morzansochfarzans

  

(Why is kids afraid of gosts?)
Hur kommer det sig att alla (?) barn är rädda för spöken och monster i garderoben? Är det en nedärvd fasa för det okända? En nedärvd skyddsmekanism för att göra oss beredda på att den sabeltandade tigern eller grottbjörnen ligger på lur?
Hur som helst har nu treåringen fått för sig att hon har ett monster i sin garderob. Det är mest med skräckblandad förtjusning hon försöker övertyga farmor om den saken. Mycket av hennes berättelser handlar just nu om monster. Jag tycker det låter väldigt bekant. För många år sedan var det hennes far och farbror som fantiserade, några år senare var det hennes faster.
Det är också kul att höra hur hon hittar på alldeles egna sånger och berättelser, precis som vår dotter gjorde för över tjugo år sedan. Jag minns fortfarande med ett leende hur hon sjöng egna visor i bilen. Ibland hela vägen upp till fjällstugan, en tur på tre-fyra timmar. Nu är det sondottern som sjunger och berättar för oss, ibland i bilen men oftast när det är läggdags.