Skuggan
Det är högsommar, nästan höst, och svalorna börjar samlas för återtåget till Afrika. Över mitt huvud tränar de luftakrobatik och deras lyckliga kvitter får mig att stanna upp och le beundrande.
Då ser jag skuggan. Den hade kunnat vara min mammas. Den ger associationer till barndomens slåtter. Till intensiva dagar då höet skulle slås och hängas upp på tork i långa hässjor. Kvinnornas uppgift var bland annat att räfsa dikesrenarna som karlarna slagit med lie. Det gällde att ta tillvara allt som kunde bli mat åt korna under vintern. Men också att slåtterängen såg snygg och prydlig ut efteråt.
Jag städar bara upp efter gräsklippningen men Skuggan får bli en symbol för alla de småbrukarhustrur och tjejer som genom åren gått med räfsan i handen för att "dra sitt strå till stacken". (vitsigt, va?)
Kommentarer
Postat av: Birgitta
Minns så väl den där tiden, det var varmt då också. Kommer ihåg att vi plockade åkerbär i diket när vi hade fikarast. Kommer också ihåg råttbona vi hittade i gräset med små nakna råttungar i.
Postat av: Gunilla
Jag har också hjälpt till i slåttern, i Jävre faktiskt, trots att vi inte var jordbrukare själva. Och det var faktiskt varma och soliga somrar.
Postat av: Morzan
Ja du Birgitta, vi som tyckte råttungarna var så söta och ville ha dom som husdjur. De tyckte däremot inte mamma och pappa som sa åt oss att bära ut dem med en gång.
Trackback
