Bananer i trädgården

Ser på Internet att hösten tagit ett järngrepp om Sverige. Nollgradigt i Kiruna, regn och bara några grader varmt och delvis nederbörd i resten av landet. Får också rapport om att det regnar i Oslo. Det ska vi ha i åtanke när den 30-gradiga värmen pressar på och vi önskar att det kunde bli lite svalare. Men vi befinner oss ungefär på samma breddgrad som Spanien/Afrika så det kanske inte är så konstigt att det är varmt. Här kan man till och med odla bananer och apelsiner i trädgården. Bilderna är tagna vid ett hus nära lekparken. 


Bananpalmen är en trädliknande planta som klassifiseras som ört. Stammen blir 4-8 meter hög, med stora blad som blir 2-3 meter långa. Ordet banan används om plantans frukt, som egentlig är ett bär.
Stocken hänger lodrätt ner från plantan med den stora mörkröda bananblomman längst ner. Blomman har formen av en väldig tulpanknopp. Innanför varje kronblad finns anlag för en klase bananer. Ett kronblad i taget öppnar sig och exponerar den blivande klasen för pollinering. Sedan faller kronbladet av, klasen börjar mogna medan blomman fortsätter att växa nedåt. På så sätt blir stocken allt längre och fylls med allt fler bananklasar. Efter mognaden dör växtens ovanjordiska delar.

 
Sonen svärfar hade bananplantor i sin trädgård tidigare, men blev tvungen ta bort dem. Plantans rötter tog sig in hos grannen och lyfte upp hans trädgårdsgrind!

Titta det regnar!


I morse fick vi åska och en del regn minsann. Det var lite spännande för den unga damen. Och inte bara för henne tror jag. Här regnar det typ tre dagar per år, påstår sonen, som valde att inte köra motorvägen till jobbet. Själv är han ju van med vatten på vägbanan, men det kanske inte alla hans medtrafikanter är.
Sedan mullrandet och regnet avtagit tog vi själva en promenad i den mycket fräscha och svala luften. Men vid lunchtid var det tyvärr  +29,9 igen.

Ölgrillad

Det två "elefanterna" var en del av vår söndagsmiddag. Två kycklingar som grillats ovanpå en öppnad ölburk! Ja, du läste rätt. Kycklingarna träddes över en metallställning med en halvfull liten ölburk i. Under grillningen kokade ölet och gav smak och saftighet åt köttet. Vi kan lova att det var väldigt gott. Det tyckte också svärdotterns föräldrar och två bröder som åt med oss.
(Sonen påpekar att om du vill testa är det är viktigt att ha anrättningen på en plåt så att öl och köttsaft inte rinner ner på kolbädden)   

Vad?


Är detta två solbrända elefanter som sitter på pottan? Eller har du ett annat förslag?

Rå lax åt prästen


Som goda amerikaner går vi i kyrkan på söndag. Här är religionen viktig och prästerna får jobba för högtryck. Bara den katolska kyrkan i närheten tar in över 600 personer, och man har tre fullsatta högmässor per söndag. Efter våra tidigare besök i Ladera har vi blivit bekanta med Fader Reinolds, en mycket vänlig man med mycket humor, som bland annat döpte barnbarnet. Det var då han med en blinkning sa att han trodde han skulle få något svenskt som gåva. Sedan dess har vi alltid med en bit gravad lax och en minisnaps åt honom när vi kommer till USA.
Idag fick han sitt lilla paket och frågade om han fick öppna och titta med detsamma. - Ååå, raw lax, sa han med ett brett leende och sa det var trevligt att ha oss tillbaka. Hoppas att det inte var enbart för presenten ;-) 

Föräldrarna barnvaktar


Om Orange County var en stad, skulle den vara USA:s tredje största när det gäller folkmängden. (Efter New York och Los Angeles)  Ladera Ranch är en lugn och trivsam del i Orange och där är Comet Trail en stilla återvändsgata. När det blir svalare framåt aftonen kommer barnen ut på gatan för att cykla, spela boll och leka med varandra. Men de lämnas inte ensamma. Mammor, pappor eller andra barnvakter är med, eller sitter på gräsmattor och trottoarkanter för att hålla koll på sina telningar. På så sätt umgås de vuxna också med sina grannar på ett avspänt sätt.


Welcome back


Stan och hennes man kom med en stor fruktkorg idag för att önska oss välkomna tillbaka till Californien. Allt är ätbart, blomman består till exempel av färsk ananas med en kula av melon. I övrigt är det olika sorters meloner, jordgubbar och vindruvor. Gulligt, eller hur? Och verkligen mums filibaba.


Lördag på Irvine Spectrum


Födelsedagspresenter till småflickorna hittade vi på Target, kaffe drack vi på Starbucks och en titt inne på H&M blev det förstås också. Där värvade vi kunder genom att köpa ett presentkort till en av barnbarnets lärare som just fyllt är. Här ger man presenter till lärarna minst tre gånger per år. Till jul, "Tack för att du är en så bra lärare-dagen", plus sista dagen på läsåret. Ofta uppvaktar man på födelsedagen också om man känner till den.


Barnbarnet skulle fotograferas i studio och där var de verkligen skickliga på att få henne samarbetsvillig, vilket inte alltid är det lättaste. Hon har både en stark egen vilja och är väldigt blyg bland främmande. Morzan smygfotade förstås och fick en bra bild innan de körde igång.
Utanför satt en upptagen ung man. Han matade sina små tvillingar medan mamman shoppade och menade att det var jobbigt att få dubbelt upp första gången.


Pyjamasdag




Idag skulle eleverna vara klädda i pyjamas i skolan. Ungarna var hur söta som helst och jag gissar att det fotograferades en hel del - inte bara hemma hos oss. Barnbarnets pyamas har mormor köpt i Kina ifall du undrar.


Debatt i alla fall

MCCain viker sig tydligen. Det blir direktsänd TV-debatt ikväll. Ska bli spännande att se hur de två kandidaterna klarar pressen. Uppladdningen kan ju inte ha varit den allra bästa, men som Farzan sa: Som president i USA måste de kunna hantera svåra kriser och fungera på flera plan. Upp till bevis alltså!
Diskussionerna om de 700 miljarder dollar som regeringen vill sätta in som stödåtgärd fortsätter. Många tycker det är fel att skattebetalarna ska stå för det elände som Wall Streets spekulanter rår för. Andra menar att det inte är bortkastade pengar, tvärtom, något som kan visa sig vara en god affär längre fram. Pengarna ska i alla fall inte användas till några "gyllene fallskärmar" utan till att lösa in usla lån, menar de som är positiva till idén.
I Sverige betalar väl vi skattebetalare fortfarande räkningen för vårt lands bankkris för några år sedan. Vet inte om det var en särskilt "god affär".

Politiskt rävspel eller...

Den här fredagen var det meningen att USA:s två presidentkandidater  skulle mötas i en direktsänd TV-debatt för första gången.  Men häromdagen gjorde McCain ett oväntat utspel. Han ville skjuta på debatten på grund av den ekonomiska krisen I USA. Det vill däremot inte Obama. Just nu leder hani de stora opinionsundersökningarna och många förståsigpåare anser att Obama vunnit på krisen eftersom det är republikanerna som administrar dagens ekonomi.
Intresset för debatten har varit enormt och TV-kanalerna räknade med över 100 miljoner tittare. Per Bjurman, bloggare i Aftonbladet, beskrev debatten så här den 23 september:
- Det känns just nu som the mother of alla debatter och inväntas med samma feber som en VM-final i fotboll, julafton och schweiziska försök att återskapa The Big Bang - samtidigt.

Reaktionerna på McCains utspel är förstås skiftande. Hans anhängare tycker han visar prov på stort ledarskap och mod  som riskerar hela sin kampanj för att flyga till Washington och rädda landet undan katastrof. Hans motståndare beskyller honom tvärtom för politiskt apspel. Vill han framstå som en stor stadsman?  Är han ute efter att vinna tid? Vågar han inte ta en fight med Obama?
En direktsänd debatt är alltid ett vågspel. Det kan vara något helt annat än sakfrågor som avgör vad folk minns efteråt. Små detaljer som kan påverka hur de kommer att rösta:


I den första TV-sända debatten, mellan John F Kennedy och Richard Nixon 1960, anses utgången ha avgjorts av att Nixon började svettas synbart under sändningen.

I debatten mellan Ronald Reagan och Jimmy Carter 1980 var det avgörande ögonblicket när Reagan avvisade Carters utläggningar med att leende och nedlåtande säga "Nu gör du det igen".

I Al Gores debatt mot George W Bush år 2000 fokuserade medierna mer på att Al Gore suckade högljutt när Bush pratade, än på vad kandidaterna faktiskt sade.
 
Medan jag skriver dagens inlägg deltar både McCain och Obama i ett historiskt möte i Vita Huset angående det 700-miljarderdollarspaket som eventuellt ska sättas in för att rädda USA:s ekonomi. Här är det stor sensation. Men är läget så kritiskt som president Bush anser är det väl ganska självklart att presidentkandidaterna är med tycker vi. En av dem kommer ju att "ärva" problemen inom kort.
Något definitivt besked om debatten blir av, eller om Obama själv tar hand om hela showen, har inte kommit än. Men arrangörerna lär fortsätta planeringen.


Bakdag i 32 plusgrader


Över +32 idag. Då är kanske inte bakning den bästa sysselsättningen, men man vill ju gärna göra rätt för mat och husrum ;-). Och vi vet att hembakta kanelbullar är populära i familjen. IKEA har visserligen kanelbullar, men de är amerikaniserade och därför väldigt söta. Så jag plockade fram ett svensk/amerikanskt recept:
1/2 cup margarine or butter
2 cups milk
2 oz active compressed yeast
1/2 teaspoon salt
1/2 cup sugar
5 cups all-purpose flour
Men hur mycket är en cup? Kaffekopp eller tekopp? Som tur är finns det många års erfarenhet att falla tillbaka på. Jäsningen gick snabbt i värmen och bullarna blev riktigt goda. Enda problemet var att de fastnade på plåten och fick skäras loss. Hur det kom sig vet jag inte. Var det värmen?
Vi tog med en kanelbulle när vi hämtade barnbarnet från skolan och ni skulle ha sett hennes min. Hon sken som en sol. Det gjorde hennes föräldrar också när de fick en chans att testa. 

Värmebölja och Wilhelm Tell

Värmeböljan fortsätter, vid tolv idag hade vi +27 i skuggan. Som tur är så är det svalt och skönt under kvällar, nätter och mornar. Därför passar vi på att promenera tidigt på dagen. Nu har vi också köpt varsin kepa för att klara oss från solsting. Farzan satsade på en tuff grön sak från Guiness, med ölöppnare i skärmen, medan Morzan valde en vit Adidas. Sammanlagt kostade de 15 dollar på varuhuset Kohls.
Där var det stor rea, vissa av varorna var nersatta 90%. I morgon lär det vara seniorrabatter med 10 % extra på allt. Det borde ju betyda att just dessa varor är gratis för pensionärer, eller hur? (90% + 10% =100%)  :-)
En annan kul grej är en vägstump i Californien som spelar overtyren ur operan Wilhelm Tell. Det är möjligt genom att man asfalterat vägen och gjort räfflor med olika avstånd. Alldeles säkert roligare än när vi själva hamnar på sidolinjen så det brummar i hela bilen. Allra bäst låter det visst om man kör en Honda Civic (som betalat kalaset).  Men jag skulle tro att den som bor i närheten kommer att bli urless på Rossinis opera.

palt och palt

Att skriva ett inlägg med lättsamt innehåll känns faktiskt lite konstigt efter funderingarna kring Carolines mystiska försvinnande. Vi tänker ju fortfarande på henne och familjen och hoppas fallet ska komma till ett avslut.
Här i Ladera har vi i alla fall kokat riktig pitepalt idag. Efter några tidigare försök vet vi att en röd potatissort som vi inte vet namnet på, barley flour och ett blandmjöl som kallas All Purpose fungerar allra bäst för tillverkning av denna delikatess. Det finns faktiskt rimsaltat fläsk i vissa affärer, även om vi tycker det är i saltaste laget.
Vi har också haft med oss ett "snabbak", kallat Raspeballer, som tillverkas i Norge av alla ställen. Det innehåller bland annat potatisflingor och lite olika typer av mjöl. Detta blandas bara med vatten, får svälla en stund, och formas sedan och kokas som vanlig palt. Det ska sonen och systersonen använda senare när de själva vill göra ett paltkok.

      
 
   

Mardröm

Även om vi befinner oss långt hemifrån är det lätt att hålla reda på vad som händer i Sverige med hjälp av Internet. Sökandet efter Caroline Stenvall, som så mystiskt försvann på väg mellan Piteå och Gällivare, föjer vi varje dag med hjälp av tidningarnas webb-upplagor. Vi lider verkligen med hennes föräldrar, släkt och vänner. Det måste vara fruktansvärt hemskt med denna ovisshet. Över en vecka har gått och ingen vet var hon finns! För den som har egna barn är det ett mardrömslikt scenario. Hoppas verkligen att polisen kan lösa fallet inom en nära framtid så att föräldrarna kan få ett besked - även om man vid det här laget måste räkna med att hon då har hittats död.

Automatiskt

Jaha, då har man alltså debuterat som bilförare i Los Angeles, och det med en stor automatväxlad bil. Det gick rätt bra faktiskt. Jag körde sakta och försiktigt flera kvarter mellan köpcentrat och sonens hus. Ändå är jag rädd att vid en krissituation skulle fötterna reflexmässigt söka sig till den koppling som inte finns. Sånt sitter nog i ryggmärgen!
Men med mer träning så lär man sig väl. Så förfärligt svårt var det inte. Ut på någon 16-filig motorväg ska jag däremot inte köra. Hastigheten där är hög och folk byter filer hit och dit. Mycket förvirrande för den som tycker E4 kan vara tillräckligt frusterande. (Morzan) 

IKEA


För många utlandssvenskar är IKEA ett vattenhål när suget efter svensk choklad, kaviar och kaffe blir alltför svårt. Vi var där i dag för att handla lingonsylt och knäckebröd. Men de flesta av deras kunder köpte helt andra saker. De svenska möblerna är populära överallt i världen, så också i Los Angeles. Bäddsoffan Lycksele, bokhyllan Billy och korgstolen Ånge finns även här. Det festliga med IKEA är ju att varuhusen och utbudet är detsamma i alla världsdelar. Produktnamnen likaså. Måste låta väldigt exotiskt för kineser, ryssar och brasilianare.


Hon tycker om Disney och älskar prinsessglitter, men tycker det här också är mysigt .

Förvånansvärt

Ladera Ranch har faktiskt för inte så länge sedan varit en jättestor boskapsranch. Nu finns här många stora moderna villaområden med all den service de 8000 hushållen kan behöva. Där sonen bor finns gott om affärer av olika slag, sjukvård, frisör, skolor, kyrkor osv. Vad som förvånar oss är den vänlighet man möter. I stort sett alla hälsar med ett leende när vi möts på trottoaren. De kan ju absolut inte veta vilka vi är - även om det visat sig att vår ankomst till USA snabbt spreds ryktesvägen. Sonen fick ett ovänat telefonsamtal från en tidigare arbetskamrat, Stan, som numera bor och arbetar i Whittier, sydost om Los Angeles. Hon visste att vi hade kommit och ville avisera ett besök.
Visst kan man tycka det är en ytlig vänlighet, men vi uppskattar det och känner oss väl till mods. På något sätt är det som om man var hemma i byn. Där säger vi också hej till varandra både gamla och unga utan att vi för den skull umgås som nära vänner.
Barnen här är väldigt väluppfostrade, sorry och please finns i deras ordförråd från tidig ålder. Det är rätt gulligt när en liten två-treåring artigt ber om lite mjölk genom att säga: Can I have some milk, please?
Men tro nu inte att allt är rosenrött! Häromdagen blev vi vittne till hur en liten kille fick stryk ute på gatan av sin grandma. Han lydde inte hennes tillsägelser så hon drog ner hans byxor och gav honom några rejäla klatschar där bak. Stortjutande, kanske mest av förödmjukelse, rusade han in i huset med byxorna nedhasade. En mycket förvånansvärd syn för oss svenskar.

Blommigt

   

      

    
Efter promenaden hem från skolan idag tog jag lite bilder i omgivningarna. Här växer bland annat valnötsträd (bild6), rosor och blommor och träd som vi inte har en aning om vad de heter. En blommande hibiscushäck framför huset. vore väl inte helt fel. 
Du kan klicka på bilderna för att få upp dem i större format.


Forts om skolan

Klassrummet är stort och ljust.och vad jag kan se har de gott om material. Förskoleklassen består av 21-22 elever och de har tillgång till 3 lärare. Att ha sina barn i denna privatskola kostar 1100 dollar i månaden. ( över 7000 kr med nuvarande kurs) Det finns statliga skolor som är något billigare, men då ska barnet ha fyllt tre år och vara pottränad!  
Jag har ingen aning om det är motsvarande lärartäthet i Sverige och om det kostar något att ha sina barn i förskolan. Kommentera gärna ni som vet.  

Hett

Nu håller vi på att lära oss vägen till och från barnbarnets skola. Men det kommer att bli varmt att hämta henne till fots om den här värmeböljan fortsätter. Idag har vi +29 grader i skuggan och solen är het ska ni veta. Tur att man kan kyla ner inomhus i alla fall, och i bilarna, med hjälp av AC. Eventuellt får vi ta bilen till skolan om det behövs.  
Goddard school är privat som så många andra förskolor här i USA. Skoldagen börjar 9.00, men föräldrarna kan lämna in sina barn från klockan 7. De får hämtas efter 15.30 men kan stanna till klockan 6. Varje dag får föräldrarna en skriven rapport av vad eleverna haft för sig under dagen. Det finns en noggrann planering där det bland annat just nu ingår yogaövningar, teckenspråk, naturstudier och hygien. 
Eleverna har sin egen lunchmat med sig och den antecknas på rapporten med kommentarer om barnet har ätit upp eller inte. När sonen skickade fläskpannkaka visste inte lärarna vad det var utan kallade det "Breadstuff with meat" . (Brödsaker med kött) Undrar just hur de ska uppfatta vår pitepalt?

John Wayne

 
Flygplatsen är uppkallad efter filmstjärnan och en stor staty av honom står i ankomsthallen. De rödvita ränderna är en del av den jättestora amerikanska flaggan i bakgrunden.

Våta drömmar

Det är vår första morgon i Ladera, ute är det fuktig dimma +20, och alldeles tyst och stilla. Det var inga problem att somna i går kväll efter att ha varit igång i över ett dygn. Men drömmarna var helt klart påverkade av resan.
Vi stod på flygplatsen, som heter Santa Ana när man bokar, Orange County på displayen i Chicago, och John Wayne på riktigt. Med oss hade vi en jättestor låda färsk strömming som vi inte fick ta in. Det rann vatten ut på golven och var allmänt "messy". Till sist fick vi lova tullen att komma tillbaka för att gräva ner fisken dagen därpå.
Jag vaknade vi tretiden av oron för hur det skulle gå till. Var skulle den grävas ner, behövde vi en grävmaskin eller vad? Det dröjde ett tag innan jag yrvaket förstod att det var en dröm. Bagrunden måste ha varit vå diskussion med tulltjänstemannen om den Kalles vi hade med oss. Rysk kaviar är så dyr att den ska tulldeklareras så jag fick försöka förklara att det här var en annan typ av fiskrom. Det accepterades och vi kunde ta med både den, västerbottesosten, hårdbrödet och chokladen till värdfamiljen.
De väntade oss med ljuvlig amerikansk panpizza, en av våra favoriträtter, och de närmaste vännerna. Gissa om det var skönt att se hur småtjejerna kom rusande och ville kramas. De hade inte glömt oss!


Framme bland rosor och palmer

Nu har vi anlänt till vår destination. Resan gick helt utan missöden, inga förseningar alls. Tvärtom - vi kom fram till LA en halvtimme före utsatt tid. Nu börjar det kännas att det var ett tag sedan vi klev ur sängen.Därför får en längre rapport vänta till senare.

Nu är det dags

Om allt går vägen checkar vi in våra välfyllda resväskor på flygplatsen tisdag morgon klockan 05.15. Sedan väntar en lååång resa med flyg och byte av flygplatser, närmare bestämt en tur på minst 21 timmar i sträck. Det känns faktiskt lite jobbigt. Det blir mycket stillasittande även om man försöker röra på sig så gott det går. I Chicago ska vi landa och sedan byta terminal så där får vi en möjlighet att röra ordentligt på benen. Tyvärr väntar då fortfarande fem timmar i en trång flygfåtölj innan vi når John Wayne flygplatsen i Californien. Det är verkligen segt eftersom man tycker sig vara i stort sett framme.
Men vi vet av erfarenhet att när vi väl möter sonen och hans familj på flygplatsen är det där glömt, återseendets glädje tar över allt annat. Det ska bli skönt att få vara tillsammans och dela deras vardag ett bra tag framöver. Riktigt rå om dem, som man brukar säga.
Bloggandet tar alltså nu en kort paus, vi återkommer så snart vi kan. Håll tummarna   :-)  

Vacumpackat


Jag har nog skrivit om den här uppfinningen tidigare, men den är väl värd en repris. Att packa kläderna i en plastpåse, där du suger ur luften med hjälp av dammsugaren, sparar mycket plats i en resväska. Just de här påsarna köpte jag på Nolia-mässan, men de går att hitta bland annat på Internet. Påsarna fungerar förstås bra som förvaringsplats överallt. Kuddar, täcken, vinterkläder och andra skrymmande textilier blir platta paket som är lätta att stuva undan.

Vad gjorde du?

Minns du vad du gjorde den 11 september för sju år sedan? Om det varit en helt vanlig dag skulle i alla fall inte jag kunnat svara på den frågan. Men just den här dagen ringde min dotter från Uppsala och berättade att ett flygplan just hade störtat in i World Trade Center.
- Man tror att det kan vara medvetet, sa hon, och bad mig kolla på TV.
Jag var på jobbet, men vi slog på nyheterna och såg det andra planet krascha in i tvillingskrapan. Alla samlades i caféet och vi insåg att det faktiskt var en grym verklighet - inte en ny katastroffilm från Hollywood. Känslan av att världen stod på gränsen till Armageddon var oerhört stark.
Jag ringde och väckte sonen i Los Angeles som var ovetande om dramat som utspelade sig i hans nya hemland. Den närmaste tiden efteråt var rätt kaotisk minns jag. Det var svårt att fungera som vanligt och inte veta om Bush tänkte släppa en atombomb över Afganistan för att komma åt Bin Laden och om fler terroristdåd var att vänta. En sak är är i alla fall säker. Mycket blev annorlunda efter den dagen. Vad är ditt starkaste minne från 01-09-11? Skriv gärna en kommentar. 

Bulligt

                
Såg i PT att det kommer en ny kokbok efter den slutsålda "Palt är inte allt". Ett exemplar av den sistnämnda finns hos sonen i Los Angeles. Många av recepten är jättebra så vi skaffade dit ett decilitersmått, (USA har helt andra mått- och viktenheter än Sverige) så de kan använda boken.
Alla i sonens familj älskar svensk mat så vi ska givetvis stå för middagarna då och då medan vi är där. Barnbarnet har redan beställt bullar, systersonen i San Fransisco vill gärna komma på visit när det står palt på menyn, och svenska köttbullar är bara ett måste. I datorn finns också ett stort antal recept på bra mat. Synd bara att man inte kan ta med sig surströmming. Eller kan och kan! Vi vågar inte. Tänk om burken exploderar! Vilket flygbolag skulle då vilja ha med oss ombord i fortsättningen?  Surströmmingsfesten får nog vänta till dess ungdomarna kommer till Sverige på besök - kanske redan nästa sommar.  
 

Halvpackad


Ännu har jorden inte gått under, tack och lov! Någon stor jordbävning har vi inte heller fått rapport om. Men det finns andra mindre problem. Röran här hemma till exempel. Det är inte lätt att packa för en tremånadersvistelse utomlands. Just nu har de 26-27 grader varmt i LA, men framöver kan nog kvällarna bli svala. Dessutom ryktas det om semesterturer både inåt landet och ut över havet. Vardagskläder är inget problem, jeans och linne är helt okey, men det där "halvfina" ska också finnas med. Man vill ju vara presentabel! Kanske behövs till och med nåt riktigt festplagg. Det finns förstås möjlighet att köpa nytt när vi väl är där, men det är inte utan besvär.
Det blir till att plocka bland plaggen som redan finns och försöka hitta kombinationer som kan fungera i många lägen. Men jag har fått söka komplement i andra damers garderober också. (Tack syrran för att jag får låna din fina vita kofta)

Jordbävningsrisk

Genom Californien går flera förkastningar där risken för jordbävningar är stor. Just där möts två kontinentalplattor, den Nordamerikanska plattan och Stilla havsplattan. Plattorna glider mot varandra med en hastighet av cirka 25 mm om året. Ibland fastnar de i varandra och när det sedan släpper, ja det är då en jordbävning inträffar. San Andreas-förkastningen är en av världens längsta sammanhängande gränser mellan två kontinentalplattor och går 120 mil genom hela Kalifornien. Längs denna farliga gräns bor faktiskt mer än 30 miljoner människor. Nästan hela San Francisco blev förstört 1906 och 1994 drabbades Los Angeles. Jordbävningsforskarna letar nu efter tecken som kan tala om när nästa jordbävning kan inträffa och var.
För ett tag sedan skakade marken mellan San Diego och Los Angeles ordentligt, magnituden var 5.4, och häromdagen meddelade systersonen Mattias att de haft en jordbävning med epicentrum i Valnut Creek där de bor. (Strax utanför San Fransisco)
- Det kändes som om en långtradare kört in i huset, skrev han, och då nådde den bara 4.2 på skalan och räknades som liten.  
Risken för att vi ska uppleva en jordbävning under vårt besök är alltså inte obefintlig. Det kan förstås vara rätt intressant om den inte är alltför kraftig. Då och då skakas området av mindre skalv som enbart känns lokalt. Vi tycker givetvis att det är bättre med flera småskalv än en riktig urladdning. Fast vad spelar det för roll om jorden går under i morgon? Det är faktiskt vad många forskare tror på fullt allvar.
Expressen idag: I morgon smäller det - då ska forskare i Schweiz försöka återskapa Big bang i en jättemaskin. Men 5000 andra forskare varnar för att projektet kommer att leda till jordens undergång. Läs mer här


Presidentvalet

Chattade nyss med vår svärdotter i USA angående vårt besök. Hon menade:  it'll be cool because you guys will get to experience a US presidential election.
Den fjärde november avgörs nämligen vem som kommer att leda världens enda egentliga supermakt. Kan den förste svarta presidentkandidaten någonsin vinna? Kommer det att bli lika dramatiskt som när George W Bush vann och valet avgjordes med några hundra röster?
Vi hamnar mitt i valrörelsens slutskede, en spännande och ofta "smutsig" kampanjtid. Just nu leder tydligen Barack Obama i opinionmätningarna, men John McCain är på väg uppåt med hjälp av sin vicepresidentkandidat Sarah Palin. Det bäddar för diverse utspel från både demokrater och republikaner. Ska bli spännande att följa på plats.


Urtidsödla


Lapplands eget storsjöodjur är på väg ner till sin djupa håla  i Mittisjön.

Speciell dag

Vaknar till strålande sol och krispigt skön höstluft uppe i den lappländska fjällvärlden. Minns en annan morgon för precis sex år sedan. En mycket speciell dag. Vårt yngsta barn, och enda dotter, skulle framåt eftermiddagen vigas i Uppsala gamla kyrka. Nog pirrade det i magen vid tanken.
Men allt gick bra, vädret var perfekt, brudparet rörde oss till tårar och vi svärföräldrar klarade våra uppgifter utan att svimma eller staka oss. Vi hade nämligen en ovanligt stor del i ceremonin. Svärfäderna (heter det så?) skulle läsa var sin text och svärmödrarna tända var sitt ljus framme vid altaret. Sedan tog brudparet ljusen och tände ett annat större ljus med hjälp av dem. Det symboliserade de två ungas och familjernas förening. Väldigt stämningsfullt och vackert. 
Våra två söners bröllop hade också varit mycket vackra och speciella, det första i arktisk kyla och det andra i tropisk värme. Och lika rörd blir man tydligen varenda gång, det är så högtidligt när ungdomarna står där framme vid altaret och ger varandra "tro och loven". Själva ska vi den här månaden fira vår 48:e bröllopsdag. Tänk vad tiden går! 

 

Höjd pension

Nu blir det håll igång i skogen! Vår regering vill höja pensionen med 68 kr. Wow! Då kan vi göra en extra bilresa in till stan, eller till och med unna oss en hamburgare på Tommys. Fast det beror ju på om bensin och mat hinner bli ännu dyrare innan vi har pengarna i plånboken.
Allra helst vill förstås Alliansen att vi ska börja jobba igen. Så jag testade hur det skulle kännas. Jag berättade om vår fina by inför ca 50 personer igår, och det var hur kul som helst. Så nu kan jag tänka mig att sno sådana uppdrag från någon yngre förmåga. Det finns ju en Arbetsförmedling som kan ge henne/honom ett annat arbete, eller.... 
Undrar hur det skulle gå med statistiken om alla vi 65-plussare anmälde oss som arbetssökande? Riskenen, eller chansen, att vi skulle bli överhopade med jobb är nog minimal. Fast vem vet? Erfarenhet är en stor tillgång - och vi behöver inte vara lediga för att föda barn eller Vabba  (vårda sjuka barn)

Minus tvåtusenfyrahundratrettiotvå

4500 kr i stället för 6932 kronor.  Det blev slutresultatet av diskussionerna med Försäkringsbolaget angående vår extra reseförsäkring. Visst finns det billigare bolag, men vi är tyvärr bundna av vår nuvarande försäkring i flera månader framöver. Men hade de framhärdat med det dyra alternativet hade vi fått köra med två hemförsäkringar parallellt och vunnit på det.
Det känns ändå bra att vi tack vare fakta från konkurrenterna kunde pressa priset så pass. Givetvis tycker vi det är dyrt i alla fall, men de skyller på vår ålder och de dyra sjukvårdskostnaderna i USA. Fast det andra bolaget hade samma premisser att räkna på, så den förklaringen håller inte.
Givetvis ska vi göra en ordentlig översyn av alla våra försäkringar framöver. Varför ska vi betala mer än nödvändigt? Det går bara till stora fallskärmar till sådana som redan har höga löner och bra förmåner.   
Vill du se över dina? Se Carolas tips: Jämför försäkringspriser på http://www.insplanet.com/

Snart är det jul igen

 
En vacker röd trasmatta fick bli souvenir från Sundsvall. Den passar bra så här i hösttider. När vi kommer hem från USA är det dessutom advent. Till våren kan vi byta till två mindre runda mattor, en ljusgrön och en "mörkvit". Nu känns det nya kontoret nästan klart, det fattas bara en del belysning.


Båtshopping i Sundsvall


De flesta använder släpvagn för att frakta hem sina fynd från IKEA: Men vi upptäckte att det går lika bra med båt.


I Sundsvall behövdes inga långkalsonger, här fanns sommarvärmen kvar. Kaiser tyckte det var skönt få vänta i skuggan medan vi turades om att handla och äta lunch.

Hornslandet



Hölick ligger alldeles vid havsbandet, på Hornslandet utanför Hudiksvall. Ett underbart ställe med sandstränder, klippor och gammal skog. Här finns också ett fiskeläge, lotsstugor och en fiskerestaurang. Kanske gör vi en tur till campingen därute nästa sommar. Det finns mycket att göra och upptäcka i området.



RSS 2.0