Funny face


                                 Ho ho ho, du är rolig du farsan!

Småttingarna fortsätter att sköta sig perfekt. Deras små magsäckar lär nu ha vuxit från en ärtas storlek till en valnöt, men man får ta ifrån dem engångsflaskan med modersmjölksersättning med våld för att de inte ska överbelasta magen.
Vi i den äldre generationen tycker det är ett enormt slöseri med resurser när barnet fått sina 15 ml och resten ska kastas. Det har förstås med hygien att göra, men ändå...

Lovar gott


Åtta timmar gammal, men vi är osäkra om det är Lilly eller Sammy. Men man ser skillnaden när de är tillsammans. Sammy föddes 1 minut före sin syster, han var 1 ounce tyngre och 1 inche längre. Alltså aningen större. 
De små är så inlindade och med mössa o vantar så det är svårt att se dem ordentligt. Man får passa på när de byts blöjor på dem. Ibland vet man inte riktigt vem av dem man håller i.
Var tredje timme ammas den ena medan den andra får ersättning, nästa gång skiftar man. Resten av tiden sover de bara tyst och snällt. Fortsätter de så här blir de lättskötta :-) .

Får vi presentera:


(My we present: Samuel and Lily,  8 hours old)

Nu har våra senaste barnbarn, Samuel och Lilly, kommit till världen. De väger strax under tre kilo vardera och är ca 45 cm långa. Hur söta som helst förstås. Både mor och barn mår bra och får antagligen komma hem efter helgen.

Nu kommer de!



I morgon torsdag, klockan 09.00 (18.00 svensk tid)  kommer våra tvillingar att se dagens ljus på Mission Hospital i Misson Viejo. Gennie var på läkarbesök idag. Blodtrycker var för högt och andra värden var inte heller bra, så de har tidigarelagt kejsarsnittet som skulle göras den 12 mars. Tur att vi hann hit och har hunnit anpassa oss till kalifornientid Gennie blir kvar på sjukhuset i fyra dagar om allt går som det ska. Gissa om det här är spännande för oss alla. Stämningen är riktigt uppåt ikväll.
Vi återkommer.

Talapia


Det finns många djur i vår herres hage - och antagligen lika många i hans hav.
Idag har vi avsmakat ett av dem till lunch. Stekt talapia smakade ungefär som
våra vitfiskar vitling eller gös. Dvs vädigt gott tillsammans med äggsås.
 
                        

Fettisdag

                                
                        (Danika and a Typical Swedish Fet-Tuesday bun)

Dags för semlor - från ett danskt bageri. Jättesmarrigt och en trevlig tradition. (Om du klickar på bilderna får du se dem i större format) Dock ingen skidåkning som förr i världen - när den här dagen var det enda "sportlov" vi hade. I år fick det bli en skön promenad i sommarvärme istället.
På TV håller president Barack Obama tal om den ekonomiska krisen och regressionen.  Det lilla barnbarnet frågar sina föräldrar vad han pratar om och de berättar att det handlar om ekonomi. Om pengar. Plötsligt byter barnet samtalsämne och undrar hur tvillingarna kommit in i mammas mage. Föräldrarna väljer att ta den om storken, men det går treåringen inte på. Hon upprepar frågan. Då säger mamman att hon kan förklara vad regression är istället - det är mycket enklare ;-)
.


Tidningslycka

 
(The Swedish crown princess engaged)

Äntligen kommer den förlovning så många har väntat på. Kronprinsessan får gifta sig med en helt vanligt svensk kille. Damtidningarnas chefsredaktörer glädjer sig och kommer att frossa i deras kärlekshistoria och bröllopsplaner en lång tid framöver.

Här i USA är åttlingarna fortfarande hett stoff. En av veckotidningarna har idag dem och deras mamma  på omslaget plus ett åtta sidor långt reportage med bilder. De fjorton barnens morfar ska uppträda i Oprah Winfrreys show, minst ett par herrar påstår att de är den spermadonator hon har anlitat ( alla fjorton lär ha samma) Hon anklagas också för att gjort skönhetsoperationer för att likna filmstjärnan Angelina Jolie osv. Skriverierna om henne och barnen kommer antagligen att fortsätta de också ett bra tag till. 
 

Försiktigt

I går cirklade en helikopter över vårt område ett flertal gånger. Inte särskilt ovanligt eftersom både nyhetsmedia och privatpersoner förfogar över sådana. En polisbil körde också förbi i sakta mak, men det är inte heller särskilt ovanligt.
Inte förrän vi läser tidningarna idag ser vi att en de troligtvis sökte efter en misstänkt som försökt lura in en tioårig pojke i sin bil. Mitt på en söndag i ett lugnt villaområde! Det inträffade på Downing Street, en bra bit härifrån. Ändå påminner det oss om att vara försiktiga, inte så svenskt blåögda. 
Häromdagen mötte vi en mamma med två småttingar och vi bytte några ord. När mamman uppmanade pojken att tacka för komplimangen svarade han:
- Men mamma, du har ju sagt att jag inte får prata med främlingar. 
Det är inte lätt att veta var gränsen går. Och brottsligheten, främst inbrott, har ökat även här sedan tiderna blivit sämre.

Jokern

          
Största överraskningen, och behållningen av Oscarsgalan, var kvällens värd Hugh Jackman, den råbarkade kofösaren i filmen Australia, som visade sig vara en oerhört charmig sång- och dansman. Han fick flera stående ovationer av publiken.
Det blev Heath Ledger som fick priset för bästa manliga biroll och inte ett öga var torrt hos publiken när hans familj tog emot priset. Åtta olika kategorier, däribland bästa film, kammade "Slumdog millionaire" hem. Nu måste vi passa på att se den här, jag hade inte ens hört talas om den tidigare.


Oscarskandidat



Heath Ledger är nominerad i kategorin bästa manliga biroll för sin roll som "Jokern" i Batman-filmen "The dark Knight". Ifall han vinner får han utmärkelsen postumt och hans nu treåriga dotter Mathilda blir den som får oscarstatyetten när hon fyller 18 år. Ledger dog av en överdos läkemedel förra året.
Foto: Pictures Legendary

Tokigt

Anette, Judy and Jackie: we are still waiting for the twins, but we think they will arrive very soon.  Keep looking - even if the language is very difficult.

Vännerna från Wisconsin och Australien försöker också följa med i vår blogg. Google har ett översättningsprogram, men det som kommer ut från den datakörningen kan ibland bli riktigt tokigt. Maskiner tänker ju inte som bekant.
Genom att istället titta på bilderna försöker de gissa sig till vad som händer. Lite tokigt kan det förstås också bli. Fotot av Farzan flaskmatande en baby trodde de var han och en av "våra" tvillingar.
Det är en stilla söndagmorgon här i Ladera och utetemperaturen är "bara" + 16 Celsius. Känns hemtamt på något sätt. Som en skön sommarmorgon i juni-juli i Norrbotten.
I går pratade jag med en bekant i Pomona som ska på kryssning i Skandinavien, Balticum och Ryssland nu i sommar. Då var det lätt att förklara vilket väder de antagligen får. Lite fakta om Stockholm, Köpenhamn, Oslo och Tallin kunde jag också ge eftersom vi själva varit där några gånger. Det ska bli intressant att få ta del av deras upplevelser så småningom.

I kväll går vi på Oscarsgala! Ser den direktsänd från röda mattan och scenen, med vackra människor i tjusiga kläder och entusiastiska beundrare.

Anpassning


Vi klarar anpassningen till en annan tidszon riktigt bra. - Bara man får sova middag så, säger Farzan. Och det är inga problem att somna på kvällen heller.
Det är fortfarande lugnt på babyfronten, men vi tror inte förlossningen är särskilt långt borta. (Utanför huset syns anpassningen till den utökade familjen, Siennan till vänster i bild)
Dagens lunch bestod av hawaiiansk kyckling, men middagen av köttbullar, kokt potatis och lingonsylt. Det bästa från två matkulturer med andra ord.

Nästan perfekt


Medan jag bloggar ligger en liten katt och spinner hemtrevligt brevid mig. Jag ser hur hon andas lugnt och avslappnat utan bekymmer för varken möss eller mat på ett fat. Hon är det perfekta husdjuret.
Så kallas de också, de djur man kan köpa som "The perfect pet". Barnbarnet har ett sånt, katten bredvid mig. De finns hundar också. De behöver inte ens rastas. Tänk så bra när det regnar eller är full snöstorm ute. Du kan lugnt sitta kvar i favoritfåtöljen med din bok eller låta en film rulla vidare på TV. Inte behöver de veterinär eller dyr mat heller, de är så nöjda med ett nytt batteri då och då.
Men jag vet en polis som tog död på deras eget lilla husdjur. Antagligen snarkade den för högt eftersom han tog ur batteriet och förpassade doggen till garderoben.

Första dagen

Natten har varit god, vi sov tio timmar i sträck. Temperaturen är nu uppe +18 i skuggan och vi har druckit den första kaffetåren ute på terassen. Varmt och gott i gröna omgivningar. Folk kommer förbi i shorts och linnen så jackan vi få nog lägga undan jackan tills vidare.
Resan gick som sagt bra, men nog önskade vi nästan att sonen och hans familj bott på östkusten istället. De sista fyra timmarna mellan Chicago och Los Angeles kändes otroligt dryga. Men när sen Magnus och Danika hämtade oss på flyplatsen var den strapatsen glömd. Vi känner oss redan  "som hemma" eftersom det inte var mer än drygt två månader sedan vi var här senast.


Under en skön promenad runt skolan och den stora parken fick vi syn på denna snygga Porsche. Vi måste nog fortsätta att spela på Superlotto, där är veckans vinst 10 miljoner dollar ;-)



I väntan på tvillingarna får vi träna på "bonusbarnbarnet" Logan som föddes förra gången vi var här. Lilly och Sammy väger nu ca 2.7 kg vardera men befinner sig fortfarande i sin mammas mage.

Framme i Ladera


Högt ovanför Grönland
Resan har gatt bra, inga storre forseningar. Men sakerhetskontrollen i Chicago beslagtog min tandkram! Tyckte val att den var misstankt lik sprangmedel :-)
Det ar full sommar, + 20 i skuggan, ska bli skont med en promenad i morgon utan att bli djupfryst. Skriver mer senare.

Nu sticker vi


Nytt köldrekord för säsongen (-28.8)  Klagomål på isiga och spåriga vägar, fem meter djup snö här och var. Nä, nu gör vi som flyttfåglarna, drar iväg till värmen ett tag! Fast vintern är inte det enda skälet, de kommande tvillingarna lockar förstås också.
Det blir ett uppehåll i bloggandet på ett par dagar, men vi hör av oss så snart vi kan. Ta väl hand om er så ska vi göra detsamma.

Killar också

Christina hade en undran i sin kommentar och svaret är... Visst kan man hitta manliga bloggare också, en hel uppsjö faktiskt på en enda sökning på Google. Här har jag plockat ut några. Kolla gärna själv vad de skriver om. Ser du någon skillnad på ämnesvalet mellan killar och tjejer?
Stefan    http://falkelind.blogg.se/
Joel        http://joelsunderbara.blogg.se/
Tomas   http://blogg.aftonbladet.se/28783/perma/1115769/
Mats       http://www.superplay.se/bloggar/mats_nylund/
Jocke     http://www.superplay.se/bloggar/bennet/
Thomas http://imponera.blogspot.com/
Och så en hel radda av manliga modebloggare  http://manolo.se/2006/11/23/manliga-modebloggare/

Sen finns det killar som bloggar i jobbet så att säga. Tre av dem som jobbar på tidningar hittar du här:
Fredrik på SvD  http://blogg.svd.se/svdse?id=11862
Staffan på PT    http://www.pitea-tidningen.se/bloggar/bloggare.aspx?blogg=4414016
Per om fotboll   http://www.pitea-tidningen.se/bloggar/bloggare.aspx?blogg=3838396

Det finns många, många fler, men på grund av tidsbrist fär det här räcka så länge.
 .

Varför blogga?

Häromdagen var vi ett gäng som började diskutera fenomenet blogg. Av sex personer i rummet var jag den enda som hade en sån. Övriga var inte särskilt intresserade av att börja och ett par av dem kunde absolut inte tänka sig att lämna ut sig på Internet. Många av dem undrade vad det är som får folk att börja blogga.
Ta till exempel  Sandra som bloggar om inredning, Gunilla som låter oss följa med ett husbygge från planering till färdig villa, Tyra som berättar om sitt liv som modell, Johanna som skriver om livet med små tvillingpojkar, och Carola som berättar om underliga företeelser, fantastiska byggnadsverk, tankar, människor.
Eller ta Desiree som bor i Alabama i södra USA och Tage som tillbringar vintern i Spanien, varför berättar de om sin tillvaro för oss andra? 
Nu  finns det tusentals andra bloggare med olika teman, de är inte svåra att hitta. Själv bloggar jag för att jag gillar att skriva, men kanske mest för att jag på det sättet når ut till många vänner och bekanta på en gång. Jag vet att även människor som inte känner mig är inne på Morzansochfarzans då och då. Det tycker jag är jättekul. 

Jag skulle tycka det var roligt om du skrev några rader i kommentarer - gärna om bloggar och bloggandet!  


Vintervyer




Luleåresan förde oss genom rimfrostvita skogar, men snöröken var besvärlig där plogbilen drog fram.

Regnväder

I går pratade vi med sonen och sondottern med hjälp av dator och webbkamera.  Den lilla treåringen tyckte vi skulle komma till hennes hus med en gång så skulle vi leka kurragömma. Hon kan räkna till tio på svenska, men ibland skojar hon och tar det på spanska istället. Vi brukar leka det på hennes sätt, dvs hon bestämmer var vi ska gömma oss, sen går hon och räknar högt innan hon "söker ". Vi lovade att hon skulle få hämta oss på flygplatsen om ett par dagar och att vi då skulle leka "hide and seak". 
Det regnade ordentligt därborta i Los Angeles och värmesystemet hade aktiverats. Det gör det inte särskilt ofta. Men även om det är svalt, +16 grader, är det ett ganska typiskt svenskt sommarväder som väntar oss. Förhoppningsvis med sol och 18-20 graders värme.
Allt var också bra med den blivande tvillingmamman. Trött är hon förstås eftersom det är svårt att hitta en bekväm sovställning med två bråkiga småttingar i magen. Men snart är det över. Om en månad närmare bestämt - om hon går tiden ut.

Sexagesima

Den här söndagen har ett speciellt namn, Sexagesima, som är ett latinskt ord för 'den sextionde". Det är andra söndagen i förfastan. Inte så lätt att veta om man inte är kunnig i kyrkliga sammanhang, eller råkar kunna latin.
Sexagesimasystemet, som ligger bakom vårt tideräkningssystem, en timme =60 minuter, en minut=60 sekunder, att cirkeln är indelad i 360 grader, härstammar från babylonierna, som hade just 60 som bas för sitt räknesystem.
Idag betyder sextio något helt annat för oss. Vi ska nämligen fira två nyblivna 60-åringar med en gemensam middag. Vi kunde väl knappast valt en mer passande dag, eller hur?.


Romantiskt


När vi var i USA vid den här tiden sa vårt värdfolk att det var helt omöjligt att gå ut och äta under en Valentines Day. Dels var alla restauranger fullbokade, dels var priserna alltid högre än vanligt.
Det är klart att en romantisk middag på Alla Hjärtans Dag uppskattas både i USA och i Sverige. Åtminstone av den kvinnliga delen av befolkningen ;-)  
Jag har hört talas om en kille som bjöd sin käresta på en sjurättersmiddag på fin restaurang och sen gav henne en present efter varje rätt. Och det var inga småsaker, sägs det. Kan det vara samme man som i år har beställt en niorättermeny och lämnat in en stor blombukett som ska pryda deras bord? Undrar just om han tänker fria.
Men en gemensam långfrukost med färskpressad juice, youghurt med färska blåbär, och till kaffet nybakade muffins, kan också vara väldigt romantisk. Samma sak med en god middag som man gemensamt lagar till och äter hemma. Så gör vi själva. Hur firar du?  

Till er alla


Snart dags

Om precis en vecka sitter vi på planet på väg till Nordamerika. Tyvärr missar vi då en del kul upplevelser här hemma, men sånt är livet. Man kan inte få allt.
Rapporterna från senaste läkarbesöket säger att tvillingarna fortfarande låter vänta på sig, vilket är bra. Ju längre de kan stanna kvar ju bättre klarar de förmodlingen den nya tillvaron utanför livmodern. Men redan nästa vecka kommer läkarna att acceptera om de vill ut, man kommer inte att sätta in några åtgärder för att stoppa det.  


Minns du

      
Alla har en historia att berätta. Och då menar jag inte av typen roliga historier. Utan det liv man själv har levat, sin egen uppväxt och andra släktingars eller vänners olika upplevelser under år som gått. Ja, egentligen är det ju så att även gårdagens händelser ju redan nu är historia. Förändringarna tycks också gå allt snabbare, dagens ungdomar tror ju att TV-spel, MP3 och rymdfarkoster alltid har funnits.
Under eftermiddan har vi suttit ett gäng något äldre personer för att berätta och komma igång med att anteckna det vi minns från förr. Det dröjde inte länge förrän alla pratade på, inspirerade av varandra och skrattande åt samma saker. Det känns hur kul som helst att vi ska sätta sånt på pränt.
Det behöver inte bli en bok utan mer en dokumentation i den form som deltagarna själva väljer. De har fått med sig en lista med punkter som kan vara bra att ugå ifrån - som stöd för att starta. Sedan är det meningen att vi ska träffas då och då, kanske delge varandra från våra anteckningar och hämta ny inspiration. Jag ser redan fram mot nästa gång.
 


"Saxat" ur Aftonbladet (uppdaterad)

 
Bränderna i Australien har dödat minst 181 personer och  tusentals djur. Mitt i förödelsen fick David Tree ändå uppleva en liten ljusglimt. Brandmannen räddade tillsammans med sina kollegor livet på koalan "Sam" som skadats i en av bränderna som ödelagt skogen.
Räddningsarbetarna var ute för att leta efter uppblossande bränder när de fick syn på den haltande koalan som led svårt av brännskadorna på sina tassar.
- Jag stannade bilen, hoppade ut och följde efter. Då vände han sig om, satte sig på baken och tittade på mig med en min som sa "hjälp mig", serättar Tree.

David Tree som har tidigare erfarenhet från koalor, och vet att de inte alltid är de vänligaste djuren, ropade efter en flaska vatten som han matade "Sam" med.
- Han drack helt naturligt och fortsatte att sträcka sig efter flaskan som ett spädbarn, det var fantastiskt, säger Tree. Hur solskenshistorien slutade: "Sam" som visade sig vara en hona togs om hand av djurskyddsmyndigheten och uppges må bra.

PS. Vill ni veta hur det gått för den lilla koalan som räddades av brandmännen?
Läs här:
Sam har fått en vän
.
.


Svårt

Det känns svårt att skriva ett inlägg idag. Efter alla nyheter om vad folk i Australien går igenom känns det så trivialt att berätta att vi haft en underbar vinterdag. Eller att skrivlusten är tillbaka och manuset till nästa bok är på gång igen. Så otroligt fjuttigt om man jämför med att förlora sina barn och allt man byggt upp under sin livstid!
Att enskilda människor dessutom kan ligga bakom bränderna är svårt att förstå. Bland annat sägs det att en nyårsraket avfyrats mot ett snustorrt buskage. Sånt gör man väl inte när det är blåsigt och hett som i en bastu. Förklaringen måste vara att hjärnan kokat över på den person som skickade iväg raketen!

Send us cooler days



- May God send us some rain and cooler days, skriver min vän Jackie angående hettan och de jättebränder som härjar i södra delen av Australien. De har inte själva drabbats av elden, än så länge, men för många är det en ofattbar katastrof.
Dödssiffran har stigit till 170, många människor har blivit innebrända när de stannat kvar för att försöka rädda sitt hus, eller när de försökt fly i sista stund. Andra är mycket svårt skadade och många har man ännu inte hittat. Du kan läsa mer om bränderna i våra egna tidningar, höra på radio eller se på TV-nyheterna. 



Vad Jackie också skriver om, och som jag inte hört något om i våra medier, är att vid de pågående översvämningarna uppe i de norra delarna av Australien finns ofta stora krokodiler i vattnet.
- The floods are horrific and crocodiles are common as they come in with the water and a 5 year old was taken by one the other day, berättar hon. 
En femåring ska alltså ha blivit offer för krokodilerna. Vilken hemsk situation! Vi som bor här kan verkligen skatta oss lyckliga. Även om det blir en översvämning är väl det "bitskaste" vi har en eller annan gammelgädda. 

Kyla och värmerekord


Det är inte bara de nya barnbarnens ankomst som får oss att längta till Californien. Visst är det vackert med snö, men kylan och blåsten gör att man helst håller sig inomhus just nu. Shorts och linne är inte att tänka på förrän om ett par veckor.
I Australien har man däremot värmebölja och över +47 C i skuggan. Stora bränder härjar i Victoriaområdet i söder och jag håller tummarna för att Judys och Jackies familjer ska klara sig undan förödelsen. Hittills har tydligen minst 84 personer omkommit och hela samhällen lagts i ruiner.  Vi människor har tydligen inte mycket att sätta emot naturens krafter när det verkligen gäller.

Det närmar sig

Tillbaka till baby-temat igen. Vi har fått besked om att sonhustrun nu har läkarorder om att ta det väldigt lugnt. Hon går på kontroll varje vecka, har börjat få en del förvärkar och det har visat sig att livmodershalsen har krymt till 2.7 cm (borde vara minst 3). När den utplånats är det dags för en normal förlossning.
Men i hennes fall har man planerat för kejsarsnitt i 38:e veckan. Nu ser det eventuellt ut att bli ännu tidigare. Vikten på barnen är okey. De väger nu drygt  2 kg, men läkarna vill ändå försöka klara dem till åtminstone 35:e veckan. Vilket skulle bli precis när vi kommer dit. Vi kanske får räkna med att ta taxi från flygplatsen :-)

Pancakes


Dagens lunch bestod av amerikanska pancakes. De skiljer sig en aning från våra svenska eftersom de innehåller bakpulver. De blir därför både tjockare och fluffigare. Vi testade plättarna i form av "snabbak" som vi importerat. Men de är faktiskt väldigt lätta att göra själv. Så här är det försvenskade receptet i min amerikanska kokbok:

2 1/2 dl vetemjöl
i msk socker
1 tsk bakpulver
1/2 tsk salt
2 dl mjölk
25 g smält smör
2 ägg

Blanda alla torra ingredienser i en liten skål. Vispa ägg, mjölk och smör i en större skål.
Rör ner de torra ingredienserna i vätskan i den stora skålen.
Värm en stor oljad stekpanna. Häll i 1/2 dl smet för varje pannkaka, när det bildas bubblor på ytan är det dags att vända och steka pannkakorna gyllenbruna även på andra sidan.
Lägg de färdiga pannkakorna på en plåt och håll dem varma i ugnen.
Serveras med smör och lönnsirap. (Vi använde vanlig ljus sirap när lönnsirapen tog slut)
Inte särskilt GI-vänligt kanske, men mums flibaba! 
 
Man kan också blanda i bär eller andra ingredienser i smeten och få olika varianter. I USA finns det restauranger som i stort sett enbart serverar pancakes. Där kan du få dem med blåbär, hallon, banan, kokos, apelsin, choklad, ananas, äpple, you name it. Underbara ställen att botanisera och testa nya smaker på.
 

Äter man frukost eller brunch ute på restaurang finns oftast pancakes på menyn, fast ibland som våfflor med färska bär - året runt. 
 

Insnöat

Det är snart lunchdags och vi är totalt insnöade. Och då menar jag i ordets rätta bemärkelse. Snön går upp till knäna berättar maken sedan han pulsat iväg efter morgontidningen. Men vad gör det, vi har ingen större brådska med att ta oss ut till civilisationen. Inget jobb som ska skötas och inga andra tider som ska passas. Plogbilen har större vägar att ta hand om och vi provianterade ordentligt igår. Traktorbränsle får vi säkert tag i så småningom.

Värre insnöad verkar Nadya Suleman vara. 14-barnsmamman berättar att hon försökte bli gravid i flera år innan hon lyckades.

- Jag höll på i ungefär sju år och försökte, med artificiell insemination, med mediciner. Allt misslyckades. Och sen den första implantationen av ett embryo på den där kliniken - det lyckades. Efter det fortsatte jag bara, säger hon i sin första TV-intervju.
Visst låter det lite insnöat? Till saken hör att Nadya Suleman gifte sig 1996 och att paret separerade redan år 2000. Hon är själv enda barnet och har alltid drömt om en stor familj. Det har hon verkligen sett till att få - men till vilket pris? Att ensam ansvara för de fjorton barnens uppfostran, de nu 7, 6, 5, 3 och 2-åriga tvillingarna, plus de 8 nyfödda. Även om hon lyckas få sponsorer och bidrag är det ändå hennes uppgift att se till att barnen får ett så bra och kärleksfullt liv som möjligt. Mäktar hon, eller någon människa överhuvudtaget, med det?
.


Hög mysfaktor


Titta det snöar, allting är vitt, vitt, vitt, sjöng Povel Ramel 1951. Den visan stämmer idag med. Vi ser knappt bort till de närmaste grannarna, och Vägverket har gått ut och varnat trafikanter för snöröken. Centrum för ovädret ligger över Skellefteå, Piteå och Luleå och man väntar 30-40 cm nysnö över stora områden. Väldigt vackert, men det kan ställa till med problem. Ser att en del olyckor redan skett på våra vägar.
Men vissa viktiga saker skulle göras just idag, så det blev en tur till stan i alla fall. Nu har vi nämligen bara två veckor på oss innan vi sitter på planet till USA! Det är mycket vi vill hinna innan dess och det gäller att samordna resurserna.
Vi åkte så snart plogbilen passerat och blev borta cirka tre timmar. Tur att det inte blev längre, annars hade vi nog fått dra till med kolonnkörning. På vår lilla byaväg alltså. 
Besökarna på Jokkmokks marknad lär verkligen få uppleva en rejäl vinterhelg, med både massor av snö och kyla. Vi tyckte synd om bilföraren som stannat till vid vår mack för att äta lunch på Tommys. Inte bara för att restaurangen är stängd just nu utan också för att han skulle köra ytterligare 20 mil innan han var framme i Jokkmokk. 
Själva hade vi ca 500 meter till värme, en god hemlagad middag och tända ljus. Kvällen kan vi fördriva med en god bok eller med datorsurfande och snickeriarbete ute i varmgaraget. Helt klart kan också en ovädersdag ha hög mysfaktor om man befinner sig på rätt ställe.     

Barnrikt


När vi är i USA brukar vi följa en serie om en något ovanlig familj, nämligen Jon och Kate Gosselin som fått åtta barn inom tre år. Först tvillingflickor och sedan sexlingar. Nu följer ett TV-team familjen under fyra dagar per vecka. Man undviker inte ens att filma bråk och dåligt uppförande. Det är alltid är full fart i den familjen, och det märks att allt måste vara välorganiserat för att fungera. Vi har fått följa dem både till Hawaii och på skidsemester med alla barn och medhjälpare. (Förmodligen betalat av TV-bolaget för att det ska hända nya saker då och då)  
Givetvis är TV-rättigheterna ett sätt för familjen Gosselin att klara ekonomin, något som de får kritik för på vissa håll. Det finns de som menar att föräldrarna exploaterar sina åtta oskyldiga barn.
Tidningen Los Angeles Times har nu också intervjuat Kate Gosselin om vad som väntar den nyblivna åttlingsmamman i LA med ytterligare sex barn därhemma.
- Folk kommer att döma dig, men håll huvudet högt och tänk bara på vad som är bäst för barnen, låter hon hälsa till Nadya Suleman. 
På frågan om hon tror det kommer att behövas mycket hjälpinsatser för att den ensamstående mamman ska klara sig svarar Kate mycket bestämt:  
- There is absolutely no way she will survive without tons of help!!!  (Det finns inte en chans att hon överlever utan oerhört mycket hjälp)   
Själv skulle Kate aldrig i livet kunna tänka sig att ha 14 barn i nästan samma ålder. Det räcker mer än väl med de åtta som de har, tycker hon.

Passa på

Under ett par dagar har vi här uppe i norr fått njuta av ett strålande vårväder med sol och gnistrande vit snö. Vid solväggen är det varmgrader och småfåglarna kvittrar som besatta.
Samtidigt har jag sett, hört och läst om snöoväder ute i Europa där till exempel London drabbats hårt. Där har varken flyg, tåg eller bussar fungerat, skolor och företag har tvingats stänga och sjukhusen ställt in alla operationer som inte var akuta. 
Nu väntas ovädret drabba oss i Sverige också. Det ska tydligen snöa resten av veckan i alla fall. Så har du möjlighet, gå ut en stund och njut av ljus och värme.

Till sist:

Förra måndagen födde Nadya Suleman åttlingar med kejsarsnitt - och nu vill hon ha 17 miljoner kronor för att göra intervjuer och för sponsoravtal, skriver The Sunday Times.

Pengarna ska hjälpa henne att försörja barnen, och programledarna Oprah Winfrey och Diane Sawyer - som leder Good Morning America på tv-kanalen ABC - ska prata med Nadya Suleman i veckan. Nadya har också hyrt två PR-agenter som ska ta hand om alla förfrågningar om intervjer, böcker, film och TV-inslag.


Kottarna i skogen

Ett gott skratt förlänger livet, sägs det. Om det stämmer har de sextio pitebor som i går besökte Kottarna i Bjurå fått en hel del extra tid, inte bara från de timmar då revykonsten blommade utan även från själva bussresan.
Har du inte hört talas om Kottarna? Då kommer här en liten förklaring hämtad från NSD:
"Kottarna är en förening som verkar i området som innehåller byarna Bjurå, Ängesträsk, Forsnäs och Mjöträsk. De fyra byarna har en befolkning på sammanlagt cirka 200 personer, men trots det går revyn för fulla hus. Själva teaterlokalen måste vara en av länets mysigaste med sina mjuka fåtöljer och en vedeldad kamin för uppvärmning. ...
Det kändes som om man förflyttats till 50-talet, till en biograf som kunnat ligga i Gråträsk eller någon annan plats mitt i skogen. Hembakat fika och varmkorv fanns att köpa, publiken minglade i väntan på föreställningen och stämningen var väldigt gemytlig. 
Revyn  i Bjurå firar i sitt femtonårsjubileum och till vår stora överraskning presenterades föreställningen av en radiokändis, nämligen programledaren Lena Callne på P4 Norrbotten. En tuff och pratglad tjej som inte är rädd för att anta utmaningar.
Revygänget bestod av tio personer som verkligen gav järnet och fick oss alla att vrida oss av skratt. Tänk viken insats dessa revyamatörer på olika håll gör för folkhälsan! Som de bjuder på sig själva borde de få bidrag från Försäkringskassan.
Bussresan förgylldes inte bara av en supergod lunchbuffé på Örnvik utan också av passagerarnas historier, sånger och glada skämt. Det var bland annat Aili, Bettan och deras kompisar som såg till att det inte blev långtråkigt en enda minut. Bussresan till Kottarnas teater i skogarna kring Niemisel ville många göra till en tradition. Vi kommer då definitivt att haka på i så fall.  
  


Bara ett till...

- Min dotter ville egentligen bara ha en liten flicka till, berättar de nyfödda åttlingarnas mormor i ett telefonsamtal med Los Angeles Times.
- Hon älskar barn. Men jag önskar hon hade blivit förskollärare istället.
Trettiotreåringen är frånskild och bor hos sina föräldrar i ett medelklassområde utanför Los Angeles. Eller rättare sagt, hon bor med sin mor, fadern arbetar i Irak för att klara familjens ekonomi, skriver tidningen.
De nya barnen i familjen blev till med hjälp av en spermadonator, men att plantera in så många som åtta befruktade ägg är diskutabelt, menar läkarna. Däremot har de inte rätt att neka fertilitetsbehandling med skälet att modern redan har många barn. Sjukhuset där åttlingarna föddes påstår dock att de inte haft något att göra med den inledande delen av graviditeten.


RSS 2.0