I malpåse
Det känns som om det har blivit dags att avsluta den här bloggen. Eller åtminstone att lägga den i malpåse för ett tag. I den vanliga vardagen finns inte så mycket att skriva om och ingen av oss är någon stor filosof. Det finns andra som tänker större och bättre än vi.
Men det har varit kul att berätta om sånt som vi upplevt i USA och roligt med allt det gensvar vi har fått. Väldigt praktiskt med blogg också eftersom den både har ersatt mail till släkt och vänner och i utskriven form kommer att bli vår resedagbok.
Kanske återuppstår bloggen framöver, så spara gärna adressen. Man vet aldrig vilka överraskningar som väntar runt hörnet.
Ett stort tack för visat intresse och många, många kramar till er alla från Morzan och Farzan.
Energi
För Morzans del räckte den till ett yogapass med dottern före lunch, kaffe i Lusthuset och ytterligare en promenad under eftermiddagen. Farzan startade upp projektet Skogskoja igen och byggde bland annat en sladd för att kunna fixa skoterspår till Gråbäcken.
Tänk så beroende man ändå är av vädret. Allt blir mycket lättare och roligare i solsken, åtminstone upplever vi det så.
Normalt
Mat- och sovklockan börjar så sakta fungera normalt. I morse vaknade vi inte förrän sex och det känns att frukosten inte är middag och att det inte är läggdags redan vid lunch.
Farzan har åkt ut på skiftet för att kolla att träden finns kvar och Morzan promenerar med vovven för att dagsljuset ska hjälpa till med omställningen. Snön gör det ännu ljusare och därför ännu bättre. Det får reptilhjärnan att förstå att det faktiskt är dag här i Sverige.
I övrigt tar det sin runda tid att få allt i normala gängor igen. Plötsligt inser man att skafferi och kyl inte innehåller de basvaror som alltid brukar finnas där. Ingen potatis, flingorna är slut, för lite kaffe och en massa sånt. Och fast Morzan åker ner på ICA för att handla upptäckter vi nya brister vid nästa matlagningstillfälle.
Från USA får vi veta att barnbarnet söker oss ibland och att våra platser vid matbordet finns kvar för oss. Där ska ingen annan sätta sig, om hon får bestämma. Även om hon vinkade av oss på flygplatsen är det nog svårt för henne att förstå att vi inte finns nånstans i närheten.
Kortkort
Tänk att något så enkelt som en hårklippning kan få sån effekt. Jetlagen var med ens som bortblåst och Morzan kände sig frisk, fräsch och riktigt snygg. Vilket hokus pokus! Kanske något för Landstinget och Försäkringskassan att satsa på ;-)
Vårvinter
Felinställd
Det är inte lätt att ställa om systemet, det ligger nio timmar efter hela tiden. Men man får vara lite envis och inte ge efter för de djupa dalarna av trötthet som kommer då och då. Med hjälp av hundpromenader i dagsljus och håll i gång ska vi snart vara tillbaka i rätta gängor. Det lär ska ta lika många dagar som de antal timmar som ändrats. Alltså nio dagar i vårt fall.
Vår snälle svärson hade dammsugit överallt i huset innan han hämtade oss på flyget, (tack för det Martin) så det var redan fixat. Så hålligånget i dag har bestått i att packa upp, tvätta, sortera post, handla och få igång huset. Snöskottningen hade grannen redan skött om, men just nu består gårdsplanen mest av is på grund av mildvädret, så där behövdes lite grus och sand. Fiskarna från dammen har tack och lov klarat sin tillvaro i garagets plastcistern med lite hjälp av våra "hustomtar". Fortsätter den milda vintern i en varm vår får de nog snart flytta tillbaka till dammen.
Hemma
Lördagmorgon klockan 04.45 gick reveljen i Ladera. Rädslan för att vi skulle försova oss hade då hållit oss alla i orolig slummer timmarna innan. Men allt gick bra och köerna till incheckning och säkerhetskontrollerna var nästan obefintliga. Två timmars lugn väntan på John Waynes flygplats följdes av 3.5 h i luften, sen var vi Chicago, en av de största flygplatserna i världen.
Där hade vi ett par timmar på oss att via tåg förflytta oss till utrikesterminalen och sen gå genom nya säkerhetsspärrar. Än en gång av med skor, bälte och jacka, upp med datorn och sen röntgen av allt handbagage. Det känns verkligen att man tar säkerhetsfrågorna på största allvar i USA.
Resan från Chicago till Stockholm tar 7.5 h och man passerar flera tidszoner. Sammanlagt "vann" vi nio timmar och kom till Stockholm vid sjutiden på söndagmorgonen. Det är inte allra enklast att hålla reda på tiden kan vi meddela.
På Arlanda hade vi fyra timmar på oss. Skönt eftersom bagaget ska hämtas ut, även om det är inbokat till Luleå. Allt ska tas genom tullen och vidare från Sky City till hemterminalen. Lite spännande var det att se om personalen skulle reagera på våra fyra tunga väskor. Helt klart överskred vi gränsen för vad inrikesflyget tillåter. Men ingen höjde ens på ögonbrynen. Antagligen var det taggarna från LA som räddade oss.
Sista biten upp till Luleå var det svårt att hålla ögonen öppna, men en otroligt pratsam och trevlig flygvärdinna hjälpte oss med det. Hon berättade bland annat att flygpersonalens största problem är sömnsvårigheter. Att pendla mellan New York, Bankok och Sverige gör det svårt för kroppen att veta om det är dag eller natt. När vi gick av planet på Kallax önskade hon oss god sömn.
Fredag
Sista dagen för den här gången. Vi äter en härlig brunch i San Juan Capistrano, i den gamla delen av stan, och gör sedan ett kort besök på ett mini zoo i närheten. Vi hade också turen att se Armtrak-tågen stanna till och hämta upp passagerare. Morzan hade tänkt åka tåg tvärs över USA för några år sedan men det blev inte av. Men vid nästa besök vill hon gärna ta en tur på järnvägen, kanske ner till San Diego där sonen jobbade tidigare.
Sedan åker vi till Treasure Island i Laguna Beach. Stranden där är nästan folktom och vädret helt perfekt. Vi mår gott i flera timmar, barnen leker i sanden, ja det gör ungdomarna också förresten. Typiskt att vi ska åka just nu! Men samtidigt får den här dagen oss att vilja tillbaka.
Antar att ni också förstår varför Magnus gärna vill bo i Californien med tillgång till såna här stränder året runt.
Visst finns det vissa likheter mellan gubben i bakgrunden och Farzans profil.
Vi kan nästan se bort till Hawaii :-) Och bortanför de öarna ligger Japan.
Ungdomarna låste in oss i den gamla fängelsecellen i ett försök att få oss att stanna i USA, men vi tog oss ut med barnens hjälp.
Nu gör vi ett uppehåll i bloggen till dess vi är tillbaka på hemmaplan. Håll gärna tummarna för att vi ska slippa förseningar och krångel under resan.
Sushi och tunna grejer
Derek bjöd ut oss på "Sushi så mycket du orkar äta på en timme". Det var Sushi i alla former, varma och kalla, milda och superstarka. Så vansinnigt gott och samtidigt så nyttigt. Tillagat medan vi väntade. Vi åt så magen stod i fyra hörn.
Därför var det skönt att göra en tur till köpcentrat efteråt för att jaga födelsedagspresenter. Vi är ju inte kvar här när sonen fyller år i mars. Som tur var hittade vi just det vi skulle ha.
I förbifarten tittade vi in i The Apple store. Mac´s nya supertunna bärbara dator är rent av gullig. Enligt reklamen ska den rymmas i ett kuvert, så det fanns små mjuka väskor i rosa, silver eller svart som tillbehör. Och allt går tydligen att få in i allt mindre skal. Deras minsta iPod var inte större än en halv tändsticksask medan andra var så tunna att de knappt syntes :-)
Halvt hjärta
Läs artikeln om Hannes som föddes med ett halvt hjärta. Han har opererats flera gånger och kan leva ett normalt liv även om han är mer infektionskänslig och inte har riktigt samma ork som andra barn. Hannes kan komma att behöva en transplantation så småningom och pappa Rickard önskar att fler människor skulle ta ställning i donationsfrågan. " Det råder en skriande brist på hjärtan och många barn dör i väntan på donation", konstaterar han.
http://www.pitea-tidningen.se/artikel.aspx?artid=93617&cat=1&pageIndex=0&arkiv=False
.
Torsdag och Valentins Day
En stor dag i USA där meningen med dagen nästan drunknar i reklamen för diamanter, rosor, choklad och extrabilliga priser på det mesta. Och Sveriges handlare gör nog vad de kan för att ta efter. Men vi kan väl komma överens om att ge varandra en extra kram. Det kostar ingenting och är ändå så mycket värt.
Men vem var egentligen Valentin? Här kan du läsa lite om bakgrunden.
http://sv.wikipedia.org/wiki/Alla_hj%C3%A4rtans_dag
Onsdag
Farzan har nu fixat utrymmet på vindan och organiserat upp i garaget. Hans två största uppdrag är genomförda, men naturligtvis finns det alltid saker som en arbetssökande kan hitta på att göra.
Ett jobb som alltid är aktuellt är att ta hand om barnbarnet under dagen. Men i går kväll fick värdfolket gå på restaurang alldeles själva medan vi skötte om dottern. Det är Valentines Day på torsdag, men då är alla restauranger både dyrare och till största delen uppbokade. Och det gick säkert bra vara romantisk även en tisdagkväll.
På tal om romantik. Manusskrivarnas långvariga strejk är nu över. Striden har bland annat gällt ersättningen för sånt som läggs ut på Internet. När man nu kommit överens i Hollywood kan arbetet med Desperate Housewives och andra TV-serier snart påbörjas igen.
Idag har vi bakat kanelbullar så barnbarnet har ett lager i frysen. Bullarna är hennes favorit-mellanmål och lämpligt att ha med till dagmamman framöver. Vädret var också lämpligt för innesysselsättningar. Rå dimma har legat över omgivningarna sen i morse. Den varma luften håller tydligen på att ersättas av en något kyligare. Det är bara +18 nu. Mer i vår smak om vi ska vara ärliga.
Tisdag
Bra tillfälle för vattenlekar utomhus. Det spelar ingen roll att det stänker på t-shirt och byxor när det är 23 grader varmt i skuggan. Lilla barnbarnet har kul, hon vattnar blommor och sköljer av sandiga leksaker med stor frenesi. Farzan kör med leksaker av det större formatet, han tvättar sonens gamla MR2.
Vid lunchen ute på terassen får vi sällskap av en vackert grönskimrande kolibri. Kanske tycker han vi är söta som nektar ;-) Vi ser allt fler blommande träd, småfåglar och insekter så våren är nog här nu. Även om vi norrlänningar aldrig märkt att det varit vinter, bara att det regnat och blåst någon dag då och då.
Måndag
Ännu en varm dag, men vi tar ändå en tidig promenad upp till köpcentrat där Farzan passar på att få håret klippt. En kopp kaffe från Starbucks sitter bra efteråt. Vi handlar lite frukt och fika, och barnbarnet får en Valentinballong, innan vi sakta vandrar tillbaka hem. Vi stannar till en stund på lekparken, sen är det lunch och "sova middag" som väntar.
I går åt vi japanskt, i kväll blir det fläskpannkaka efter önskemål från värdfamiljen.
.
Svårt att skiljas
Det har blivit dags att skiljas från släkt och nya vänner i CA. Bara fem vardagar återstår innan vi åker. Efter dagens besök i kyrkan önskade Fader Renolds oss lycklig resa och välkomna åter. Han tyckte vi kunde stanna här, barn och barnbarn därhemma är ju vuxna nu, men han förstod att vi ville se dem efter så lång tid.
Sonhustruns familj kom på besök i eftermiddags för att säga hejdå och efter beach-frukosten i lördags blev det presenter, kramar och lyckönskningar från de ungdomar som vi numera räknar som våra vänner.
Det är inte lätt att lämna sonen och hans familj och alla trevliga och gästvänliga människor. Allra mest kommer vi förstås att sakna barnbarnet som vi fått "rå om" i nära tre månader. Men också de andra småtjejerna Sydney och Kaylee som adopterat oss som farmor och farfar.
Men som ett tecken på att vi kommer tillbaka har vi fixat en cafégrupp till altanen på framsidan. Det är Morzans favoritplats för morgonkaffe och aftonmys.
Världens största
På världens största husbilsförsäljningsställe fanns faktiskt ALLT, bland annat de här klassiska husvagnarna som heter Air Stream. Jättehäftiga faktiskt. Morzan kunde gott tänka sig en sån om vi skulle skaffa husvagn. 
Tio olika företag sålde husbilar som var stora som landsvägsbussar, medelstora lyxvarianter, trailers och ombyggda vans. De flesta modeller kunde fälla ut en extrasektion som breddade utymmet inomhus, som den här bussen. Passar perfekt i ett klimat som Californiens, men kanske inte hos oss som har riktig vinter. 
Priserna motsvarade ungefär en tredjedel av vad vi skulle få betala för en motsvarande husbil i Sverige. En mellanstor av fjolårets modell kostade 69000 dollar, en riktig värsting på 12 m gick på 1 miljon dollar. En sån drar förstås mycket bränsle, men det kostar inte mycket här i USA. Men som en försäljare sa:
- Med en alltför stor husbuss kan du inte ta dig fram överallt.
Så sant så. Och det fanns förstås gott om mer normala husbilar också, mer eller mindre lyxiga. Storbilds TV är tydligen ett måste och skinnmöbler inte alls ovanliga. En av bussarna vi såg hade faktiskt ett litet badkar i duschkabinen!
Visst blev man lite frestad av all grannlåt och alla trevliga försäljare. Kanske var det tur att värmen gjorde att vi bara orkade vandra omkring i området under ett par timmar.
Superfrukost
Ännu varmare väder idag. Helt perfekt för den beachfrukost Haik bjöd på nere vid Crystal Cove. Ett ställe med härlig sandstrand för barnen att leka på, Stilla Havets brusande vågor och inget turistiskt tingeltangel. En liten restaurang, supergoda cocospannkakor med makadamianötter och lönnsirap. En plats med mycket hög mysfaktor.
Räddar liv
Givetvis måste Morzan testa hur varmt det är i vattnet. Men eftersom hon är en riktig badkruka räckte det att doppa fötterna. Desto tuffare var livräddarna som den här morgonen gjorde sitt årliga test vid Crystal Cove. Deras chef berättade att man gör ca 300 utryckningar per år och klarar man inte testet är det bara att lägga sig i hårdträning och försöka en gång till. Det ska nämligen finnas livräddare på plats året runt både för båttrafiken, surfare, dykare, simmare och andra som kan behöva hjälp.
Njuter av vyerna
Flera konstnärer förevigade de härliga vyerna, medan andra bara njöt av av hav och strand.
En vecka kvar
För oss är det den sista helgen vi tillbringar i Ladera - för den här gången. Det känns vemodigt att lämna tillvaron som nanny och byggmästare, men den vanliga pensionärsvardagen är inte heller fel. Ett fruset hav eller snöklädda fjäll har sin tjusning. Hoppas bara att inte allt tinat bort innan vi kommer.
Hobbit-middag
Sonen och sonhustrun ville fira det och bjöd ut oss på den bästa restaurangen i hela regionen, flerfaldigt premierade The Hobbit.
Restaurangen har varit bostad åt en vinodlare i Orange. Huset är inte särskilt stort och restaurangdelen innhöll bara sju bord i salongen, som var väldigt hemtrevlig med öppen spis och autentisk inredning. Det fanns ytterligare ett matrum och ett ovanligt litet restaurangkök. Detta och resten av huset skulle kunna fungera som ett vanligt hem precis när som helst. Det kändes som om man var bjuden på middag hemma hos någon. http://www.hobbitrestaurant.com/
Middagen inleddes med champagne och Hors D´Oeuvres i vinkällaren. Och det var inte vilket småplock som helst. Rysk kaviar, ostron på isbädd, gåslever, patéer av olika slag, lax och en massa annat som vi inte riktigt visste vad det var. Utsökt gott och kul att småäta på rostade brödkrutonger.
Efter en halvtimmes vimmel med de övriga elva gästerna lämnade vi källaren och alla buteljer och gick upp till matsalen där vår femrättersmiddag väntade. Menyn såg ut som följer (Vi avstår från att översätta, vi klarar inte alla termer)
* Grilled Prawn, Roasted Fingeling Potatoes with Creamy Leek Sauce.
* Seared Sirlion of Lamb with Parsnip and Cauliflower Puree, Red and Yellow Pepper Coulis
* Frisee and Baby Romaine Lettuce, Grapefruit Supremes with Serrano Crisp, Thai Bazil Vinaigrette
En paus för att sträcka på benen medan personalen dukade om, därefter serverades en liten välsmakande sorbet, följd av varmrätt och desert.
* Medallion of Veal with Baked apple and Calvados Cream/ Prime Filet Mignon with Chorizo Demi-Glaze
* Meyer Lemon Custard Cake Raspberry Sauce
Vi drack genomgående champagne och eftersom personalen visste att vi firade ett jubileum bjöd de på en speciell Hobbit-drink. Supergod, innehöll antagligen Calvados gissade vi oss till.
Vid halv elva hade vi ätit och druckit färdigt. Då kom sonen för att hämta hem oss och för att betala notan. Så vi blir rejält bortskämda som ni ser.
Första fastedagen
Ask-onsdagen är fastans första dag, och vid det laget ska det egentligen vara slut med semlor och annat överflöd. Sonhustrun, som är katolik, äter t ex inte kött på fredagarna framöver. Ikväll ska hon gå till en speciell mässa där prästen enligt gammal tradition sätter ett märke av aska i pannan på deltagarna för att påminna om människans dödlighet.
Själva bryter vi fastan med en gång. Vi två är nämligen bjudna på en hemlig finare middag för att fira vår 47:e bröllopsdag. Och då lär det väl knappast handla om fasta?
Lite nervöst känns det, vi är liksom vana att ha en tolk och menymedhjälpare med oss, men samtidigt är det förstås spännande.Mmmm good
Gissa om det blev en populär efterrätt idag! Och barnbarnet tyckte farmor kunde få det som blev över. Vilken gullunge va?
Fettisdag
Har ni passat på att frossa nu inför fastetiden? Bruna bönor, stekt fläsk och välfyllda semlor hör ju till den här dagen. Åtminstone gjorde det det när vi var barn, då var fettisdagen mycket viktig. Vi var lediga från skolan, man gjorde skidutflykter med matsäck och det ordnades speciella pjäxdanser för ungdomarna. Pappa hade värmt in tjära under våra träskidor för att de skulle glida bättre och det var alltid solsken och lagom kallt. Choklad i termos, limpsmör-gås och knäck fanns i ryggsäcken, och middagsmaten var självskriven.
Men det var länge sedan och vi gissar att den tradition som överlevt längst är semlorna. Här i Ladera gör vi en kompromiss och har stekt fläsk och semlor i alla fall. Sonen får tag i semlor på ett skandinaviskt bageri i Huntington Beach. När vi var där hade de många kunder. Danska vienerbröd verkade vara en storsäljare då och idag har nog bagaren ännu mer fullt upp. Det finns rätt många skandinaver här, och av dem är det gott om svenskar. I musikklassen går en flicka med svensk-skotska föräldrar och vi upptäckte att en svensk tjej lagt ut en film på YouTube, med i stort sett samma motiv som vi själva har i kameran, nämligen Julskyltningen i Ladera. Hon och hennes kompis kan höras på filmen.
http://www.youtube.com/watch?v=H3SFxbIUnKA
Konst
Det händer en hel del medan vi är borta. Cathrines
utställning är en sån sak som vi missar. Du som
finns i närheten, gör gärna ett besök på Krokodil
den 6 - 12 februari. Cathrine Lidman visar då sina
fantastiska tavlor och du kan passa på att ta ett gott
och billigt fika samtidigt som du tittar på konst.
Nytillskott
En stor skylt visar att en av grannarna nyligen fått tillökning. Babyn presenteras som man brukar göra här, med namn, vikt och längd. Eventuella stolta syskon får en egen skylt.
Super Bowl och Tingeling
Söndag var vi en liten mikroskopisk del i ett gigantiskt partajande här i USA. Hela nationen följde nämligen slutuppgörelsen i amerikansk fotboll med grillfester och partyn. Super Bowl är den största enskilda händelsen inom sporten här. TV sänder hela dagen, reklamen är speciellt framtagen och kostar 18 miljoner dollar för 30 sekunder, kända artister medverkar och publiken är förstås entusiastisk. Hela 70 000 personer såg den spännande uppgörelsen på arenan i Arizona och troligtvis miljarder andra framför tv-apparater runt om i världen.
Själva var vi bjudna till svärdotterns familj i Pomona. Där såg vi de biffiga gossarna fightas om den ovala bollen och åt en massa god mat tillsammans. 
Barnbarnet tyckte inte att "bråket" på planen var mycket att se. Morbrors samling av Disney-filmer var mycket intressantare. Särskilt Peter Pan fångade hennes uppmärksamhet. Den lilla älvan i filmen är hur söt som helst, men när Morzan kallde henne Tingeling utlöste det stor munterhet i sällskapet. Här i USA heter hon Tinkerbell och inte Tingeling som små gossars penis. Tur att det inte var en massa främlingar där som kanske hade undrat om man var pervers på något sätt ;-)
Vann matchen gjorde laget från New York som mot alla odds besegrade Patriots from New England med 17-14. De senare hade vunnit alla tidigare matcher under säsongen, men förlorade den sista och allra viktigaste alldeles i slutet av sista perioden. När en enda sekund återstod av matchen rusade folk ut på planen och det dröjde ett tag innan man fått ordning i kaoset och kunde köra klart. Besvikelsen hos förlorarna var givetvis stor, men glädjen hos segrarna ännu större eftersom ingen riktigt trott de skulle klara av att ta hem den åtråvärda bucklan.
Highway one
Fortfarande syntes spåren från bränderna och de efterföljande rasen kring Malibu. Platsen är så oerhört vacker, med det blågröna havet nedanför och vildmarken alldeles ovanför, men nog bor stjärnorna och mångmiljonärerna väldigt illa till när det börjar brinna eller störtregna. Fast de har ju själva valt och känner väl till riskerna.
I Santa Monica och de övriga beachsamhällena finns liksom mer plats. Där klänger inte husen på en smal hylla utan är byggda på båda sidor om vägen och brer ut sig upp mot kullarna och bergen.
I nöd och lust
Judy och Tim är ett modernt par, de möttes och blev kära på Internet. Han var då sergant i den amerikanska armén, stationerad i Stuttgart i Tyskland, men placerad i Irak. Hon bodde i Phillipinerna. Nu är de gifta och bor i Thousend Oaks, ca 16 mil norrut från Ladera. Det stora kyrkbröllopet hölls redan i mars på ett hotell nere vid beachen. Väldigt vitt och vackert har vi sett på bilderna därifrån.
Vi var med idag när de för andra gången lovade att älska varandra i nöd och lust. Den här gången i en katolsk kyrka i Thousend Oaks, med efterföljande lunch på en italiensk restaurang. Bruden hade kläder i guldfärg och "Father Nånting" var mycket personlig och humoristisk. I sitt tal sa han att långa kyssar ger ett långt liv och önskade dem många barn. Han undrade också om de kunde tänka sig låta någon av dem bli präst:
Även om Judy har rest en del måste omställningen vara märkbar, Under hela sin uppväxt har hon varit omgiven av tjänstefolk. Hon hade därför t ex aldrig tvättat och lagat mat tidigare. Tim är inte längre i det militära utan håller på med säkerhetsfrågor på ett outlet i närheten. För närvarande bor de hos hans föräldrar.
Visst kommer det unga paret att märka av sina olika bakgrunder då och då. Men kulturskillnader går att överbygga och kan också vara berikande. Det har vi bevis för på nära håll.
Rosenprakt
I morse klippte trädgårdsmästaren bort våra rosor. - Om en månad har ni nya, ännu fler och ännu vackrare, tröstade han. Men för Morzan som följt dem en och en från knopp till vackra fullt utslagna blommor, kändes det vemodigt. Om precis två veckor lämnar vi Ladera och hinner alltså inte uppleva nästa rosengeneration.
Trädgårdsmästaren hörde det och klippte några rosor och gav åt henne. Gulligt, eller hur?
Botemedel
Fram till nu! Vi har nog gjort ett genombrott. Hittat de ingredienser som tydligen behövs. Sånt som professorer i laboratorier inte ens tänkt på. Vi kanske skulle satsa på att göra piller av det, ta patent och sälja dyrt?
De ingredienser som behövs är bland annat pho-buljong, ingefära. thaibasilika, citrongräs, chili och lime. Låter det mystiskt? Mer som en maträtt?
Det är just vad det är. En vietnamesisk soppa som svärdottern åt till lunch en dag och sen kände sig betydligt bättre. Därför köpte de hem en ansenlig mängd soppa för oss andra också. Och tro det eller ej - den var både god och effektiv. Helt friska blev vi väl inte, men mindre sjuka.
