. Under helgerna pågår oftast turneringar på de stora gröna planerna. Där spelar barn och ungdomar antingen baseboll eller fotboll. Ofta är det killar i femårsåldern och uppåt. Deras pappor är tränare och mammorna står för service. Känns det igen månntro? Bilderna är från dagens turnering i strålande sommarväder. Det var kul se hur engagerade familjerna var i ungarnas spel. Det var mycket beröm och uppmuntrande ord och vad vi kunde se fick alla spelare chansen att vara med.

Brevbärarens dröm?

       
Vi gissar att brevbärarna hemmavid ibland önskar de jobbade i  Kalifornien.
.

Sleeping Beauty


Det blev ytterligare två dagars isolering eftersom Danika fortfarande har lite hosta. Doktorn ville inte att hon skulle vistas nära de nyfödda riktigt än. Men det blir tröttsamt att leka dagarna i ända, så filmer om prinsar och prinsessor är bra att ha som avbrott. Inspirerad av Törnrosa (?) har vår egen lilla prinsessa somnat i soffan med en pusselbit i handen.

Biprodukt


Det är alltid kul att gå på upptäcktfärd i affärer, eller hur medsystrar? Här i närheten finns en drugstore, typ blandning av apotek och diversehandel, där man kan hitta det mesta. De har öppet dygnet runt och en drive-through för receptbelagd medicin. 
På detta CVS har jag tidigare hittat ett "läppstift" från Burts Bees som är både vårdande, återfuktande, läppglans och läppstift på samma gång. Ingredienserna är bland annat bivax, granatäpple, cocosolja, rosmarin och sojaolja. Det har en frisk smak och blir inte kladdigt alls. Pris $ 2.99 plus lite moms. Den gången var kursen extra bra, så det gick på ca 18 kr. Nu blir det väl 25 kr gissar jag. Men innan vi åker hem ska jag köpa på mig ett litet lager: Har nämligen fått en del beställningar också.
(Kan Blondinbella göra reklam i sin blogg så kan väl jag också)


Skillnader

.
Efter en vecka visar tvillingarna redan skillnad i både utseende och temperament. Lilly, en minut yngre än Sammy, ser här ut att vilja bestämma, men hon är egentligen lugnare och tålmodigare än sin storebror. 
Vi har inte sett mycket av dem de senaste dagarna, men i morgon ska deras storasyster på återbesök hos doktorn för att kolla om hon är fri från RSV. Är hon det, och tvillingarna inte har visat några symptom, kan karantänen upphöra och vi "flyttar ihop" igen hela familjen. Vi längtar :-)

Bättre

Sondottern är betydligt piggare idag, de höga febertopparna har gett med sig och hon hostar inte så mycket längre. Det märks också att hon nu har mer energi när det gäller att leka.
Eftersom tvillingarna tills vidare lever isolerade från oss på övre våningen kan vi inte hjälpa till med matning och vyssande och det saknar vi förstås. Vi kan höra dem via "babyvakten" och längtar till dess vi alla kan vara tillsammans igen. 
Idag har småttingarna varit till doktorn på rutinbesök, och allt verkade bra. Sköterskan tog också prov för att se om de smittats av RSV. Det var negativt - alltså positivt (he he). 

Depression Cooking


93-åriga Clara Cannucciari från New York har ett eget populärt matprogram, en hemsida, blogg och egen profil i Facebook. Där kan man snacka om stålmormor!
Men det är inte riktigt vilket matprogram som helst det handlar om. Clara går tillbaka till sin barndom under den stora depressionen och lagar mat från den tiden. Hon lär ut hur man lagar enkel och välsmakande mat samtidigt som hon berättar historier från "The Great Depression". På You Tube kan du se flera av de filmade episoderna.
Den här typen av program ligger rätt bra i tiden  - både i USA och resten av världen.


Avancerar

Med er hjälp är jag på väg att avancera i Bok-SM. Därför stämmer inte plats nummer 317 längre. Länken är fortfarande den rätta. Stort tack till er som röstar. (Jag ligger en månad efter många av de andra i tävlingen)

Mitt manus finns alltså nu ute på Internet. Den här länken tar dig direkt dit  http://kapitel1.se/linnea-lind/turning-point 
(Författare är "Linnea Lind" och boken heter Turning Point)

Bok-SM

                                                bokSmLogoFrontpage

Ställer du upp och hjälper mig? Det gäller att få så många röster som möjligt på det bokmanus jag just har skickat in.  Arrangörerna skriver så här på startsidan till tävlingen:

Det är svenska folket som påverkar vem som ska vinna Bok-SM. De böcker med flest rekommendationer kvalificerar sig till finalen och kan vinna ett förlagskontrakt med Piratförlaget. Länkarna här nedan ska du sprida till alla dina vänner. Ju fler som röstar på din bok, desto bättre ranking får den.

Mitt manus finns alltså nu ute på Internet.  Du hittar det på sidan 16 och det har nummer 317. Den här länken tar dig direkt dit  http://kapitel1.se/linnea-lind/turning-point 
(Författare är "Linnea Lind" och boken heter Turning Point)

Om du vill läsa min bok (eller delar av den) behöver du inte registrera dig någonstans. Men om du vill rösta på boken, alltså rekommendera den, måste du registrera dig som medlem, vilket inte kostar någonting alls. Det har nog två syften, att få fler medlemmar statistiskt sett, och att kolla så inget fusk förekommer. Tipsa gärna dina vänner och bekanta också. Observera att du måste rekommendera tre olika böcker för att din röst ska gälla!
Startsidan där du hittar mer information http://kapitel1.se/info/bok-sm
.

Isolering

Läkarbesöket visade att treåringen drabbatsav RSV, ett virus som ger förkylningssymptom. Väldigt vanligt så här års och inte särskilt allvarligt. Inte för henne eller oss vuxna, Men för de nyfödda tvillingarna kan det bli farligt. På nätet hittar vi detta ur en medicinsk uppsats:

Respiratory syncytial virus (RSV) är ett mycket vanligt virus som orsakar lindriga förkylningssymtom hos vuxna och äldre friska barn. Det kan dock orsaka allvarliga andningssvårigheter hos spädbarn, särskilt de som är födda för tidigt.

Därför är nu tvillingarna isolerade i föräldrarnas sovrum på övre våningen till dess treåringens symptom är borta. Det kan ta en vecka - eller flera...
Att skicka bort den nyblivna storasystern var inte en lösning som föräldrarna kunde tänka sig. Risken finns ju att hon känner sig undanskuffad för de nya barnens skull. Vi finns ju här och kan ägna oss mer eller mindre helt åt henne.

Hemkomsten


Här är det ingen tvekan om vem som är flicka och pojke. De två har nu flyttat hem och fortsätter att äta och sova sig genom livet. Ja, lite kiss och bajs förekommer förstås också.
Storasyster är väldigt stolt över sina nya småsyskon och klarar omställningen från ensambarn riktigt bra. Tyvärr får hon inte vara alltför nära dem just nu. Hon hostar och har feber, ska till doktorn i morgon.

Sista natten


(The last night att the hospital)
Lilly och Sammy sover sött i sin plastbalja på sjukhuset. Men idag är det dags att flytta hem. 


( A cake made of diapers)
Uppbackningen från personalen har varit total. Uppvaktningen likaså. Vad sägs om en bröllopstårta av blöjor, nappar, barnolja mm. Dvs "brahasaker" till de nyfödda som morbror och hans flickvän kom med.

Hett

Vi har haft varmt ett par dagar, upp till +28 i skuggan. Inomhus känns det inte så mycket, men ute i solen är det bastu. Vi klarade ändå av att leka en timme i lekparken. På väg hem mötte vi till och med ett gäng som var på väg till poolen trots att det räknas som om det är vinter här ;-)

Hett är det också att ha en blåslampa i baken skulle jag tro. Fast det kan faktiskt vara en positiv sak också. I mitt fall gäller det skrivandet som ett tag stod helt stilla. Eftersom det inte fanns någon stopptid hade jag alla möjliga ursäkter för att inte arbeta med det. Men när jag av en slump hittade en romantävling på Nätet lossnade det helt plötsligt. Slutdatum var fastställt och blåslampan igång.
Nu sitter jag här med bara slutet kvar att skriva och hoppas kunna skicka in manuset nästa vecka. Då får ni gärna gå in och kolla, gärna rösta också förstås. I vilket fall som helst finns snart min nya bok klar i en första version. Jag säger till när den finns på nätet.

Larm


Är de nyfödda barnen larmade också hos oss i Sverige? På Mission Hospital har varje baby en larmanordning kring benet. Om någon av dem kommer för nära dörren från avdelningen låses den automatiskt, trapporna och ytterdörrarna spärras och larmet går. Sonhustrun avrådde mig bestämt från att testa om det fungerade.   
För att komma in på avdelningen måste man också via en "porttelefon" och videokamera uppge vem man ska besöka innan dörren öppnas av vakthavande personal. Jag måste erkänna att det känns lite ovant med allt detta säkerhetstänk.
Blöjan är också larmad! Den gula randen du ser blir nämligen blå när blöjan är så våt att det är dags att byta. Bra tänkt, eller hur?

RSS 2.0